Hela denna dagen känns mest som en enda stor dimma. Har sovit i massor men är fortfarande trött. Skriver jag inte sammanhängade här är det antagligen för att jag är minst sagt förvirrad i huvudet. Försöker koppla av och koppla bort men tankar flyger runt därinne trots mina försök att helt stänga av allt jag går omkring och tänker på. Det är helt enkelt för mycket just nu. Att mitt i allt kaos försöka stanna upp och vila är allt annat än enkelt. Det där lilla ångloket inom mig vill helst hoppa över att äta, ta tag i alla högarna och framför allt jobba ihopa pengar till vår familj men inser mina begränsningar då jag inte minns vart jag är påväg när jag kommit ut genom dörren.

Detta gott folk är en av de ytters obehagliga ting jag vart med om i mitt liv. Önskar ingen att må som jag mår nu. Känner dock att jag är skydig vår familj, min arbetsgivare och inte minst mig själv att ta vara på tiden nu. Lyssna till kroppen och snabbt bli bra igen dock inser jag att det kanske är det som är själva problemet. Att det inte finns någon "quick fix" i hur jag mår nu. Det är en lång tids händelser som klumpat ihopa sig i mitt huvud och som antagligen är det som får min kropp att skrika på hjälp eller är kroppens signaler tecken på något annat och det är orsaken till varför huvudet inte riktigt följer med. Det är upp till läkarna att ta reda på den saken under tiden tänker jag göra som jag blitt ordinerad. Vila.

Vi har hyrt hem några filmer så det är min plan imorgon. Det och att tillåta mig själv äta regelbudna måltider. Det har blivit en stor sak nu. Det där med maten. Har märkt att jag tom då jag är hemma och har tid att kurera mig efter maten iallafall undviker att äta för att slippa det onda och jobbiga. Så morgondagens mål är att vila och äta samt försöka koppla bort tankarna på det konstant dåliga samvetet. Dåligt samvete för att jag inte orkar med jobb, dåligt samvete för att A kämpar på medan jag är sjukskriven, dåligt samvete för att jag inte mäktar med att göra allt jag borde, dåligt samvete att jag har hamnat i denna situationen och framför allt dåligt samvete för att jag mår som jag mår. Kämpar för att orka lite till men varför känns det som att varje gång jag tar ett steg fram blir det två steg bak?

Bloggen fungerar mycket som terapi för mig och eftersom jag inte mår bra nu blir bloggen inte heller något underhållande att läsa men jag hoppas ändå att ni stannar kvar. Era kommentarer värmer och att skriva får mig att se annorlunda på ting. Rensar upp lite bland tankarna även om de fortfarande snurrar runt, runt. Lägger in lite bilder på "julnytt" här hemma för att lätta upp stämningen lite grann. Snälla håll tummarna för att det snart kommer en "vändning" i vårt liv, att pusselbitarna faller på plats och att allting ordnar upp sig. Innerst inne så vet jag något som A ofta säger att "allting löser sig" och det kanske är mitt största problem att jag inte kan släppa kontrollen och låta saker och ting lösa sig för de gör det alltid. Ibland kanske saker och ting bara måste få va för en stund?

Det blev inget första advents firande för vår del. Vaknade igår morse med en obehaglig känsla i magen. Direkt till toaletten och därefter låg jag i soffan med onda kramper. Ringde A som var på jobb som ringde in farmor som barnvakt och skjuss till akuten. Där låg jag och grät mellan det onda. Efter några nålar i armarna och övriga tester kunde jag äntligen somna några timmar och då jag vaknade kom A och höll min hand. Ytterligare en stund senare fick vi träffa doktorn. Mina tester visade inget annat än att jag har en infektion i kroppen. Äntligen kunde jag pusta ut efter en förmiddag då jag trott att detta kan bli min sista jul. Ingenting visar på att det är något farligt som drabbat mig men jag har ändå en konstant obehagskänsla av att något är fel för detta kan omögligt vara rätt? Då jag förklarade min sjukdomshistorik och hur jag nu kämpar med långa resvägar och arbetsdagar utan energi med migrän som följd skakade läkaren bara på huvudet. Enligt doktorn skulle jag vara sjukskriven och vila. Heltid nu för att läka ihopa och sedan kanske på 50% för att hitta tillbaka till ett normalt liv samt inga långa resvägar dock sjukskriver de inte längre perioder på akuten men vi kom överens om att jag ska ta upp detta med min läkare på fredag då det är dags för den fruktade gastroskopin. Med några kloka råd om att jag måste börja ta hand om och respektera min kropp NU samt ett läkarintyg på att jag SKA vara hemma denna veckan för vila checkade vi ut från akuten.

Hemma väntade farmor med L. L som precis vaknade då vi kom hem. Var lite mammig antagligen som följd av att jag haft så ont på morgonen. Försökte förklara för L varför mamma var lite ledsen. Sa att "mamma har ajaj i magen" då gick han runt och sa "ojojoj ojojoj ojojoj" och "ajajaj ajajaja ajajaja". Fick massor av klappar, kramar och pussar. Det är lycka att se sitt barn visar sådan omtanke och kärlek. Det måste tyda på att vi fyllt honom med det. Farmor hade handlat hem mat, städat köket och var i full gång med att putsa fönstren. Efter lite fika tog hon L med sig till julskyltningen i stan och medan två trötta föräldrar vilade handlades det julkranar, julblomster och pepparkakor så nu känns del lite juligare här hemma trots sjuka på advent. Förhoppningsvis kommer stjärnorna upp ikväll men vi får se. Det är inte det viktigaste just nu. Nej nu ska jag vila. Huvudet gör redan ont och klockan har ännu inte slagit lunch. Det är inte att leka med detta med stress. Får en läskig känsla ibland att mitt huvud bara ska stänga av. Det är så ansträngt och jag glömmer så lätt ting nuförtiden. Precis som tankarna spinner men jag kan inte greppa dem. Obehagligt!

Det märktes i butiken att det närmar sig jul för vi hade mycket att göra igår och det var en trött mamma som kom hem. Istället för att hetsa med julpyntet beslutade vi efter lite middag att natta Liam tillsammans. Mysigt att varva ner med lite "Imse Vimse Spindel" istället för måsten. Som en mycket klok Jenny låter jag numera mina måsten vänta en stund. De springer faktiskt inte ifrån en. Senare del av kvällen spenderades med kex och ost framför nya avsnitt av The Hills och The City samt massor av mys tillsammans med A. En riktigt avkopplande fredagskväll.

