Skratta eller Gråta?

Jag är så in i helvete trött på att må dåligt. Just nu känns mitt liv som en enda lång krystvärk. Där jag ligger och kämpar. Skriker för mitt liv. Smärta. Medan de som står runt omkring ropar "liiite till!" Bara en liten jämförelse för här kommer ingen bebis och jag är inte i förlossningsvärkar. Dock väntar jag fortfarande på lösningen till allt det onda. Något som skulle kunna symboliserar med ett kejsarsnitt. Som får det onda till att bli något gott. Ett litet piller eller två. Tack.

Är så otroligt slut i hela kroppen. Illamående med kräkningar, utan mat i magen, huvudvärk, synrubbningar, vill bara sova, snor i hela huvudet som aldrig slutar rinna, brus i öronen, värk, feber och ont i halsen. Varje steg känns tungt men fortfarande kämpar jag på. För jag har inget val. Tårarna rinner både hemma och på jobb men ingen tycks se att jag helt enkelt inte orkar mer. Jag behöver sova. Flera dygn behöver jag sova. Vara i ett tyst mörkt rum. Tills min kropp bestämmer sig för att vara med igen.

Jag har en son att ta hand om, ett liv fyllt av ansvar och ett jobb att sköta. Jag har inte tid att må såhär.

Idag har jag legat hemma hela dagen. Sovit utan de få stunder jag talat i telefon med läkare eller jobb. Känner mig så energilös för tillfället.



När jag får vara utan huvudvärk för en stund ska jag börja läsa mitt senaste bokköp. "En dag" av David Nicholls.



När mannen min kom hem åkte julen ut. Ljuslyktorna fick dock bli.



Utan julgran och pynt känns hemmet helt plöstligt luftigt och till början på något nytt. Ljusslingor bor dock året runt här hemma.



Liam vart lite ledsen att julen var slut men accepterade läget när vi förklarade att det kommer en ny jul igen men först ska du fylla tre år då du får paketer av pappa och mamma.



Jag älskar just den här delen av vårt kök.

Som ni förstår känns allt lite kämpigt just nu men jag kommer igen. Behöver bara lite tid. Ber om uräkt att jag är otroligt osocial för tillfället. Finns helt enkelt ingen ork eller tid till annat än det som är ett måste. Imorgon är det tid för jobb igen efter en runda på Apoteket för att handla nya piller i hopp om att saker och ting kommer ordna sig.

Appropå måsten... har ni skapat några nyårslöften i år? Jag har slutat med sånt. Har en årsplan istället som startade för flera månader sedan. Den handlar om att uppmuntra sig själv för de små framstegen, sluta bry sig om vad andra tycker eller iallafall skära ner till en sund nivå och tusen andra mål som jag har kring mitt sätt att leva MITT liv.

MEN

Visst är det alltid spännande med ett helt nytt år. Jag tycker det skulle vara roligt om ni lämnade en liten kommentar här vad som ni tror kommer ske hemma på våran gata i stan under 2011?



Kommentarer
Postat av: Linnea

Man kan inte bli bra om man inte låter kroppen återhämta sig. Om man aldrig vilar och lyssnar på kroppen så hinner den inte med. Man måste inte allt alltid. Man måste lyssna på sig själv, allt annat får stå åt sidan då! Man får va hemma från jobbet och vila upp sig tills man orkar med en hel dag igen. Det är ingen som tackar en när man är sönderbränd. Allt handlar om dig och att du ska må bra. Så bli hemma , sov , vila lägg allt åt sidan. Låt det bli mindre pengar i kassan den månaden men man kommer igen. Vad gör det om hundra år!!! Sätt dig själv först, det är man skyldig sig själv!!!!! Kram på dig i massor och lyssna på din kropp kvinna när den skriker efter hjälp!!!! Puss :-)

2011-01-03 @ 22:36:17
Postat av: Mamma och mormor

Min älskade lilla stumpa att du ska behöva må så dåligt, du behöver kanske trots allt en längre sjukskrivning så att du hinner återhämta dig.

Givetvis kommer det att hända mycket på er gata i stan, som att jag kommer till er när Liam fyller 3 år.

Du kommer helt säkert att bli bättre från dina besvär och få nya krafter igen. Solen lyser in i ert mycket trivsamma hem där du och din Andreas mår bra tillsammans och ger varandra kraft och styrka för de vardagliga bestyren och de små besvär som

alltid följer med att vara familj. Vardagen lunkar på och här är Liams utveckling som en spännande resa att vara med på. Hälsan är viktig och ni båda satsar på att må bra på olika sätt. Målmedvetet, dock sakta men säkert så ordnar saker och ting upp sig och ni kommer närmare era drömmar och mål. Älskar dig/kram mamma

2011-01-04 @ 11:13:42
Postat av: emelie&hugo + vilma

Jag hoppas på en frisk MommyM - och möjligen en ring på fingret?



Ni kommer få ett underbart år - Liam växer och blir större. Vilken glädje de ger oss eller hur!?



KRAM

2011-01-05 @ 10:13:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0