Tiden går så fort. Har insett att den inte går att fånga. Men jag försöker ta vara på varje stund. Med min man och våra barn. Tänk att jag för lite mer än en månad sedan blev mamma igen. Varje morgon jag vaknar har en mening med er vid min sida och flera gånger om dagen överös jag med en känsla av L.Y.C.K.A. Det är självklart mycket arbete med två små. Eller med en familj. För även mamma och pappa har ju måsten och vilja. Vill dock aldrig glömma. Att det här kommer jag alltid se tillbaka på som den bästa tiden i mitt liv.Småbarnsåren. Då jag MAMMA tillsammans med er PAPPA är de viktigaste personerna i era liv. Era små kroppar brevid oss i sängen om natten. Era små leenden. Den obeskrivliga kärleken mellan förälder och barn . Får oss att glömma alla vaknätter, trots och brist av tid för oss. Vi är här för er.

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag inte kan välja. Ett "bildspel" på vår vackra Filippa.

 

Skriver ner några ting för att inte glömma...

 

F börjar sakta komma i storlek 62. Vikt och längd? Månadskontrollen på BVC vart nästa vecka istället då barnmorskan var sjuk.

Vill fortfarande bara sova nära. Sover ofta fem till sex timmar första passet på natten och sedan fyra till innan det är morgon.

Älskar att bada.

Musikmobilerna är fortfarande den roligaste leksaken men elefanterna ovan vagn och bilbarnstol börjar bli mer intressanta.

Tar nappen men har fortfarande lite svårt att hålla fast vid den.

Blir ofta pussad av storebror som kallar F "Min bebis" och är mycket stolt. Så stolt att känslorna ibland tar överhand och mamma/pappa är alltid med och passar när ni kramas.

Kräker fortfarande en del men lilla magen har börjat vänja sig mer och mer vid maten.

Älskar fortfarande mest då vi sjunger "Lilla Kanin".

Börjar tycka det är okey att vila en stund i vagn, sängen eller babynestet men inget slår bärselen som vi kallar Ergon. 

Är hela familjens lilla älskling!