Klockan åtta började vi våran dag idag. Var inte utanför dörrän förrän halv elva men vad gör väl det en lördag då endast julmarknad står på schemat. Började med en tur till ICAN för att hämta ut Liams STORA julklappspaket och handla blöjor därefter begav vi oss vidare till Bosjöklosters julmarknad eller såkallade julmarknad kan jag väl tycka. Marknaden var inne i olika små byggnader vilket är praktiskt om det regnar men inte ger en lika mysig julstämmning som utomhus, försäljningen var lite enkel enligt min smak och där var inget juligt att äta som inte kostade massor av pengar dock var där en roligt lekpark och en ponny vilket höjde upp det hela och nästan gjorde det värt de 120 kronorna de kostade i entrè. ;)

Efter marknaden åkte vi hem. Handlade med oss lite gott bröd och lussekatter till fika innan vi vilade en stund hela familjen. Det blev en sen men välbehövlig vila idag. Tur farfar ringde och väckte oss vid halv fem annars hade vi säkerligen fortfarande sovit. Lite lördagsgott senare var vi igång med julpyntadet här hemma. Dansade loss till julmusik. Liam älskar verkligen att dansa. Det är något vi gör ofta här hemma. När allting känns lite trist då lyssnar vi till musik och dansar tillsammans. Plötsligt blev allting lite roligare. Av pyntadet blev väl sådär mycket gjort. Hann med Liams hörna som fick sig en liten julmakeover bland annat med favorit speldosan från gammelmormor. Trapphuset är dekorerat med lykta och julbock. I köket är GOD JUL bokstäverna uppställda och röda band är knutna runt blomstren. Julstjärnorna får vänta tills A kommer hem från jobb och julljusstaken kan vi inte tända förrän vi köpt nya ljus men något sådär är det lite jul här hemma. Imorgon bär det av till ännu en julmarknad och förhoppningsvis inspirerar den lite mer än dagens. Känner att vi skulle behöva något lite mer juligt här hemma. De mesta kommer inte upp förrän granen står på plast och det är alldeles för länge tills dess för jag vill ha jul NU!

Fick sån inspiration till jul från senaste numret av Lantliv. Behöver ni några tips eller bara komma i lite julstämning rekommenderar jag varmt att ni köper tidningen. Så vackert det är med julstjärnor över dukat bord, ljuslyktor på trappen och vita tulpaner. Får mig att vilja pynta NU och vilken tur för mig att vi faktiskt ska dekorera här hemma i helgen. A ska sätta upp julstjärnorna imorgon kväll eftersom han bokat in en golfrunda på lördag. Lika bra de så slipper han vara hemma när jag sätter igång. Han klarar inte riktigt av när jag går varm på Celine Dions julskiva, tända ljus och pyntmani men han tycker det är mysigt när han kommer hem till allt julfint och det är det viktigaste. Å, nu fick jag en såndär "Vad jag älskar mitt liv och min familj så jag skulle kunna gråta av lycka känsla!" och i år skall införas ytterligare några små traditioner som bara är för oss tre. Som jag längtat. Efter att få vara just detta. Mamma och fru. Skapa vårat liv tillsammas. Det bästa jag gjort. Bli tillsammans med A och skapa en L!

Idag har varit en bra dag. Började med föräldrafika på Liams dagis. Tända ljus, trevligt sällskap och en son som tyckte det var spännande att både mamma och pappa följde med. En mysig start på dagen visdade sig vara gott för själen för idag har jag kännt mig fri. När man konstant går och grubblar på olika ting och måsten är det underbart att ha en dag som bara är. Då tankarna inte roterar i huvudet konstant utan man faktiskt kan koppla av och bara vara. Tror det beror mycket på ett beslut jag fattade igårkväll. Detaljerna är ännu inte färdigställda men jag är påväg mot ett mål och det känns BRA.

Efter dagis var det dags att bege sig till jobb. Var ute i lite god tid och hann med att ordna några av de sista detaljerna inför As födelsedag nästa vecka. Längtar att få skämma bort honom lite. Det är han mer än värd min älskling. På bussen lyssnade jag på bra musik som fick mig att le. Efter jobb unnande jag mig två nya toppar och sedan tog jag bussen/ tåget hem. Sprang förbi Kinan på vägen och handlade med mig världens godaste kyckling och vårrullar som jag åt i lugn och ro innan Liam kom hem. Idag har farmor och farfar varit barnvakt. De måste haft mycket att göra för L var så trött och somnade på fem minuter efter dusch och välling. Fast först fick jag en stor puss. Det värmde. Nu ska jag gotta mig med nya Lantliv som kommit med posten idag och så ska jag se reprisen av Halv Åtta Hos Mig på Play. Imorgon är det fredag vilket känns underbart då jag är LEDIG i helgen!

(Jenny: Vi handlade Liams julklappar på lekmer.se. Superbra sida som tipsar om vad man kan ge barn i olika åldrar, fri frakt över 1000,- och snabb leverans. Rekommenderas!)

Gårdagen var tung men framåt eftermiddagen kände jag mig ändå lite mindre trött i skallen och beslutade att ta mig till vårdcentralen för att äntligen ta sprutan mot svinet. Skönt att ha det ur världen och eftersom jag var ledig idag garderade jag mig för eventuella biverkningar. Några följder av sprutan har dock inte synes till. Lite ont i armen men det är välan inget att klaga om. Den 10 dec ska Liam vaccineras. Sen är hela familjen skyddad så gott vi kan. Det känns skönt.

Eftersom jag inte gjorde många knop här hemma igår blev det en sådan dag idag. Egentligen skulle jag vilat idag igen men det går tyvärr inte när tiden är knapp. Började dagen med tvätt och bockade av några måsten på att göra listan. Ändra Liams vaccintid, ringde Handels om a-kassa, kontaktade jobb angående ytterligare arbetsgivarintyg etc. Sedan tog jag mig ner till stan för några ärenden. Hämtade ut foton, handlade present till A som fyller stora 26 nästa vecka, ordnade med kläder inför julen till L och inhandlade ting till julklapparna. Nu är det enda som är kvar inför julen att hänga upp pyntet i helgen, hämta ut och slå in Liams julklappar som vi beställt på internet ( frakfritt och hur skönt som helst att sitta i lugn och ro istället för att trängas i leksaksbutiker), ordna med diverse julklappar vars innehåll inhandlades under dagen samt köpa julklappspapper och slå in. Sedan efter ett besök i den där butiken som säljer alkholhaltiga drycker kan vi slå oss ner och mysa istället för att julstressa. För vi är KLARA!

Det kan tyckas tokigt men när det är något jag kan kontrollera och göra klart som t.ex. julen känner jag mig nöjd med mig själv. Att jag i allt kaos åtminstone lyckas få en sak rätt och även om det inte handlar om måsten utan om egentligen roliga ting känns det bra att de är klart. Andra saker som jag snart hoppas ska bli klart är alla papper som skall skickas in till olika myndigheter då man blir arbetslös, läkartider och vart jag ska ta vägen i januari men mest av allt önskar jag mig en frisk kropp förhoppningsvis en följd av att allting annat i livet löser sig? Förnärvarande är allting ett ont kretslopp svårt att bryta. Som jag önskar att det kommer en vändning snart för jag är för tillfället förvirrad, sönderstressad och sliten.

