Vidare.
Vi fortsätta ut till mormor och hennes H ute på "landet". Med oss hade vi en liten "viharsaknatdigmassorblandatmedmorsdagspresent". En påse med mammas absoluta favorit godis och ett sött kort. Min mamma är värd mer än så. Hela världen faktiskt. Men det stora ligger i det lilla. TACK underbaraste mamma för allt.



Dessutom hade vi med oss paketer till mormorn min. Det var en vacker sjal, favorit lakrisen, bokmärken, kortlek och ännu ett vackert kort. En symbolisk gåva för alla de minnen jag alltid kommer bära med mig av tiden tillsammans med mormor. Vi har en alldeles speciell relation. Det har betytt mycket och det glädjer mig att Liam har så fin relation till sina mor- och farföräldrar. De kan vara minst lika viktiga som mammor och pappor ibland. Dessutom är det en relativt kravlös relation där det finns tid och ork att ta vara på det speciella i livet. Min lilla mormor.



Stackars liten. När vi kom fram till mormor stod i den efterlängtade studsmattan på plats.



Men H och lillebror satte såklart upp den till mormors lilla älskling med en gång.



Lycklig.

Det har verkligen varit spännande att få göra den här resan med Liam. Varje stund med dig är speciell och jag försöker verkligen ta vara på tiden vi har tillsammans. Jag är glad att jag inte behöver vara tradig mamma hela tiden utan även tar mig tid att leka tillsammans med dig. "Du är min kompis mamma!" sa du ikväll och lutade ditt lilla huvud mot min axel.

Efter några timmar på studsmattan spenderade vi kvällen med massor av spel. Här vare grodor.



Sen lite Alfapet.



Och Kalleha.



Sen var det tid att sova men innan dess passade vi på att låna mormors badkar. Vi ville se rena ut till mormors 85års kalas på lördagen.



Mormor satt med hela tiden. Här pratar de om något intressant jag redan glömt.



Sedan plaskades det vilt med Dino i hela badrummet. Mormor blev dygnsur och fick byta kläder. Själva bytade vi om till sängkläder för trötta var vi och några timmar sömn var välbehövligt för att vara någorlunda människa dagen då jag skulle få träffa större delen av min familj efter flera års mellanrum.

Lördagen var helt underbar. Visar inga bilder här med respekt för familjen men jag kan berätta att vi förutom sötaste lilla mormor även umgicks med mammas syster och hennes man, deras två barn med respektive båda med varsin liten son på 1år respektive 1 månad, dessutom var min farbror där med sin fru och så mammas H och hans dotter E. Det diskuterades vad som skett den senaste tiden, minnen och hur vi som brukade vara barn helt plötsligt hade egna barn. Tiden går så fort. Känns som igår då vi med myggbitna ben satte fart på Dalarna tillsammans varje sommar. Nu står vi där med barn och familj och på något underligt sätt var det som vi hörde våra egna föräldrars röster fast nu var det vi som ropade "nej", tröstade och torkade kladdiga händer. Det är faktiskt med en viss ledsamhet jag skriver detta. För jag är medveten om att jag inte har tagit tillvara på dessa personer i mitt liv som jag borde. De är en sån stor del av mig. Även om det har gått många år sen sist delar vi något gemensamt!