Det blev inget första advents firande för vår del. Vaknade igår morse med en obehaglig känsla i magen. Direkt till toaletten och därefter låg jag i soffan med onda kramper. Ringde A som var på jobb som ringde in farmor som barnvakt och skjuss till akuten. Där låg jag och grät mellan det onda. Efter några nålar i armarna och övriga tester kunde jag äntligen somna några timmar och då jag vaknade kom A och höll min hand. Ytterligare en stund senare fick vi träffa doktorn. Mina tester visade inget annat än att jag har en infektion i kroppen. Äntligen kunde jag pusta ut efter en förmiddag då jag trott att detta kan bli min sista jul. Ingenting visar på att det är något farligt som drabbat mig men jag har ändå en konstant obehagskänsla av att något är fel för detta kan omögligt vara rätt? Då jag förklarade min sjukdomshistorik och hur jag nu kämpar med långa resvägar och arbetsdagar utan energi med migrän som följd skakade läkaren bara på huvudet. Enligt doktorn skulle jag vara sjukskriven och vila. Heltid nu för att läka ihopa och sedan kanske på 50% för att hitta tillbaka till ett normalt liv samt inga långa resvägar dock sjukskriver de inte längre perioder på akuten men vi kom överens om att jag ska ta upp detta med min läkare på fredag då det är dags för den fruktade gastroskopin. Med några kloka råd om att jag måste börja ta hand om och respektera min kropp NU samt ett läkarintyg på att jag SKA vara hemma denna veckan för vila checkade vi ut från akuten.

Hemma väntade farmor med L. L som precis vaknade då vi kom hem. Var lite mammig antagligen som följd av att jag haft så ont på morgonen. Försökte förklara för L varför mamma var lite ledsen. Sa att "mamma har ajaj i magen" då gick han runt och sa "ojojoj ojojoj ojojoj" och "ajajaj ajajaja ajajaja". Fick massor av klappar, kramar och pussar. Det är lycka att se sitt barn visar sådan omtanke och kärlek. Det måste tyda på att vi fyllt honom med det. Farmor hade handlat hem mat, städat köket och var i full gång med att putsa fönstren. Efter lite fika tog hon L med sig till julskyltningen i stan och medan två trötta föräldrar vilade handlades det julkranar, julblomster och pepparkakor så nu känns del lite juligare här hemma trots sjuka på advent. Förhoppningsvis kommer stjärnorna upp ikväll men vi får se. Det är inte det viktigaste just nu. Nej nu ska jag vila. Huvudet gör redan ont och klockan har ännu inte slagit lunch. Det är inte att leka med detta med stress. Får en läskig känsla ibland att mitt huvud bara ska stänga av. Det är så ansträngt och jag glömmer så lätt ting nuförtiden. Precis som tankarna spinner men jag kan inte greppa dem. Obehagligt!