Under ett av mina kloka samtal med min underbara vän Linnea under gårdagen kom vi fram till att det kanske är dags att helt vända blad? Kanske blir allting bara fel hur jag än vrider och vänder för att jag befinner mig inom fel yrke? Ska beställa hem kurskatalogerna till våren och ta mig en riktig funderare på vart jag är påväg egentligen. Ibland är det så lätt att bara köra på. Den enkla vägen. Istället för att inse att man egenligen borde börja om från noll. Det är dags att göra en förändring för annars har jag en känsla av att det endast är påväg utför. Inte kul att sluta som utbränd vid 25. Nej nu är det jag som nollställer mig själv och funderar. Det finns ju faktiskt många yrken jag funderat över tidigare. Lärare, psykolog eller varför inte något helt nytt? Att tänka på att starta från noll igen känns mer spännande än skrämmande och därav säkerligen rätt. Ni ser så klok jag blir av den där Linnean. Vi pratar mycket om allt och kommer därav fram till många kloka ting tillsammans under våra mer eller mindre dagliga telefonkonferanser som har blivit en stund jag ser fram mot varje dag. Just nu behöver jag nya infallsvinklar som tar mig ur denna lite tunga perioden i livet.

Efter att jag ordnat med ärenden på stan gick jag hem för en snabb lunch innan jag hämtade Liam på dagis. Det började regna så vi skyndade oss hem. Väl hemma slog vi in paketer till A och åt mellanmål. Efter en stunds lek blev det sedan dags för tidig middag ala fuskköttbullar och snabbmakaroner. Ibland är det bara sådanna dagar och tur är väl det att det finns enklare val ibland när huvudet börjar göra sig påmint. Klockan sex låg jag utsliten i soffan med skallevärk igen och nu äntligen efter några timmars vila och Alvdenon har jag lyckats få något sådär rätsida på saken dock är det dags att stänga ner här och istället se reprisen av Halv Åtta Hos Mig på Play. För nu är det dags att unna sig mer tid för mig och fokusera på hälsan sedan kommer det andra av sig självt eller hur?

Det vart en minst sagt tung dag igår. På väg till jobb kände jag mig slut i kroppen men försökte hålla humöret uppe med bra musik i öronen. Såhär i efterhand förstår jag varför jag inte riktigt mäktade med igår och hur det kom sig att jag var ovanligt vit i huvudet på alla korten. Ironiskt nog satt jag och ändrade inställningarna på kameran men jag fick snart reda på att jag skulle kunna ställa tillbaka dem igen.

Framme på jobb kände jag mig yr. Fick göra om hela tiden och var allmänt förrvirrad. Öppnade själv igår men som tur var kom en av våra praktikanter efter öppning för jag vet inte hur jag skulle orkat med. Försökte intala mig att det bara var svikter efter förra veckans sjuka som gjorde sig påmind. Det tryckte till i huvudet och jag kände mig i ett allmänt förrvirrat tillstånd. Kände att jag inte kunde hålla ordning på vart jag var, vad jag skulle göra och ljuset i butiken kändes så starkt. Plötsligt flimmrade det framför ögonen och jag såg allting suddigt. Kämpade för att orka med. Egentligen borde jag gått hem med en gång men jag är inte den som ger mig. Ibland kan jag tycka det är enklare att bara köra på än att sjukskriva mig och behöva ringa in någon annan som ska jobba dessutom har jag redan varit tvungen till att ändra så mycket med schemat att jag inte ville krångla till det yttterligare. Så jag stod ut fram till lunch. Sedan gick jag in i personalrummet och bara grät. Ringde A som sa till mig att tänka på mig själv för en gångs skull.

När man mår som jag mådde igår är det igen höjdare att ta sig hem två timmar kommunalt. Världen snurrade och kan inte förklara känslan av att äntligen få komma hem. För det blev inget mer jobb igår. Jag kollapsade totalt. Fysiskt och psykiskt. Min läkare ringde precis och enligt honom var det migrän som drabbade mig och om så var fallet vill jag sända en stor kram till alla er med migrän där ute för det var minst sagt obehagligt. Att räkna ut varför min kropp säger ifrån behövs inga läkare för därmot behöver jag någon som kan tala om för mig hur jag ska ta mig vidare. För just nu sliter jag mig sönder för att hålla mig på ytan men hur jag än vrider och vänder står någon eller något och trampar med foten.

Igår tappade jag en hel del blod vilket säkerligen påverkade mitt redan nedsatta järnvärde och gjorde att min kropp kom än mer i obalans. Dessutom har jag tvingats sova utan bettan i två nätter eftersom jag inte kunnat andas pgr av förkylning vilket jag med säkerhet kan säga påverkat mig eftersom det fortfarande spänner i tinningarna. Att jag inte kan behålla vad jag än äter och därav inte äter mat då jag arbetar är även de en ganska bra grund till gårdagens sammanbrott. Eller kan det vara för att jag undviker att dricka eftersom jag då måste springa på toaletten ytterligare? Kan stressen av att inte ha någon koll på framtiden, få ihopa livsschemat och att konstant springa på läkarbesök vara en anledning? Som ni märker hänger allting säkerligen ihopa med varandra men jag vet inte vart jag ska börja för att trassla ur mig ur garnet. Kanske med att acceptera att jag inte är någon superkvinna. Helt enkelt sluta stressa upp mig för att jag inte mäktar med och istället acceptera att jag numera måste sjukskriva mig då jag mår dåligt, inte kan arbeta när Liam behöver oss och sluta upp att känna konstant dåligt samvete att jag inte räcker till.

Som jag önskar att jag vore en av de där feel good bloggarna. En sån som ni fick energi av. Försöker verkligen att hålla mig positiv men ibland orkar jag inte med mer än att bara acceptera att vissa dagar bara är. Vill inte vara en person som ringer och klagar men det är precis sådan som jag känner mig därför undviker jag ofta att ringa er för jag känner att jag inte har något positivt at berätta. Innerst inne vet jag att ni är min familj och mina vänner "i nöd och lust" men problemet ligger mer hos mig. Att jag känner mig som en sämre människa för att jag aldrig ringer och sprider glädje därför försöker jag alltid att undvika att prata om d som är kämpigt och istället tala om det som är bra. Att plocka fram det positiva är ioförsig en bra egenskap men ibland kan man behöva lite pepp genom det svåra som nu är fallt.

Ja, det känns tungt nu dock vet jag att så även har varit förrut och att det blir bättre. Jag är tacksam för att det inte är något värre än en tuff period på många plan som drabbat vår familj. Tillsammans är vi starka och jag vet att detta gör mig till en bättre människa. En människa med insikt om vad som är värt att slita sönder sig själv för. En människa som vet att man ska ta vara på stunderna. En liten människa som fått insikt i ett och annat.

Idag blir jag hemma från jobb och bara vilar. Inga måsten ska genomföras, inga samtal ska ringas, inga papper ska skrivas. Jag ska bara vara och göra något jag borde gjort för länge sedan. Få en stund i lugn och ro!

Ännu en morgon i ett regnigt Skåne. Jag är som vanligt tidigt uppstigen. Ännu är det inte riktigt tid att promenera till bussen men jag måste vara i tid på morgonen för magens skull och vad passar väl bättre än att fördriva lite tid med att skriva till er här?

