Oj, oj vilken dag! Idag var dagen då jag tog tag i alla de där samtalen jag bara måste ta tag i. Mycket kan vi dela på här hemma och mannen är jätteduktigt på att både peppa, stötta och städa etc. men vissa saker krävs att jag personligen gör. Som att ringa samtal. Dessa eviga samtal. Så länge man är frisk, arbetar och inte har några barn = inte så många samtal. Är man därmot gravid, sjukskriven och har barn =många samtal. BVC, vårdcentralen, lasarettet, övriga läkare, FK, jobbet, FK igen, tre... osv. Mina stresshormoner går upp över mänsklig nivå. SPECELLT då en liten siffra är fel och jag måste göra om allting imorgon igen. Suck. Några tårar. Och en middag med en vän senare. Lite lyckligare.



Vad gör man inte för att dessa små ska komma ut friska och leva lyckliga i världen !?!

Ibland önskar jag att jag kunde skriva av mig mer här. Kanske tom för att hjälpa andra. Ofta blir "bloggvärlden" så ytlig MEN jag har efter många år lärt mig att det finns en fin gräns mellan att dela med sig av sig själv och bli privat. 

Hoppas det blir en bättre dag imorgon. Även om jag måste orka mig iväg för att skriva, kopiera och skicka papper. Ännu en gång!