hemmapavarangataistan

Godmorgon Soliga Måndag!

 

Idag startar vi veckan här hemma med lite tid i lugn och ro. Ser på Efter Tio och funderar över hur veckan ska se ut. L är på dagis idag och Filippa kan behöva en stund ensam med mamman sin efter att ha konkurerat om uppmärksamheten med storenbror i flera dagar. Innan dagishämtning tar vi en långpromenad och i eftermiddag tror jag vi funderar på en tur till IKEA.

 

Det verkar som att det är fler än vi som är hemma med sjuka den här helgen. Filippan fick feber natten till idag. Det var bara till att ställa in lekfika och kvällens BIO planer. Istället har vi spenderat dagen hemma. Vilket känns trisst i jämförelse med det vi tänkt. Jag gav mig dock ut på en promenad. Trots att jag inte brukar gå på helgerna. Kände att jag behövde komma ut och vara mig själv för en stund. Det var trögt idag. Igår flög jag fram. Idag kom värken. O inte träningsvärk. Utan en smärta jag upplevt sedan efter förlossningen med Filippa. Har fått förklarat för mig att det är foglossning. Men jag har inte tid med sådannt nu. Fem månader till semester och jag ska banne mig bära bikini i år. Planen är resa till Danmark för besök på Lalandia och Legoland. Vi längtar.

 

Tänk att man kan våndas över något som kan få en att må så otroligt bra. Hela dagen idag har jag gått och funderat över. Om jag ska ta den där promenaden när mannen kommer hem från jobb? Vanligtvis promenerar jag en timme innan dagis hämtning men idag var vi hemma. Ska jag. Ska jag inte. O så finner min hjärna på tusen anledningar. När jag vet att det bara är att göra det. Gå ut. Gå. Därför tycker jag om morgonpromenader. Då hinner jag inte fundera så mycket på saken. Bara direkt ur sängen, på med träningskläderna och walk. Hinner knappt inse att jag motionerat innan jag är hemma igen. Men det är så isande kallt ute nu. Att jag föredrar motion mitt på dagen ett tag till. I vart fall. Om jag gick promenaden? JA det gjorde jag. Kändes som jag flög fram sista biten. Fick den där "Nu j-a känslan!" sista biten. ÄLSKAR det.

 

 

Igår på mötet. Satt jag två timmar framför ett stoooort kakfat. Inte en smula blev min. Nej. Jag utmanade mig själv. Att inte äta. Och det fungerade. För vad är väl värre under en viktnedgång än när man äter bara för att man blir bjuden och det egentligen inte är något onyttigt som man valt själv. Det jag gillar så mycket med VV- ViktVäktarna är att jag kan välja att lägga mina poäng på godis eller andra sockerfällor om jag vill när jag vill men det värsta jag vet är att slösa med dem.

 

Ikväll har vi spenderat kvällen hemma hos min lillebror med flickvän. För att fira min brors födelsedag. Det blev underbar Grekisk mat till middag. Som jag unnade mig att äta av. Till efterätt blev det tårta. Som jag stod över. Utan problem. För tårta har egentligen aldrig varit min favorit men bjuds det så hör det till att man äter. Varför?

O. Så var det det där. Med träningen. Som jag blir så o pepp på när det blir tränings hysteri efter nyår. Jag antar att det för de flesta. Är peppade och positivt när media fylls med "Nuskadethärbliandrabullar" artiklar innan vi hunnit svälja den sista nyårs champangen. För mig. Fungerar det inte. Men så är det ju det. Att jag måste börja någon gång. Så lika väl idag. Sagt och gjort. Efter ett jul uppehåll som resulterat i inte mindre än 4 fina pluskilon är målet nu ytterligare en gång i sikte någonstans långt där borta i horisonten.

 

Vet inte vad jag ska skriva. Vill inte göra er besvikna. Men jag har ätit penciliin hela veckan och inte tränat. O vad hände? Jag slutade skriva ned vad jag äter. Får skämmas helt enkelt. O tänker jag starta upp denna veckan igen? Nope. Jag är fortfarande inte frisk och denna veckan bjuder på för många frestelser för goda att avstå helt enkelt. Det får bli till att jobba hårt veckorna innan jul sedan. Men jag kanske inte ska piska mig själv för hårt. Jag har trots allt nästan tappat 20 kg sedan jag var gravid med Filippan. O d e inte fy skam. Nu måste jag kanske få bli lite trött på socker igen ;)

 

O. Tänk att det redan gått 10 veckor sedan jag startade min viktresa. I snart tre månader har jag kämpat. Mest mot min egen lust. Stoppat mina begär för alla söta och onyttiga ting och tvingat ut mig själv på promenader. Motion har nu blivit ett måste. Något jag saknar när inte kan ta mig ut. Fortfarande unnar jag mig själv ibland. Det viktigaste är att det håller i längden och ger resultat. Tyvärr har jag vart sjuk två ggr inom en kort period vilket har lett till lite mindre träning än vad jag önskar. Hoppas kunna vara igång nästa vecka igen. Men glad är jag. När jag börjar komma i min garderob igen. Min kropp börjar få former och jag har mycket mer energi.