Idag känns det verkligen tungt att åka iväg. Vet att det kommer försvinna då jag kommer fram till jobb. Saknar Liam så otroligt om dagarna. Det skär i hjärtat att åka då han sover och komma hem då han sover. Tiden tillsammans är så liten nu. Att vara mammaledig var både tungt och oscoialt ibland. Numera kommer jag på mig själv med att ibland känna mig ledsen över att jag inte tog vara på tiden. Att jag ibland bara tyckte de mesta var ensidigt och ensamt men jag vänder på det och tänker istället att vilken tur jag haft som varit hemma tillsammans med Liam för trots att mammaledigheten kanske inte alla gånger motsvarande mina förväntningar vet jag nu att det var den bästa tiden i mitt liv. Som jag önskar jag kunde få vara hemma idag och ta hand om ett trotsigt barn, som kastar lunchen på väggarna och inte vill sova när han ska. Jag skulle kunna vara ensam i år, stå i en blöt lekpark i timtal och aldrig få äta ifred bara jag fick tiden tillsammans med L. Att se Ls leende när jag frågar om vi ska gå till parken, att hålla hans lilla hand då han går balansgång och få vara där när han säger nya ord. Tid tillsammans betyder så otroligt mycket. Ett fel jag ofta gör är att tänka "Men nästa gång...". Om det blir en nästa gång är ingenting någon vet därav ska vi försöka njuta NU och jag börjar idag. För detta kan vara dagen som jag minns resten av mitt liv. Vem vet och då skulle jag ju inte vilja ångra den genom att jag slösade bort tiden med att sitta och sakna något som varit eller längta till något som kanske kommer. Kanske är det tom så att vi inte får det vi önskar förrän vi inser att vi är nöjda med det vi har?

Det vart djupt och kanske lite tungt idag men så var mina känslor när jag vaknade. Nu känns allt lite enklare. När jag fått förklara mina känslor för er och dessutom insett en väldigt fin sak. Att vara ifrån A och L har fått mig att inse hur otroligt mycket jag uppskattar att det finns där när jag kommer hem!

Förr i världen var söndag en vilodag ment att göra just ingenting på. Idag håller både köpcentra, affärer och andra aktiviteter öppet utifall vi skulle få långttråkigt. När vi var små och rastlösa sa mamma alltid att det var bra att inte ha något att göra ibland och först idag förstår jag vad hon menar. Att vi behöver stanna upp och tänka till. Njuta av att bara vara, inga krav bara lugn och ro. Tycker faktiskt vi borde ta och slå igen alla affärer och köpcentran på söndagar. En dag i veckan kan vi faktiskt hålla oss köpfria. Vi får mer tid tillsammans med familjen, våra vänner som arbetar inom handel får lediga söndagar ;) och dessutom sparar vi kanske en slant eller två i plånboken. De enda som skulle förlora på saken är de som tjänar på att vi inte kan stanna upp och ha ingenting att göra ibland.

När vi vaknade idag var planen en söndagspromenad med lek i parken men utanför fönstret var mörkt och trist. Eftersom det regnat i stort sett hela dagen blev våra planer inställda och istället har vi myst hemma. Började dagen med att laga köttfärssås i storkok medan Liam ritade, sedan lekte vi lite innan vi städade iordning oordningen i min garderob sedan var det dags för lunch innan 2 timmars skön vila tillsammans. Vid två kom A hem och vi har spenderat eftermiddagen med att fika, leka och jag har även hunnit med att få iordning på lite papper här hemma. Sett över julen och allt som skall inhandlas. Avbeställde faktiskt min jacka. Insåg att även det var ett onödigt köp. Jag har andra jackor och nu är det annant som behövs. Som kläder till julafton t.ex. En sak är säker och det är att detta året ska jag inte stå i sista minuten med panik över att jag inte har några festliga kläder i garderoben. Nej på onsdag är det jag som i god tid går ut och handlar mig något stiligt att fira i. Har fått önskemål från A att ha någon annan färg än svart. Tips mottages gärna.

Nu sover snart L och vi ska se på Arga Snickaren på Play. Världens bästa uppfinning det där för oss småbarnsföräldrar som nästintill aldrig hinner i tid till TV:n. Tills A kommer tänkte jag hinna se något avsnitt av Halv Åtta Hos Mig på TV4. Så mysigt kvällsprogramm som jag brukar varva ner vardagen till här hemma. Det har allt. Mat, inredning och spännande personligheter.

Imorgon bär det av till jobb igen. 9-17 jobbar jag plus fyra timmar på resande fot. Denna vecka är det jobb måndag, tisdag, torsdag och fredag. Onsdag ska jag fylla med massor av måsten men belöna mig med en liiiten shoppingtur. På lördag ska jag julstäda och pynta här hemma för på söndag då ska vi tända ljus och äta lussekatter för då är det JUL!

Dagen idag har gått bra. Trots sjukan har tiden sprungit iväg och nu håller jag tummarna att min lediga dag imorgon ska räcka för att jag ska hinna vila upp mig inför nästa jobbvecka. Det var en trött liten kille som kom hem från en dag hos farmor och farfar ikväll. Hade tänkt att vi skulle hinna leka en stund men det blev dusch och nattning med en gång. Det gör ont i mammahjärtat när jag inte hinner spendera någon tid med Liam under en hel dag. Imorse vaknade han precis när jag skulle gå och blev jätteledsen. Då vill man inte annat än att bli kvar hemma men verkligheten är sådan att det inte fungerar. Dock brukar jag tänka på hur underbart jag har det som har min egna lilla familj att komma hem till. En man och en liten son som jag älskar över allt på jorden. Ikväll tog L först en hand och la den på min ena kind, sedan den andra handen på min andra kind, drog mitt huvud till sig och gav mig den största pussen. Det är bekräftelse på att jag gör gott som mamma och en kärlek som inte går att beskriva. Ser ni förresten kudden som L håller i handen? Det är hans "snutte" och den följer helst med överallt. Vi som köpt gossedjur, filtar och speciella trasor så är det kudden han går och blir förtjust i. Inte vilken kudde som helst utan de med Lexington överdragen. Han har en hemma och en på dagis och banne den som försöker tvätta dessa. ;) Ska inhandla flera och försöka smuggla över dem då det fått ligga i sängen ett tag och dragit till sig lite "lukt". Vid närmare eftertanke var det kanske ingen vidare smart idè att vänja honom vid lyxlakan.

Även jag ska snart krypa ner och få lite efterlängtad sömn men först väntar jag uppe en stund till A kommer hem. Vi hade tänkt att se på Robinsson på Play. Därav kan jag passa på att blogga lite för att hålla mig vaken. Det är många av er som frågar därav känner jag att jag kanske borde dra lite kortftattat här vad som skett under de senaste månaderna då jag inte bloggat.

Jag valde ju som jag tror de flesta av mina fd bloggläsare vet att säga upp mig från min tjänst som dekoratör. Det jag trodde var min drömtjänst visade sig vara något helt annat men jag är glad att jag tog chansen. Ett jobb fattigare och en erfarenhet rikare. Anledningen var främst att jag på kort tid förändrades negativ som person. Jag är van att vara öppen och social. Att sitta till större del ensam på ett kontor fick mig att bli annorlunda än vad jag brukar. Fick huvudvärk eftersom jag hela tiden satt och ältade tankar för mig själv, när jag väl skulle tala fick jag munhäfta och då jag slutade arbeta kom tårarna. Att mina arbetsuppgifter sedan var sådanna där jag inte heller behövde tänka speciellt mycket gjorde att jag helt enkelt insåg att detta var inte något för mig. Jag är stolt över mig själv att jag tog chansen. Att jag vågade testa. Sedan att det av denna och flera andra anledningar inte ledde till att jag blev kvar där ser jag inte som någon nergång utan som en bit på vägen i resan som jag gör i livet för att finna en plats där jag trivs.

