hemmapavarangataistan

Usch. Trött och sjuk. Har  i vart fall varit på jobb och skrivit papper. Höst 2013 kommer jag tillbaka på varannan helg och 2014 på 100%. Det känns långt dit men jag vet att tiden kommer springa iväg. Försöker hålla fast. Missförstå mig inte. Jag tycker mycket om mitt jobb. Men. Den här bebistiden är så dyrbar. I vart fall. Det vart A som fick hämta L idag. Som vart lite ledsen eftersom mamma och lillasyster skulle hämta. L har kommit in i en mamma period. Det är mysigt. För mig. För jag får höra hur underbar jag är. Att han älskar mig. O så lite jobbiga ting. Som frågor om när jag kommer att dö? Hur svarar man på det. Liten blev i vart fall lite gladare när vi tröstade med ett par nya riktiga fotbollskor. Svarta med vita streck. Från Adidas. L sover med dem brevid sig i sängen nu. Behöver jag skriva att han är stolt. Har tackat om och om igen idag. O talat om att han kommer springa snabbast på söndag då startskottet går för innesäsongen.

 

 

 

Det blev ingen shopping till F idag. Inte till maman heller. Var inne och klämmde på underbara nyheter från Newbie. En snabb runda på både Lindex och HM men stod mot. Vi behöver inget i nuläget. Tyckte jag var lite dukti som inte köpte bara för att det var såå söttt. Måste sluta göra det. Kom på att jag inte visat er vad F fick i början av månaden. Allt från Kapphal. Underbar klänning, mössa och mysigaste filten.

 

Nu "Svenska Hollywood Fruar" i sängen. Jag mår sämst. Blir inte bättre av medicinen och har fått feber nu under kvällen. Blir till att ringa VC imorgon. Suck. Vill T.R.Ä.N.A och har ångest!

 

Nä nu ÄR det godnatt. Jag måste lära mig att somna tidigare om kvällarna. Men det var så himlans trevligt med lillebror här. Vi åt hemlagad pizza alà Leila och pratade ikapp massvis. När barnen somnade. Började jag scrappa Filippas dopalbum. Fick hem bilder idag. 100 bilder gratis med Fujifilm. Nästan gratis blev det trots att jag översteg gränsen med ytterligare ett hundratal bilder. Blir inte till att klippa och klistra om dagarna med två små runt omkring. De blir på kvällarna. När det är tyst. Lite för tyst. Ingen som ropar "Mamma!" eller tydligt visar att denne är prio ett i våra liv. Tänk vilket privilegium det är. Barn. Någon/några som älskar mig så mycket att de vill sova med min kudde om natten. Bara för att den luktar mamma. Det luktar mig. Deras mamma. Trygghet. Tänk om jag kunde få hålla er i handen för alltid.

 

O.Som det värmde i mammahjärtat. Att idag var det bara jag och L som skulle få tid tillsammans. Utan avbrott av hungrig lillasyster. Vi har sedan länge planerat en tur till Kulturen i Lund för utställningen om Alfons och idag blev det av.

 

 

Programmet var så fint att vi fäste det på dörren till sovrummet här hemma. Som ett minne. Av dagen tillsammans.

 

 

Underbaraste L. Min första bebis. Vi som lärt oss så mycket tillsammans. Som jag önskar att all vår tid tillsammans var som de första timmarna av dagen idag. Du höll min hand så hårt. Sa att du älskade mig och log det där leendet som är bara mellan oss. Nu står vi inför nya utmaningar med en ny familjemedlem och i o med det nya rutiner. En vardag som för mig är helt fantastisk.Jag har inte kunnat spendera såhär mycket tid tillsammans med dig sedan vi var hemma tillsammans när du var 1,5. Nu är du 4. Men du är uppe i en period när du inte riktigt vet. Det du kan vill du inte längre kunna. Du vill vara liten. Helst bebis igen. Men det du inte får. Det vill du få. Eftersom du är en stor kille som klara sig själv. Det spritter i hela kroppen, du har mycket frågor och ideèr om livet. Som jag önskar att jag bara kunde få vara din kamrat. Inte den tradiga mamman/pappan som tjatar om rätt och fel.

