Efter mitt inbokade läkarbesök imorse hann jag med en timmes vila innan det var tid att hämta liten på dagis och inhandla lite nytt till att fylla skåpen med här hemma.



Dessa vackra band fann jag på Panduro idag. Ska användas som kantband och knytband till Filippans påslakan och spjälsängsskydd.



Idag vart dock inte mycket sytt här hemma. Dessa är ett påslakansett till vagn/vagga och blev färdiga igår kväll.



Idag har Skrållans garderob fått stå orörd.

Turen till matbutiken vart lite mer än vanligt. Liam var i sitt esse och skulle upp/ner i vagnen, sprang mellan alla hyllor och frågade om diverse artiklar medan vi var upptagna med att ropa "Liam", säga nej och därmellan få med oss ett eller annat i vagnen som vi faktiskt skulle handla. Väl ute ur butiken med kassarna i vagn får Liam för sig att han ska springa till bilen vilket INTE är okey på en parkering fylld av bilar. Tänka sig. Inte denna gången heller. Jag har fått fatt på L som nu skriker som han blivit stucken av ett bi för att han inte får springa vidare till bilen utan måste hålla mamma i handen. Mannen lastar in varorna i bilen för att sedan hjälpa mig lyfta in argstint treåring som absolut inte tänker sätta sig i bilen. Tålamod. Javisst. Lugnet lägger sig för en stund. När vi kommit upp för trapporna är det återigen tid. Det efterfrågas glass och jag svarar att nej det blir ingen glass vilket tydligen var fel svar. Liam drar runt i alla kassarna. Får fram sin glass och går runt med den gråtandes vid våra fötter medan vi försöker få ordning på handling för att kunna starta upp middagen. När glassdiskussionen sedan länge är över och Liam istället fått nöja sig med några CerioS (frukostflingor) ser vi mål. Middagen står snart på bordet. Om inte. Liam skulle ta och försöka sig på att se VAD SOM HÄNDER om man pillar in en liten frukostflinga i näsan för att sedan i störtgråt utrbrista att den sitter fast. En pincett, tops och diverse verktyg senare sitter vi i bilen på väg till barnakuten. Efter två timmar i väntrummet får vi äntligen träffa läkaren som plockar ut vad som liknar en dagmask ur Liams näsa. Liam själv verkar tämligen oberörd av situationen och väljer stolt ett papegojbokmärke ur doktorns låda. På vägen hem. Vi sitter tysta i bilen. Utmattade. Varpå Liam utbrister... "Pappa... kan alla djur fisa?!"

Nu ligger liten i sängen och sover gott. Utan frukostflingor i näsan, i vetskap om att alla djur kan fisa (?) och att vi älskar honom mest i världen. Ja det säger vi varje kväll. Varpå Liam ikväll svarade...
 "Godnatt bajskorvar!"