Min chef och mina arbetskollegor tyckte att det var tråkigt att det blev som det blev men de var glada att jag var så öppen och ärlig med mina känslor samt att jag snabbt sa upp mig för att de skulle hinna finna en ersättare innan jul. Det har aldrig varit min sak att undanhålla information så att inte berätta för min chef hur jag kände det hade aldrig fungerat för mig. Istället hade vi ett öppet samtal där hon även talade om att jag varit en favorit vid intervjuerna och att hon fortfarande trodde på mig bara att jag kanske ska välja ett annat dekoratörsarbete. Denna tjänsten jag hade nu var speciell inom dekoration och själv tror jag att yrket passar mig bäst i butik då jag får arbeta direkt med sälj eller eventuellt på kontor om jag själv får använda huvudet lite mer än enbart den kreativa sidan. Iallafall min chef rekommenderade mig en intressant utbildning inom området och vi avslutade vår kontakt på ett bra sätt vilket kändes skönt.

Då återstod bara att finna något annat att sysselsätta sig med om dagarna vilket har varit nästa svåra steg i detta. Under julen har jag som ni kanske förstått gått tillbaka till butik igen och arbetar för tillfället i Trelleborg 20 timmar i veckan. Det känns skönt att vara tillbaka och jag njuter av att vara "där det händer igen". Tiden springer ofta och det känns precis som att jag kom när jag ska gå dock är det alltid lite tradigt att vara ny och inte riktigt ha sin plats. Att återigen bygga sociala kontakter med arbetskamrater är krävande om man som jag vill vara omtyckt. Jag är som ni säkert förstår lite smått sönderstressad av att vara så oviss om framtiden, försöka pussla tre scheman med dagistider, dessutom vara arbetssökande på halvtid, hinna med papper till olika mydigheter, läkartider och livet i sig tar på krafterna men mitt i allt lite smått kaos är jag lycklig för jag vet att detta är en tillfällig lösning. Snart finner vi en situation som är lite mer hållbar och under tiden satsar vi på att A ska komma in på polishögskolan. Tur att en av oss vet vad vi ska bli iallafall. ;)

Slutligen en annan fråga som kommit upp. Tyvärr nej det har inte blivit något körkort i alla denna hetsen som varit. Utöver livet i texten ovan har även Liam varit otroligt mycket sjuk och vi har helt enkelt inte hunnit med. Det har inte varit prioriterat men kommer bli till våren då jag dammar av körskoleböckerna och göra vägarna osäkra för er igen. ;)

Startar dagen med en kopp varm chokla i soffan. Är inte det minsta motiverad idag. Tur att jag har arbetsmoral nog att ändå sköta mina arbetsuppgifter trots att jag är SJUK. Känner att jag inte behöver dra hur sjukan artar sig här. Blir så negativt. Istället nöjjer jag mig med att berätta att den är kvar och att det dessutom är alldeles för tidigt för att vara redo att klampa iväg till tåget. Varje morgon då jag står vid tågen (med undantag för helgerna då) chockas jag över alla människor. Hur trångt det är, hur alla stressar och hur olyckliga de flesta ser ut. Min tid i "bubblan" som mammaledig har verkligen fått mig att inse hur otroligt mycket vi har i våra liv som människor idag så varje morgon står jag där på stationen och frågar mig själv... är de lyckliga?

Undrar hur Sverige skulle se ut om en av alla föräldrar var hemma med sina barn? Om sjuka fick den hjälp och det ekonomiska stöd som krävs och om resterande del av befolkningen kanske arbetar lite mindre än 40 timmars arbetsvecka plus resväg? Skulle vi kunna göra någonting som påverkade att vi slapp trängas tillsammans med hundratals andra trötta människor varje dag? Kan vi avstå något för att få lite mer tid till att leva? En Hello Kitty topp mindre kanske är en bra början? ;)

Nu dags att slänga på sig Conversen och bege sig iväg i morgonmörkret!

Trött mamma nyligen hemkommen från jobb. Äntligen har jag fått slå mig ner i soffan. Ätit den godaste "Kinan" och mumsar smågodis till Idol samtidigt som jag ser igenom lite av mina favoritbloggar. Det är verkligen beroendeframkallande detta med bloggar eller vad säger ni?

En annan sak som är beroendeframkallande är Hello Kitty. Som många av er vet har jag sedan länge (alltid?) varit galen i rosa och då speciellt ting med Hello Kitty på. På senare tid har jag dock börjat känna mig "mätt" på detta och beslutat mig för att sluta handla sådant med undantag för om vi eventuellt skulle få en dotter en dag. ;)Helt enkelt har jag välan gått och blivit vuxen eller kanske påverkats av min älsklings lite snea blickar på mina rosa Hello Kitty set. Stackarn måste känna att han lever tillsammans med en jättebebis för om man vänder på saken hur skulle jag känna om A gick runt med Spiderman på allt han äger?

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag på senare tid funderat mycket över det här med konsumtion. Det är intressant. För vad är det som påverkar mig så starkt att jag helt plötsligt står där i kassan på HM med min bonuscheck och en topp jag egentligen inte alls tänkt handla? Idag föll jag dit helt enkelt. Jag erkänner. Att inte handla är absolut inte min starka sida men jag tänkte väga upp mitt destruktiva beteeende genom att erkänna mitt shoppingmisstag för er i hopp om att jag tänker mig en gång extra för nästa gång. Vad behöver jag egentligen? Hur mycket kostar detta ting i tid från min familj  och kanske mest spännande varför vill jag köpa just detta ting?

Dags att tvinga mig själv ner i soffan för lite välbehövlig vila nu. Svårt att varva ner efter jobb. Det har varit tungt idag. Sjukan har gjorts sig konstant påmind och jag önskade mig hem flera gånger men jag bara gjorde det och ser fram mot en lugn söndag hemma för imorgon är det en sjuk trött mama på jobb igen.

A som somnat när han nattade L kom precis ut för att göra mig sällskap i soffan så nu stänger jag ner datorn för ikväll!

Lite mysiga morgonbilder hemma från våran gata i stan. Tyvärr vaknade jag allt annat än frisk idag så håll tummarna för att jag får mitt pass imorgon bortbytt för jag måste vila. Utanför lyser solen och det hoppas jag alla som inte är sjuka och måste jobba får njuta av. Tokigt hur man vant sig vid att det faktiskt nästan aldrig är sol numera. Hoppas de är ute länge på dagis idag och njuter. Alldeles snart går min buss till jobb och sedan är jag inte hemma förrän Idol börjar. Ikväll blir det enkel middag med "Kina" från stationen sedan kanske vi lyxar till de lite extra med Cola och plockgodis. Nu dags att avsluta frukosten som ätits framför TV4 Nyhetsmorgon och sedan bär det av mot Trelleborg!