 

 

Till Liams stora glädje åkte vi buss till Kulturen. Vi var där en stund innan öppning och väntade in med en fika. Muffin, chokladbulle och Zingo. Fortfarande bara du och jag. På äventyr i världen.

 

 

Sen släppte du min hand. Sprang och lekte. Fiskade fiskar från Alfons trädkoja.

 

 

Alfons har alltid varit "din och min". Vi har läst berättelserna sedan du var liten liten och nu börjar du nästan bli för stor. Men jag envisas med att läsa dem endå. Vi behöver inte ha så bråttom.

 

 

 

Utställningen var verkligen jättefint ordnad. Det absolut bästa åldern tror jag skulle vara tre år. Och med en lekkamrat.

 

 

Det är så fantastiskt. Att få visa världen för ett barn. Få vara med på äventyr. Jag minns ju själv. När min mamma och pappa tog med oss på nya spännande ting. Och jag vill att du ska minnas mig så. En barndom med värme.

 

 

Sen var sagan slut. Du ville gå hem. Så vi gick. Du ville ha glass. O jag sa nej. Du började skrika och trotsa. Vi missade bussen och fick gå. Du var ledsen och jag arg. Tillbaka till verkligheten. MEN jag vet att du var nöjd. Att vi hann fylla på med god energi innan "alltdetdärtråkigasomvibaramåstetaossigenom" startade igen.

 

"Mamma älskar dig min L!"

Idag är det "Liams Dag" = fotbollstisdag. Dagen då allt går lite lättre eftersom lyckan är stor. Morgonfixet är avklarat här hemma och snart ska jag tillsammans med Filippan möta upp en vän med hennes små prinsessor för promenad. Sedan är det tid att hämta storebror och ordna med mellanmål. Därefter är det PW för mamman innan fotbollen för hela familjen. Lär bli sen middag idag.

 

 

Har letat efter en ABC affisch till L länge MEN eftersom han börjar bli lite större ville jag bara ha en enkel. Ja det fanns ju självklart ingenstanns. Så jag fick kontakt med snällaste Katrin B. Katrin arbetar som Art Director och efter mina önskemål skapade hon denna klassiska ABC affisch i svart på vit botten. Den kommer finnas med i vårt hem lääänge. TACK finaste Katrin B. Har ni också en idè om något eget eller klicka in på www.signerat.se för att ta del av Katrins egen design. Maila kan ni göra till [email protected]!

 

 

Två andra små detaljer i Ls hörna som är under projekt "liteäldrekille" rum. Både reg.skylten och lådan fyndade jag på årets samlarmarknad. Lådan har dessutom fått hjul och rullar nu lätt in/ut från sängen!

Dagen fortsatte med dagishämtning och tvättstuga men mitt i det alldeles vanliga väntade idag något alldeles speciellt. Säsongspremiär för Lunds BK födda 08. Vi var lite nervösa för hur L skulle ta det hela. Det kan vara lite sisådär med att kliva in i en grupp eller när något blir för stort. Och efter senaste tidens känslomässiga berg- och dalbana med vår L misstänkte vi att det hela kunde sluta med tårar. MEN dock efter lite trixande med benskydd och fotbollsstrumpor kom vi iväg och mot våra odds var L bekväm i situationen. Gick direkt in på plan, lyssnade på tränaren och gjorde sina övningar under full koncentration. När det i halvlek var tid för riktig match blev L med i det gröna laget. Lycka som förälder är att få se leendet på barnen när det lyckas med något och känner sig stolta/glada över sin prestation. Dessutom värmde det i hjärtat att se att L hjälpte till att styra upp laget, bestämde tillsammans med de andra små vilka som skulle göra vad och mötte motståndaren på mitten för att klargöra reglerna.Ni kan tro att vi ville jubla när Liam gjorde ett flertal stolpar och två mål.

 

I övrigt var det bara för sött med "klungan" där alla springer samtidigt efter bollen eller när målvakten helt plötsligt glömmer av att han är just målvakt och befinner sig på fel planhalva. Direkt efter träningen frågade L om han kunde få spela imorgon igen och blev lite ledsen när vi förklarade att det är en vecka till nästa träning. Det gör mig så otroligt glad att det gick bra idag. Alla som känner oss vet att L sparkat boll sedan han lärde sig gå och jag vill verkligen inte att en situation skulle få honom att inte vilja spela i lag. Har en känsla av att det kommer bli många timmar på läktaren för oss föräldrar de kommande åren.

