Idag känner jag mig lika frisk som mina blomster här hemma. Morgonen gjorde inte det hela bättre. En pappa utan snus, en sjuk mamma och mer än vanligt trotsig Liam. Ingen bra kombo. Det tog två timmar av skrik, gråt och stark vilja innan mina två kom utanför dörren. Den senaste veckans rutiner är nu åter rubbade och det blir till att börja från noll igen. Nu är det bums i säng halv åtta som gäller och max en timma vila på dagen. Blev dock inget dagis idag då det kändes fel både mot L och personal att släppa iväg en liten trött och eventuellt lite på början av sjuka. Tur farmor och farfar kunde ställa upp. Vad skulle vi göra utan dem. Underbara.

Som grädde på moset glömde vi bort utvecklingssamtalet med Ls fröken idag och vi som även förra måndagen kom till dagis för att lämna L trots lappar om utvecklingsdag och stängd avdelning står nog på listan över de mest virriga föräldrarna nu. En klok kvinna i mitt liv sa en gång "När dina barn föds föds ditt dåliga samvete." Beredd att skriva under på det idag.

Nu åter till sängen. Jag är nog den mest rastlösa människa som jag känner. Avskyr att ligga hemma utan att orka med ting. Har tagit en dusch men inte orkat torka håret, är hungrig men för trött för att laga mat och attan va svårt det är att låta bli dammsugaren när jag känner hur smulorna fastnar under fötterna.

Nu blev det bittert här. Avslutar med något roligare och hoppas på bättring snart.

Liam vid köksbordet imorse:

"Emma bebis magen"

Jag:

"Ja det har hon och vad har mamma i magen?"

Liam:

"Mat!"