Nej något besök i parken har inte blitt av idag istället får ni hålla till godo med lite bilder från tidigare denna månad. Som jag önskar att jag hade haft ork till lite utelek idag men jag är fortfarande sjuk och efter dagis blev vi inne. Gav mig attan imorse på att jag skulle bli frisk idag. Har försökt psykologisk tänka bort att jag kallsvettas om jag går en kortare promenad, att huvudet känns som ett bowlinklot och att snoret rinner. Jag har inte tid eller råd till detta men vad gör man. I eftermiddags gav jag upp och försökte ringa in någon som kan arbeta mitt pass imorgon. 9-18 med fyra timmars resväg är ingen bra kombo med sjuka men det är tyvärr så att flera i personalen är sjuka eller på semester så det är bara till att bita ihopa dock lyckades jag byta bort några timmar på förmiddagen vilket innebär att jag inte börjar förrän 12. Tror inte det uppskattas speciellt av kunderna att personalen går runt med sjuka nu när alla ska hålla sig hemma för svinisen men samtidigt är det inte heller speciellt uppskattat om butiken inte öppnar. Håll iallafall tummarna för att jag ska känna mig lite bättre imorgon.

Egentligen är det hög tid för mig att sova nu men eftersom jag som vanligt somnade under nattningen av Liam har jag tvingat mig själv att få ytterligare lite avprickat på den där listan som stressar mig så. Nu är omregistrering av LKFkön ordnat både för mig och A, lite fler arbeten sökta och lite annat ordnat med här hemma. Som en klapp på ryggen unnade jag mig att klicka hem en helt underbara parkas från HM. Det var länge sedan nu jag beställde något via internet. Har suktat efter denna sen jag såg den på underbaraste Emmans blogg för första gången men hållt mig från att "klicka" men idag fick jag mail om att HM har 20% på alla jackor och kappor så nu är den MIN!

Här hemma brinner massor av ljus. Liam sover gott efter en dag på dagis och en eftermiddag hos farmor och farfar. Själv sitter jag nerbäddad i soffan för att kurera mig från sjukan. Ute blåser storm och A ringde tidigare från jobb för att säga att de var strömlösa i byarna därav lyser extra många ljus här hemma ikväll utifall vi skulle bli utan el men än så länge lyser även ljusslingorna. Kanske är det mysstämningen som gör det eller att jag blev på gott humör när det i eftermiddags damp ner bonuscheckar och rabatter både från HM, Polarn och Pyret och Åhlens i brevlådan. Kanske ett knep för att få oss konsumenter att handla mer nu inför jul men väldigt positivt för en småbarnsfamilj med för tillfället stram ekonomi. Måste erkänna att jag till skillnad från tidigare inte haft något vidare julstämning i år men när jag bläddrade igenom senaste nummret av Lantliv och såg bilderna ovan började det klia i julpyntarfingrarna och ett besök på Åhlens häromdagen fick äntligen den efterlängtade julstämnigen att krypa fram.

En sak med bloggen som jag vet många av er tyckte var inspirerande var då jag visade bilder på ting vi köpt, hur vi gjort om här hemma och vad vi drömmer om att inhandla i framtiden. Tyvärr är situationen sådan idag att vi inte köpt eller gjort något på länge nu. Med en delvis arbetslös och en oviss framtid blir inga pengar över till sådant och även om det är hur kul som helst att inreda etc. måste jag medge att det är nyttigt för oss att inse vad vi egentligen behöver. Idag överkonsumerar vi något otroligt, vi påverkas något enormt av media och jobbar heltid för att kunna handla diverse ting. Detta kommer kanske inte som någon uppenbarelse för någon men jag har på senaste tiden funderat mycket över detta. Kanske införa köpstopp och vinna mer tid tillsammans? Som allting i livet gäller det att finna en balans i detta och ja i år blir balansen att inte mycket nytt kommer inhandlas till jul. Därför hoppas jag att jag kan inspirera er genom att försöka förmedla känslan av vår jul ihopa som familj istället. I slutändan är det allting som betyder något.

Tro nu inte att vi inte ska fira jul här hemma. De ska vi mer än någonsin men det blir med förra årets julpynt, sparsamt med julklappar och kanske om vi får någon krona över som inte ska sparas ett eller annat pyssel för jag skulle inte tacka nej till egensydda julstrumpor, en adventskalender, en liten julgran i trappuppgången med tillhörande zinkhink, julepaketer med vackra papper och en stor julgran som vi samlas kring på julaftonsmorgon. Vad som blir det återstår att se men det viktigaste av allt är att vi får vara tillsammans, skapa våra traditioner kring jul och att vi ska mysa i massor!

Det verkligen stormar utanför idag. Blåser, regnar och är mörkt. Tur julen snart är här så vi får lysa upp med lite extra bling här hemma. Det kan behövas. Tyvärr har jag inga roliga nyheter att uppdatera till er idag. Jag ligger sjuk hemma i soffan och saknar mina älsklingar. Positivt är att Liam är frisk och på dagis. I eftermiddag hämtar A och sedan kör de till farmor en stund så jag får vila. Idag skulle jag egentligen vaccinerats mot svinis men sköterskan som jag talade med i telefon imorse rekommenderade mig att komma nästa vecka istället. Tydligen ingen bra ide att ta sprutan med en infektion i kroppen. Tradigt att behöva skjuta upp ännu ett ting som skulle göras denna veckan men ingenting att göra åt. Får vara glad att jag hållt mig i stort sett frisk hela hösten trots Liams alla sjukor och att jag blitt sjuk nu kommer kanske inte som någon chock efter den senaste månadens kroppsliga åkommor.

För om vi bortser från sjukor som i vanliga fall håller en hemma lever jag tyvärr mer än någonsin med min ovän magen som beslutat sig för att inte längre vara med på noterna. Senaste månaden har jag tappat 5 kg eftersom jag har nästintill omöjligt att äta mat på jobb. Äter jag får jag sådana smärtor och blir på toaletten resterande del av dagen vilket är en omöjlighet på jobb och därav arbetar jag numera utan att äta. En yoghurt eller en halv bulle kan tänkas stanna i magen vilket inte ger mycket energi till en hårt arbetande mama. De dagar jag är hemma går det lite bättre att få i sig mat eftersom jag vet att jag kan bli i badrummet om det skulle behövas. Morgonen och förmiddagen är dock värst då får jag inte behålla ens det minsta. Som tur är har jag äntligen fått träffa en doktor på sjukhuset. En otroligt underbar doktor som jag har personkemi med. Kan tyckas tokigt men jag är säker på att ni precis som jag upplevt att läkare kan vara ... hur ska jag förklara det... aningen opsykologiska ibland? Iallafall vi "klickade" direkt (ni behöver inte vara oroliga A var med ;) ) och jag känner mig helt trygg med att han kommer lyckas reda ut detta lidande som numera är min vardag. Har gjort massor av tester som inte visar något och i december ska de även in i magen och rota runt. Min värsta skräck och tro mig jag har gråtit som ett barn över denna undersökning men som jag lever just nu är jag så illa tvungen och förhoppningsvis finner de en lösning som inte innebär någonting farligt. Under tiden lever jag vidare med min konstaterade brist på B-vitamin, Järn och Folsyra vilket inte är så konstigt när man inte äter eller får behålla maten. Kosttillskott och en meducin för gallan är det vi testar för studen och håll alla tummarna att det ger resultat.