 

Jag lovar er att detta var den absolut bästa fotbollsmatchen jag någonsin kommer att få uppleva. Mitt älskade hjärta. L!

O... som VÄLDIGT trött tvåbarnsmamma nuförtiden finner jag inte alltid tid till känslan att skriva till er. Sen fattas jag det. Min bikt. Min fantasivärld. Något som bara är mitt. Men de senaste dygnen har bara varit för mycket. Mer än tvåbarnschock kan innebära. Kan lova att jag inte får en minut över för mig själv. Allt jag gör gör jag med minst ett oftast två barn i släptåg och misströsta ej vi har det så mysigt så. När det är lungt. Och ingen trotsar, skriker, gråter, behöver bajsa, har bajsat, är hungrig, inte vill äta, är trött, inte är trött, det ska städas, tvättas, lagas mat osv. Liam spelar desutom ut hela registret för tillfället och tar den lille energin som blir över. Idag har jag dock fått ordning på föräldrapenningen, packat Tradera ting och vi har storhandlat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filippa med sin Sophie The Giraffe. Det är verkligen som alla säger. Tiden med barn nummer två springer fram. Och innan jag hunnit blinka har hon lärt sig något nytt.

 

Vi är välsignade med barn som sover om natten antagligen eftersom de bränner ALL energi på dagen. Nu ska jag försöka ta ett djupt andetag till Ensam Mamma Söker!

 

o så roligt med respons på Bloppisen. Ni är flera som hört av er angående vissa artiklar i paketen. Jag har samlat flera plagg tillsammans för att spara tid MEN får jag inte sålt dem så kan jag absolut tänka mig att dela på ting. SÅ är ni intresserade av enstaka plagg i paketen. Maila så kanske de blir era så smånningom ändå.

 

Här har vi varit vakna sedan sjutiden. Filippa sov mellan halv elva igårkväll och halv åtta imorse. Lyx. Dock är jag inte bortskämd med en dotter som sover längre stunder om dagen. Nej max en halvtimme åt gången och då helst i mammas famn. Jag hinner knappt lägga ned henne innan hon vaknar igen. Det blir mycket bärsele men jag arbetar aktvt på både vagn, korg och babysitter. Att sova själv går framåt och numera sover prinsepressan i sleepyheaden om natten.

 

Idag är det dagis för L. Som det lyste i ögonen när vi lämnade igår. Första dagen efter sommarlovet. O han hade saknat sina vänner. Igår var även första gången som jag hämtade ensam med Filippa. Det gick jättebra. Vi har ståbräda på vagnen nu och utan vet jag inte hur länge jag hade orkat. Liam är nämligen extremt mammig och liten förtillfället. Lite extra då han är med mig. Och är han med pappa när jag är hemma gör vår stora lilla allt för att mamma ska slita sig från lillasyster. Vi hoppas innerligt att denna perioden ska vara över snart. Att han ska bli trygg i sin ålder igen. Vi försöker fylla på med positiv mammatid mellan varven. Igår nattade jag. Vilket är svårt med lillasyster som även hon vill ha sin mamma speciellt kvällstid men Liam var så nöjd med att jag läst sagan att han somnade direkt. Mitt hjärta. Du funderar så mycket nu. Hur ska jag kunna svara på alla dina frågor?

 

Nu vart det långt. Det går fort när man har lov att skriva med bägge händerna. Ja Filippan sover. Men nu har exakt 22 minuter gått så hon vaknar nog snart. Kanske bäst att göra sig iordning för att kunna bege oss ut en tur. Har några sista fix att ordna i stan inför helgen. Längtar så otroligt.

 

 

 

 

Fann dessa bilder då jag bläddrade i Family Living. Så otroligt mysigt med gemensam barnkammare. Madickenkänsla!

 

Underbar söndag med sovmorgon, långfrukost, fix här hemma, lunch på golfbanan, vila på eftermiddagen och god söndagsmiddag alla samlade vid middagsbordet. Där mellan massor av trots. Varje moment. Med en hel del skrik. Och massor av tålamod.

 

 

 

 

 

 

Världens vackraste barn igår efter bad.