 

Nu tycker jag att det gått lite för långsam här ett tag. Även om jag snart är i mål till ett delmål. Vill jag gå ner mer, mer och mer. Det finns inga bra ursäkter. Men om jag skulle använda en är väl sjukdom en ganska bra. Denna gång har det inte hänt någonting. Antagligen för att min kropp envisas med att vilja bli icke fertil precis dessa dagar. Känner mig svullen och lätt känslig. Eller. Lätt. Mannen skulle nock välja att säga ett annat ord. För igår. Förvandlades jag till Häxan Surtant. På riktigt. Tappade lusten för allt. Men idag fick jag svar på tal och förstod varför jag kännt mig så otroligt olustig den senaste tiden. När detta är över då j-a är det 110% igen. Fram tills dess blir det till att försöka att inte hamna i chokladträsket igen.

 

Startade upp igen efter sjukdom. Veckan slutade på hela fem promenader. Bra. Dock. Har jag ätit alldeles för mycket onyttigt. Problemet är att jag börjat tillåta mig. Nu har jag och mannen kommit överens om. Att efter Halloween nästa helg. Ja man får välja sina dagar. Blir November en månad utan kakor, godis eller andra belöningar. Har en känsla av att December kommer bli en hel del sådannt även om vi ska försöka hålla på oss. Målet för denna vecka. Är trots firande i helgen. Att gå ned. Självklart.

 

Jaha. Så kom den. Veckan då jag gick upp. S.K..I.T ja ibland måste man få säga det. MEN. jag har inte kämpat. Legat hemma sjuk och dragit mig. Ätit onyttigt. De sista fyra dagarna. Har jag inte ens skrivit upp. Varför? Ja inte är det värt de ialllafall. Imorse blev det tiiidig promenad. Nu j-a.

 

Inte så mycket att säga om förra veckan. Jag har haft UVI och en infektion i kroppen vilket resulterat i ingen träning. Det är frusterande för jag vill och längtar ut. Hade hoppet om att iallafall jag skulle känna mig bättre denna veckan men det verkar tyvärr inte lovande. Kändes nästan onödigt att väga mig idag. Men. Skam den som ger sig. Trots ingen motion och bullbakande här hemma har jag hållt mig inom ramarna och ett kilo var borta. Känns lite oförskämt enkelt när jag vissa veckor kämpat och stått still. Men jag tackar och tar emot.

 

Veckan började med inget ned vilket kändes tungt MEN jag gav mig ut på mina promenader igen. Inte mindre än fem stycken rundor blev det vilket tydligen gav resultat. Att jag dessutom kom i ett par byxor i stl 42 känns mer eller mindre som ett mirakel. Jag är på G och idag ger jag mig själv en klapp på axeln. Minus 7 kg och tillbaka på inskrivningsvikt hos BM är riktigt bra på fem veckor.

 

TACK för all pepp underbara ni. Det gör mig så otroligt glad. Att jag kan gå in här och bli stöttad av er. Det hjälper verkligen. Dagar som denna. När jag helst velat strunta i hela saken. Istället gav jag mig ut. På en tur. Med musik i öronen. Gick jag bort de dåliga humöret. Och vips så är jag på rätt spår igen. Sen är de som ni säger. Man ska inte bara se till vågen. Jag får ju faktiskt på min förlovningsring igen OCH den där oanvända Odd Molly tunikan som hittills varit för liten men hängt och väntat på mig i garderoben.

 

Vi är kvar på landet. Utan våg. Men innan jag reste "fuskvägde" jag mig och hade gått ner ytterligare ett kilo. Veckan har varit lite "dubbel". Har tränat mycket och inte lockats av frestelser tills i fredags då min kropp bestämde sig för att vara produktiv igen efter graviditeten. Då vart behovet efter chookllllllaaaad för stort. Det stör mig dock inte. Att jag unnade mig då. DOCK irriterar det mig att jag när vi kom till landet inte klarade mer än några timmar innan jag började "trycka" i mig sådannt som stod framme på borden och FIKA. Fy. Det är en sak att i ro unna sig för att jag är värd det en annan att bara kasta i sig för att. Helt i onödan. Nu vet jag ju inte hur mycket jag gått upp pgr av detta efter min vägning men för den goda sakens skull säger vi väl. Minus ett kilo denna vecka. Får ni se denna mamman ut och springa i veckan för nästa vecka har jag som mål minus ett kg till. Det kilot betyder mycket för mig. Då är jag nere på inskrivning hos BM vikt igen.  Bara tre kilo tills jag sammanlagt gått ner tio. Och bara fyra kilo kvar tills jag börjar på en 7 istället för 8. Ja ni ser hur jag tänker. Små delmål hela tiden och det hjälper mig neråt. Nu ska jag gå ut och njuta av hösten.