Utöver att min mage vänt sig ut och in har jag också gått och fått diagnosen överkänslig blåsa men jag behöver inte oroa mig det är fler än jag i Sverige som har den sjukan nämligen alla över 65 ;) Måste erkänna att jag faktiskt inte fått någon sådan diagnos ännu men att jag just nu är under utredning. Ända sedan Liam föddes har jag haft känslan av att vara konstant kissnödig. Sommaren efter Liam föddes fick jag urinvägsinfektion som senare konstaterades vara botat med pencellin men känslan stannade kvar. Prover är tagna och ingen urinvägsinfektion är konstaterad så just nu (håll i dig nu Emma för nu är jag nästan ärligare än dig ;) ) kissar jag i en liten kopp för att mäta att det som kommer in kommer ut och det som kommer ut är lika mycket som de som kommer in. Detta ska pågå i två dygn innan en sköterska kan läsa av resultatet. Dessutom ska ett ytterligare test tas för någon konstig bacill som jag inte ens tänker försöka mig på att nämna här men högst troligen har min blåsa vant sig vid att kissa ofta pgr av graviditeten och urinvägsinfektionen. Lösningen är att träna blåsan genom att inte kissa när det känns som man behöver. Lättare sagt än gjort. Sponsrad av Tena Lady? ;)  Nu vart jag helt plötsligt väldigt öppen och ärlig här på bloggen men jag måste skriva dessa ting också så att ni förstår om ni skulle se mig stå knipandes med benen på perrongen en morgon och jag ber er ödmjukt att inte starta gravidhejjarop nu bara för att jag är kissnödig konstant. För så är inte fallet. Tycks svårt att förstå av vissa människor att man kan samma tecken som vid en graviditet helt utan att vara gravid. Nu kom jag in på en helt annan diskussion som egentligen inte alls hör hit men jag tycker faktiskt att vi kvinnor bör sluta upp att spekulera i om någon är gravid eller inte. Om personen i fråga är med bebis kommer det fram tids nog. Jag lovar det syns.

För att inte trötta ut er med mer tjat om min sjukdomshistorik kan jag övergå till denna dagens spännande aktiviteter. Imorse hade vi nämligen fortsatt tid i tvättstugan och eftersom detta inte finns någon övrig tid till fick jag snällt ta mig upp ur sängen och ut i kylan över gården för att tvätta men inte vilken tvätt som helst utan Liams bebiskläder och IGEN nej jag är INTE gravid MEN kläderna har varit paketerade i påsar i månader nu och för att vi ska komma in i skrubben ska de ner i lådor och då kan de lika väl tvättas därmellan. Vilken känsla det är att tvätta de där små kläderna. Som valts ut av oss, familj och vänner med så mycket omsorg. Som tvättats och vikts så ordentligt. Som luktat bebis och som får mig att minnas hur underbara de är de där små. För små är de verkligen. Ett tag trodde jag att jag hade lyckats krypma allihopa. Visst är det så att materiella ting egentligen inte har något värde utan stunderna som vi minns men dessa ting kan verkligen hjälpa oss att plocka fram de stunderna och därför kan en mamma i Skåne fällt en liten lyckotår i en kall tvättstuga imorse. För att hon plötsligt insåg att tiden går alldeles för fort.

Nu ska en överkänslig mamma lägga sig och vila en stund. Det känns tjockt i hela huvudet men jag håller tummarna för att jag ska orka lite mer imorgon. Slänga iväg fler ansökningar, omregistrera mig och A i LKFs bostadskö och även mäkta med ytterligare ett läkarbesök. På fredag är det dags för jobb igen och då måste jag vara kry!

Idag är Liam på dagis mellan 9 och 14. Själv är jag galet stressad över alla ting jag måste ordna med. Att vara arbetssökande tar på krafterna och jag blir lite smått sur när jag hör att jag är "ledig" om dagarna. Jag är allt annat än ledig. Utöver att jag skall söka arbete är det papper som ska in till FK om VAB, det är tider på arbetsförmedligen, ansökan till A-kassan, scheman som ska matchas, tvättider som ska bokas, städ som ska hinnas med och dessutom ett otal läkarbesök eftersom min kropp precis som jag verkar ha sagt upp sig. Inte blir det lättare av att jag snittar 4 timmars resväg varje arbetspass vilket innebär att min egentliga arbetstid blir mycket mer än halvtid fast jag får inte betalt för det. Dock har jag själv valt detta och konstigt nog känns det skönt. Underbart att slippar arbeta med någonting som inte kändes rätt. Situationen idag kanske inte är klokren men den är tillfällig och det ger mig hopp. Att jag också någon gång ska finna rätt jobb för mig samt en balans mellan timmar på jobb och hemma som fungerar för vår familj. Att A är med och stöttar mig i detta bekräftar ännu en gång varför jag älskar honom så att mitt hjärta värker. Har svårt att se varför vi tidigare vilt diskuterat hur fördelningen ska se ut här hemma då vi idag tycks ha funnit en perfekt lösning på det hela. A lagar maten, jag diskar, A tvättar, jag sorterar tvätten och viker in i garderoben, A dammsuger och jag plockar undan, A handlar och jag skriver matlista etc. Listan kan göras lång men viktigast av allt är inte att vi funnit ett sätt att dela alla uppgifter på utan att vi arbetar tillsammans som en familj för att få vårt liv till att bli det bästa. Vi pratar mycket med varandra om hur vi ser på framtiden, planerar tillsammans och har gemensamma mål. Mitt i allt kaos känner jag mig faktiskt väldigt lycklig även om det just nu är väldigt mycket.

Liams dagistider är inlämnade, VAB papper ordnade och skall skickas in till FK i eftermiddag, tvätten är i maskinerna, schemat för tre jobb samt dagis är ifyllt för hela december, tiden på arbetsförmedlingen är ombokad pgr av jobb. Lite har jag hunnit med idag och ytterligare lite tänkte jag hinna bocka av innan det är dags att hämta Liam på dagis. En punkt på att göra listan är att ordna barnvakt. Fick lite ont i magen igårkväll då jag insåg att vi behöver barnvakt många dagar i december. Min underbara mamma har idag lättat mitt hjärta och kommer ner julveckan då vi arbetar som mest men det fattas fortfarande några tider som jag undrar om någon ;) kanske vill passa vår lilla polis?

Torsdagen den 3 december. Hämtning från dagis runt klockan fyra och kvällen.

Söndagen den 6 december.

Tisdagen den 15 december. Hämtning från dagis runt klockan fyra och kvällen.

Torsdagen den 17 december. Hämtning från dagis runt fyra och fram till klockan 19.00.