 

Nu vila i soffan. Jag känner mig delad på mitten. F är mammig, L är mammig och A säger att han är Mikaelig. Inte mycket tid över för mig alltså. Har iallafall med bebis i Ergon lyckats fota en hel del idag. Så imorgon tror jag allt det blir en Bloppis. POP, Lexington, Moln etc. Först till kvarn!

 

 

Mannen har spenderat gårdagen med att träna golf inför dagens tävling i Halmstad. Vilket innebär att jag varit golfänka med båda barnen hemma. Behöver jag skriva att jag är trött nu. Men vi har haft två riktigt bra dagar. Igår hade vi heldag i stadsparken med obligatorisk matning av ankorna och lek som avslutades med Cirkus. Riktigt roligt hade vi. Jag och L. Skrattade högt. Lillasyster sov gott i vagnen och jag/L njöt tiden tillsammans bara vi. Denna dagen har dock inte gett tillfälle för lika mycket mys tid med mamma för L då Filippa har varit vaken mer eller mindre hela dagen. Dock har vi hunnit med att plocka lördags godis, en tur till biblioteket, lunch på stan, ännu en tur till parken och övrig lek här hemma. Det här med att vara mamma till två är inte det enklaste alla gånger. Prioritera, se i förväg och dela lika.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älskade L och F.

 

Nu är jag trött och tänker ägna resterande del av kvällen framför TV:n med jordgubbar med mjölk!

Innan vi lämnade landet. Jag och L. Bara vi. Som det en gång var. En tur till hästarna. Jag älskar dig så L. Det gör ont i mitt mammahjärta att du gråter av alla nya känslor kring livet som fyra i familjen. Men jag vet att det kommer bli bra. Vi ska bara finna balansen. Under tiden får du sitta i mitt knä, vi pratar om livets stora frågor och går iväg en stund bara du och jag. När mörkret föll. Packade vi in våra nybadade pyjamasklädda barn i bilen för att säga hej då till första sommaren som mamma,pappa, storebror och lillasyster på landet. Hej vardag hemma i stan. Det är nu det börjar. På riktigt. Livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har gått i ett sedan vi steg innan förr dörren. Vi har packat upp, tvättat och rensat, rensat, rensat. Lika bra att göra saker och ting klara från grunden. Nu vet vi vad som fattas i garderoberna till vintern och kan börja den årliga jakten på höst- och vinterkläderna. En liten fråga. Till er som känner att ni kan svara. När började ni med tvådelat med jacka/byxa till era barn istället för klassisk overall?

 

 

Vi har haft en mysig mini semester i Varberg i ett idyliskt äventyrsland där mannen skjöt luftgevär, L byggde Lego med ett urval ur ett helt rum och jag med Filippan myste med min mamma. Vi serverades "hotellfrukost", mormors bullar till fikat och Dans grillade spett till middag. TACK underbaraste!

 

Idag har jag varit golfänka med båda barnen hemma. Puh. Inte bara är jag ny på att vara ensam med två barn. Nej. Liam har nämligen utvecklat en stor trots jämt mot oss under sommarlovet. Antagligen med lillasysters ankomst som ursprung till alla känslorna. På BVC säger dem att "Få syskon är det största tramaut i livet." och att det är känslor som bara måste få vara. Vår uppgift är att...

Ösa på med ny positiv energi mellan varven ( inte säga duktig utan berömma med ord som kärleksfylld, vacker, mysig osv. göra mysiga ting på tu man hand med både mamma och pappa, att storebror ska känna sig med i att ta hand om lillasyster).

Härda ut konflikten (ett nej är ett nej, men välj era strider, stå på er vid ert beslut, ge er inte in i en massa diskussioner och sitt med i rummet tills barnet lugnat sig).

Spela jämlikt ( Säga högt till bebis att "Nu får du vänta för nu hjälper jag/leker jag med Liam!", inte svika i när ni lovat det äldre syskonen en stund för att de yngre sykonet skriker ( om det inte är högst nödvändigt självklart), gör upp ett klart schema för vem som gör vad med vilket barn hemma och se till att den som har konflikten med barnet slutför detta)

 

MEN allt detta är så svårt.... när vi tillsammans med alla andra tips "i boken" just nu befinner oss i en situation där vår stora älskling inte riktigt har kontroll över sitt jag längre. Det kastas ting, skriks, rivs och bits. De lyssnas inte på nej. Inte heller på Time Out tillsammans med mamma eller pappa. De slängs i dörrar och skriks fula ord. Och kanske värst av allt. En puss på lillasyster blir hård. Det slickas i hela ansiktet. Dras, slits och kastas ting nära, nära. Självklart har vi detta under kontroll. Är i närheten. Men vill inte skärma av honom helt från lillasyster. Kan skriva en oändlighet.