 

 

Efter 4 veckor med VV och fyra promenader...

 

-1kg.

 

Totalt minus 6kg.

 

Nu arbetar vi ner oss minst ett kilo till nästa vecka och har därmed gjort av med alla graviditetskilon (inga nio månader upp... nio månader ned här inte) Det har jag inte tid med om jag ska orka med vardagen med två barn. Hur gör ni för att peppa er själv till träning och bra mat?

 

Vecka tre. T som i tradigt. Nu känner jag att jag gärna vart i mål. Men sisådär 20kg kvar. Fast numera är det iallafall inte 30. Framsteg. Har varit hemma VAB med Liam som fått "KarlssonsMeducin" = Godis och Glass. Men jag har inte tagit en bit. Dock innehöll denna vecka lite mer glass, fika och choklad än tidigare. Kände att nu måste jag unna mig något. Kändes bra med chokladen och glassen MEN sockerkakan hade jag kunnat stå över. Det är äckligt när man bara äter för att trycka i sig något. Dock inom Pointsen. I kombination med mindre vardagsmotion med barnen på grund av sjukdom trodde jag ett tag att jag skulle stå still.

 

Efter 3 veckor med VV och fyra promenader...

 

-1kg.

 

Totalt minus 5kg.

 

Nu arbetar jag till nästa mål. Minus 2 kilo på de två kommande veckorna. Tillbaka till startvikt hos BM!

Så här ännu en vecka gått. Allt går lite lättare än föregående vecka. Stegen känns lättare. Blodsmaken i munnen mindre. Suget efter socker om kvällen enklare att stå mot. Plommon är min räddning. Perfekt istället för det söta. Dock känns det fortfarande tungt. SÅ långt kvar. Plus att jag känner mig lite för duktig och undrar hur länge jag kommer orka. Är detta jag? Kan det vara mitt nya liv. Eller bara något jag gör före stunden. O kommer jag ändå gå upp igen. Kanske bli gravid. Om några år. Ja vad har det då för nytta? Sen kommer jag i en tunika från HM som jag köpt under graviditeten men inte kommit i under sommren då den var tilltänkt. O min kärleksring passar plötsligt mitt finger. Då vet jag. Varför. För att känna DEN DÄR känslan för en stund.

 

 

Efter 2 veckor med VV och tre promenader...

 

-2kg.

 

Totalt minus 4 kg.

 

Nu hoppas jag på ytterligare 1 kg minus denna vecka!

God Morgon Allihopa!

 

Här har barnen sovit gott vilket i sin tur innebär att även vi har. Vi startar denna vecka med en snabb barnvagnspromenad.

 

Efter en vecka med VV och tre promenader...

 

-2kg.

 

Känslan just nu är dock att det hela är lite övermäktigt när jag inser hur mkt jag har kvar!

Så kommer dagen. Då allting plötsligt känns helt som vanligt. L trotsar inte mer än vanligt. Tar själv på sig kläder, skor OCH äter frukost. Jag och Filippan tar en barnvagnspromenad som hon sover sig igenom OCH fortsätter sova när vi kommer hem. Jag får äta lunch och prata med finaste "Tant Nea" i tfn. Nu sitter jag ned. Med lite ont i ögnen och huvudet snurrar bara liiite. Jag får lätt tunnelseende när det är mycket och tappar dessutom minnet så de här stunderna är otroligt mycket värda. Tid för återhämtning. Fylla på med energi. Att kunna dela ut som kärlek till de mina. Och för att själv orka med.

 

 

Igår HÄNDE det. Dessutom. Starskottet är avfyrat för mitt nya liv. Inget mer choklat, läsk eller fet mat. Här ska ätas hälsosamt och tränas. Mitt första delmål är att gå ner till invägningsvikt hos BM - 8kg. Under denna graviditet gick jag upp sammanlagt 16kg. Mycket mindre än med L då jag gick upp cirka 25 kilo men denna gång hade jag en högre starvikt på X antal pluskilon. Nä usch. Nu börjar vi!