I torsdags åkte vi hem till stan för att hämta post, vattna blommor och tvätta. Jag har känt mig så otroligt trött (läs:grinig) på sistone så jag valde att bli kvar hemma för att vila upp mig. Vilket resulterade i 48 timmar mamma tid. Det längsta jag varit borta från Filippa på 1 år och tio månader. Det kändes konstig och alldeles underbart. Men ensamt. Speciellt när man ser alla andra med sina familjer som firar sommar. Fast jag behövde det. Mer än behövde. Jag sov och tränade som vanligt men utan avbrott av någon som behöver mig. Sen spenderade jag en heldag i Malmö tillsammans med lillebror. Promenerade runt på stan. Åt lunch på lilla torg och sov över i Turning Torso. Sen blev saknaden för stor och jag tog kvällståget igår till Kristianstad där A hämtade upp mig. Lycka var att träffa mina tre igen MEN med ny energi och glatt humör.  Tänk vad lite som behövs egentligen.