 

Hur jag känner mig som världens sämsta mamma. Dock bara för en stund. När ting fungerar. Vill jag ge mig själv medalj. Imorgon är en annan dag. Då ska vi till BVC med Filippan, jag ska på läkarsamtal och sedan efter lunch hos vännerna i Veberöd rullar vi vidare till landet igen.

 

Lite av vad vi gjort idag. Mellan trotset hann vi faktiskt med en del. Promenad till ICAN för att hämta ut paket och handla fika, vidare till parken för lek, hem för lunch, sedan har vi spelat spel, sett på film, ritat och byggt Lego tills A kom hem med färdigmat. Ikväll har jag rensat i källaren (vart tvungen att gå ifrån en stund), klistrat bilder i barnens album och redigerat bilder!) Filippan hon är mest sovit MEN vi hann med en liten stund i nya babygymmet.

 

 

Aktivitetsbåge från Jollyroom.

 

 

Söta små djur. Och så är den tyst. Vår Fisher Price låter så otroligt ensidigt och mycket. Som att det inte är tillräckligt med ljud här hemma.

 

 

Mamman gillar den söta designen.

 

 

De där leendena.

 

 

Ooo.

 

 

Fokus.

 

 

Hej Mamman Min!

 

 

Lektäcket som jag sydde av tyg från Panduo Hobby när jag var gravid.

 

Allt detta min variant på ett lekgym som tar stor plats på våra få kvadrat och kanske inte alltid faller mamman i färg- och form!

 

 

O vad jag är glad att jag pysslade med alla detaljer kring dopet under graviditeten. Som jag misstänkte finns nu verken tid eller ork att pynta om kvällarna. O jag är inte den som klarar av (även om jag önskar att jag vore) att bara hetsa fram något i sista minuten. De mesta är nu på plats förutom möblemanget som vi forfarande funderar över. Tänk om vi bara kunnat boka SOL. Det hade vi gärna betalt vädergudarna en slant för. Dock har vi fått låna partytält av finaste Linnea och Stefan så förhoppningsvis klarar vi en eller annan skur även om vädret skulle trotsa. Vi ser verkligen fram till att träffa alla (nästan) våra nära samtidigt. Jag går och ser på allt fint varje kväll och längtar till dagen D. Vilket ioförsig är lite tokigt eftersom det även är den sista dagen av vår semester tillsammans denna sommaren. Som A sa tidigare känns det lite sorgligt att dessa veckorna börjar ta slut. Våra första veckor som fyra i familjen.

 

 

Vi tycker det är lite x-tra roligt att bjuda barnen i vår bekantskapskrets på dopet och för att de ska känna sig välkomna har vi ordnat med "godispåsar". En liten kalaspresent var ska de få.

 

 

 

Och nyttigt godis eftersom majoriteten av dem ännu inte får lov.

 

 

Sånna här har jag hört barnen ska tycka om?

 

 

"Usch" var L:s betyg av de nyttiga kakorna. Vi skrattade. De innehåller säkert inte de minsta av vad han är van vid i godishyllan.

 

 

Självklart var jag bara tvungen att köpa Hello Kitty pasta. Smörgåstårtor är beställda men vi tänkte säkra kort med makaroner med diverse till de små.

 

Vilken dag vi haft idag. Vet inte varför jag sitter uppe egentligen. Kanske för att känna att jag har lite tid bara för mig. Fast pytsan jag har en liten dotter brevid mig som vill vara mamma nära. I små micro stunder klarar hon av att vila på filten brevid sedan är de mammas famn som gäller. Lyckas dock trycka in en och en annan choklad ( MÅSTE skriva upp börja träna i kalendern) och skölja ner med Cola mellan varven.

 

Idag har vi iallafall varit uppe tidigt. Packat ut från landet, A har tränat golf, jag har bokat mat till dopet, klockan tre hade L tid i Kristianstad för att ta bort gipset, ett antal tårar senare kom vi därifrån UTAN gips, kört hela vägen till Lund, handlat, hämtat ut packet, packat in, lagat middag, tvättat, packat till morgondagens resa till mamma med sin Dan i Varberg och slutligen hamnat i soffan. Illamående med ont i kroppen och lätt hjärtklappning. För det vet alla småbarnsföräldrar att endast ett av alla dessa moment innebär en prövning för samtliga i familjen.

 

Orkar inte ens skriva om fyraårstrotset vi är i förtillfället. Det är H.E.M.S.K.T mest för L självklart men även för oss som inte mycket kan göra att alla känslor som stormar i den lilla stora kroppen!

Med undantag för en tur till Apoteket i Kristianstad för att handla ny gumptermometer samt näsdroppar till F vart det en lugn dag hemma på landet igår. Liam spelade fotboll med A och jag sov med Filippa några timmar. Ibland krävs det bara det lilla för att barnen ska vara nöjda.

 

 

"Mamma. Får jag hålla henne!?!"

 

 

"Är hon vaken eller sover hon?"

 

 

Massor av pussar.

 

 

Operation napp.

 

 

"Min bebeis ska ligga hos mig när jag ser på Pettson!"

 

Filippa är fortfarande täppt i näsan men har ingen feber. Vi hoppas innerligt på att kunna resa iväg till mormor imorgon som planerat. Idag ska vi förhoppningsvis ta bort Liams gips!

Denna dagen har varit händelserik med båtfärd och glass i Åhus. Skönaste stunden var dock hemma på gräsmattan. Liam badade i poolen och vi bara myste. Bästa stället i värmen med dem små är i skuggan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förlåt att jag skryter men förstår ni EXAKT hur mycket vi älskar våra barn. Jag älskar tom att kunna skriva barn i plural, barnen... storebror och lillesyster. De är perfekta i minsta detalj. Ja barn är barn och vi är mitt uppe i en stressig trotsperiod med nyfödd och fyraåring med stark vilja MEN de är fortfarande de sötaste, vackraste och underbaraste som finns. Liam och Filippa. Mamma och Pappa älskar er!

 

 

Idag har vi fiskat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fem små abborrar till Liams stora glädje!

Jag vet inte hur jag hade gjort utan min Ergo. Nu har jag även fått hem vind-och regnskydd som jag köpte hos KokoBello. Det behövs tyvärr denna sommaren. Speciellt med en prinsessa som är mammig deluxe. Lite längre stunder går det att underhålla nu. Med musikmobil, skallra eller allra bäst våra ansikten men bäst är fortfarande att sova på mammas hjärta. Det enda negativa med bärselen är att jag inte tar lika mycket bilder på Filippan.

 

 

Mamma + Baby.

 

 

Min nya favorit kjol LaRedoute.

 

 

Med båda mina älsklingar.

 

Tvåbarnspappan. De ser på Golf. Liam är koncentrerad.

 

 

Fortfarande med gips. Dock lite mindre. En liten spricka kvar!

Prinsessan har sovit 7 timmar inatt, fått ren blöja, en flaska ersättning och somnat om tre. Vi är bortskämda. Idag väntar BVC för mig och Filippis medan storebror besöker stora sjukhuset med pappan för att förhoppningsvis få ta bort gipset. 6 veckor var det skrivet men sist vi var på röntgen gav det så bra resultat att doktorn trodde fyra. Vilket är idag. Efter läkarbesök står IKEA på tur. Ska handla de sista till dopet. Ikväll får vi förhoppningsvis besök av Linn, Henrik och Leia.

 

 

 

När barnen är med blir det till att kvika sig i varuhuset. Därför ser jag alltid ut ting online och sedan skriver ned på lista för att verkligen få med mig det vi behöver hem!

 

Det tar på krafterna att vara storebror med gipsad arm. Efter dagis igår kröp L upp i fotöljen och somnade. Vaknade vid fotbollen. Åt lite middag och somnade sedan om. Vilket resulterade i uppstigning 05.45 här hemma idag.

 

 

 

 

 

Världens finaste L.

 

Planen för dagen är promenad med barnvagnen. För att hämta paket på Posten. Visar sedan. Vet en liten prinsessa som kommer bli glad. Sedan fika hos barnens gammel-mormor och morfar!

 

Efter en lång förmiddag fick vi äntligen lämna sjukhuset. Jag med livmoderinfektion, Liam med bandage och Filippa med betyget "En jättefin bebis som går upp i vikt, är nöjd och antagligen bara har en liten mage som arbetar hårt för att bearbeta den energin hon får i sig för att behöva växa." Känslan över att vara alla fyra tillsammans igen är oslagbar. Liam tar det hela bra. Det är förstås jättejobbigt och han var lite ledsen över att han inte gjort som han blivit tillsagd med den hemska masken vid narkos men jag försökte förklara att han gjort så gott han kunde. Fasiken vad ont det gör i hjärtat att se sitt barn så liten i en stor sjukhussäng. Nu hoppas vi att han snabbt ska vänja sig vid gipset. Handen ska kunna användas precis som vanligt och vi hoppas att han ska kunna gå på dagis med kompisarna de kommande veckorna eventuellt med lite kortare dagar.

 

 

 

 

 

När vi körde hem såg L på mig och sa "Mamma. Nu är jag glad att få komma hem igen!" Ja det är vi verkligen. Glada att ha vår lilla stora L hos oss där han ska vara. Hemskt va tomt det var i den lilla barnsängen den där sjukhusnatten.

 

Resterande del av gårdagen spenderade vi med att vila,äta och ta hand om varandra. Liam ville gärna mysa lite extra med lillasyster som han saknat så. De är så otroligt vackra våra barn. Världens finaste!

Planen var egentligen att lägga mig för att sova efter jag skrivit förra inlägget till er men det blev inte riktigt som jag tänkt mig...

 

Efter dagis igår körde vi direkt ut till landet för att fira midsommar tillsammans med farfar och farmor med familj. Dagen idag har jag och A dock spenderat på Kristianstads Akut Mottagning eftersom mitt snitt inte vill sluta blöda. Diagnosen vart... att såret ska stänga sig själv och att det än så länge är bra att det blodet som står innanför kommer ut MEN min sänka var dålig och de misstänker livmoderinfektion. Har fått med mig meducin hem i förebyggande syfte i väntan på provsvar.

 

Preciiis när vi kommit hem från sjukhuset till L som varit hemma med barnvakt, ätit middag och mina två startat upp kvällens fotbollsmatch på gräsmattan kommer farmor inspringande och berättar att L har gjort illa armen och att de måste åka till sjukhuset nu. Hann ut en kort stund till bilen för att säga hej då och jag älskar dig till L innan de åkte.

 

A ringde precis. Armen är av vid två ställen. Liten har fått stödbandage. Ska sätta dropp senare. Operation under narkos klockan två inatt sedan gips på det. Fick byta några ord med L som lät ledsen men stark.

 

Jag har så OTROLIGT ledsen för Liams skull. Det går inte att beskriva hur ont det gör i mitt mammahjärta att inte kunna vara på plats för mitt vårt barn inatt. Tror jag har lyckats bedöva mina känslor något nu när så mycket sker på en och samma gång. Eller om det är ren överlevnadsinstikt. Tur jag har endorfiner för en hel by. För egentligen vill jag inta fosterställning och gråta under täcket i As famn. Nu är det till att lägg all energi på att orka med detta lilla extra som livet ställt till med.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som följt bloggen vet att jag föredrar att ta bilder från livet. Inte anordna bilder. Utan fånga ögonblick. Imorse frågade jag dock L om lov. Om jag fick ta bilder. Fotbollsbilder. Eftersom han är så otrolig på att spela. Känns viktigt. Eftersom det blir mycket foto på bebis nu. Klart mamma fick ta bilder. Stoltare L får man leta efter.

 

Världens finaste son, storebror och fotbollsproffs. Ord kan inte beskriva vad vi känner för dig. Jag längtar ihjäl mig till jag får krama och pussa på dig imorgon. Just nu känns det som någon slitit ut mitt hjärta tusen gånger om MEN jag ska vara stark för dig. Tänker på dig inatt mitt hjärta. Bli frisk och kom hem till mamman din nu.

 

MAMMA, PAPPA och FILIPPA älskar dig!