Fredagen den 18 december. Hämtning från dagis runt fyra och fram till klockan 20.00.

Onsdagen den 23 december. Hämtning från dagis runt fyra och fram till klockan 20.00.

Nu förstår ni säkert att jag inte tillfrågar hela världen om barnvakt utan de som vanligtvis träffar Liam i vår umgängetskrets. Enklare att skriva tiderna här istället för att smsa alla.

Nu dags att plocka ur maskinerna, fylla i ytterligare lite papper och sedan bär det av mot dagis. Mitt huvud är tungt idag så fortsätt hålla tummarna att förkylningen inte blir värre än såhär!

Det blev inte mycket gjort utav mina måsten idag. Då jag skrivit klart inlägget till er la jag mig ner för att vila en stund och vaknade inte förran klockan redan slagit eftermiddag. A kom hem från jobb och lagade middag till oss medan jag och Liam tände mysbelysningen här hemma. Det är en härlig liten tradition vi har. Att varje eftermiddag tända stjärnorna tillsammans. Att se lyckan i Liams ögon när de tänds är underbart. Det är en av de tusen ting jag älskar med att vara mamma. Att jag genom att skapa dessa mysiga stunder tillsammans bygger grunden för en lycklig barndom för vår lilla Cowboy.

Liam hjälpte som vanligt till att duka bordet och då vi ätit tog jag tag i disken medan killarna läste lite böcker och såg på Saltkråkan. Resterande kväll har spenderats i köket med mitt dec. schema från jobb, As schema från jobb samt Liams dagistider. Det kommer minst sagt att trassla ihopa sig och vi kommer behöva mycket hjälp för att denna månaden ska gå ihopa sig. Det eviga livspusslandet. Ibland tror jag det var bättre förr. Då kvinnorna var hemma med barnen. Inga skuldkänslor över tiden tillsammans som blir så liten då vi går tillbaka från mammaledigheten, inga sura miner på jobb och inget VAB från dagis. Hade vi haft ett större socialt nätverk med barn i Liams ålder hade jag absolut kunnat tänka mig att stanna hemma med honom. Nu är inte så fallet och jag tackar för att vi fått vara hemma så länge tillsammans under föräldraledigheten.

Som skrivet blev det inte mycket att stryka på att göra listan idag men imorgon är en ny dag då Liam förhoppningvis orkar med en stund på dagis och förkylningen som spritter i min kropp inte hunnit slagit ut. På onsdag ska jag vacinera mig från svinisen och det ska bli skönt. Har inte oroat mig så mycket över att drabbas och hoppas därför inte göra det heller nu när jag så snart ska få sprutan.

Dags att försöka koppla bort stressen och lägga sig ner i soffan. Har festat på en av Liams isglassar och tänkte se på Ullared på Play!

Måste erkänna att jag kände mig lite besviken när jag tittade till bloggen imorse. Inga kommentarer. Kanske betyde bloggen inte så mycket för er som jag trott? Sen kom jag på att jag klickat i att jag vill godkänna alla kommentarer. Loggar in och möts av alla era helt underbara kommentarer och precis i det ögonblicket förstod jag varför jag bloggar. Ni stärker verkligen mig som person och det är helt underbart att omge sig av sådanna människor. Tack allihopa både för kommentarer här på bloggen och via mail. Det gjorde verkligen min dag!

Som ni säkert förstår av rubriken är det en VAB dag idag. Ytterligare en. Feber konstaterades igårkväll men var som borta imorse. Reglerna på dagis är dock en feberfri dag så håll nu tummarna för att det blir så. Kan inte minnas en vecka utan VAB. Vi har helt enkelt haft otur och drabbas av mycket sjuka dock inget mer farligt än vanlig förkylning, halsont och öronhinneflammation. Det får man vara glad för. Det har blivit många turer till läkare. Liam är så otroligt duktig som både gått med på att bli undersökt och ta diverse prover. Får alltid höra vilken charmig liten kille han är och när vi går därifrån med ytterligare ett till Bamseklistermärke är det inte bara Liam som är stolt. Föräldrainformationen från BVC är att det är helt normalt med 10- 12 infektioner under det första året på dagis. Tror vi snart har nått upp till detta och jag hoppas att det snart vänder. När man är ett och ett halvt år är det nämligen inte alls lika roligt att stanna hemma och vila om dagarna som att leka med alla kompisarna på dagis.

Jag som planerat fylla dagen med tvätt, jobbansökning, sortera diverse papper, ringa viktiga samtal, organisera etc. fick snabbt styra om mina planer och hoppas att jag hinner med ovanstående under senare delen av veckan. Känner mig dock själv lite sliten. Håll tummarna för att inte även jag blir sjuk när jag äntligen har lite tid att styra upp saker och ting!

När jag slutade blogga för några månader sedan kändes det tomt men jag var nöjd med mitt beslut. Hade bestämt mig för att jag ville att vi skulle leva ett "anonymt" liv där vi hörde av släkt och vänner "in real life". Känslan då jag klickade på "ta bort bloggen" är dock att jämföra med känslan av att skiljas från en kär vän. Tomhet. Tiden gick och efter några veckor kände jag mig dock nöjd över mitt beslut. Tills jag insåg att den kontakt jag hoppades få genom att sluta med bloggen aldrig infann sig. Inte för att ni inte hörde av er utan för att jag aldrig han svara eller ringa upp. När jag bloggade kunde jag många gånger uppleva det som ni tycke jag var tradig när vi väl sågs för jag berättade sådant som ni redan läst och jag tänkte att genom att sluta blogga skulle jag bli en mer intressant människa då vi träffades men situationen blev istället att så många av er missade så mycket eftersom jag inte längre visste vem som visste vad eller helt enkelt inte hann informera er. Som arbetande mama räcker tiden inte alltid till att uppdatera alla om allt.

En annan tanke jag hade då jag avslutade bloggen var att jag inte ville dela med mig så mycket av mig själv och vårt liv. Hade många gånger svårt att inte skriva ut kanske lite för mycket personligt i bloggen. Efter att inte bloggat på några månader vet jag dock knappt vart jag ska göra av alla känslor. Bloggen hjälpte mig att reflektera över dagen vilket fick mig att släppa det negativa och istället ta vara på det som varit positivt. Utan bloggen har jag svårt att få denna stund för eftertänksamhet och istället flyger tankarna som bubblar därinne runt ända tills jag slår igen ögonlocken på kvällarna. Faktiskt har jag kännt det lite som att turen vände då jag slutade blogga. Delvis beror det på att vi tagit många tunga beslut här hemma men jag tror att mycket beror på att jag aldrig just tagit mig tid till att tänka på det som är bra. Istället har allt kännts ganska motigt och jag saknar att bloggen tog fram det bästa ur mig.

Nu vet jag knappt vart jag ska börja skriva. För jag har så mycket att berätta för er alla. Så många stunder som jag tänkt att detta vill jag dela med er och så har jag inte kunnat. Som ni säkert förstått har jag tänkt att börja blogga igen. Skulle kunna skriva långt om mitt beslut men lite kort sammanfattat är livet för kort för att inte göra det som känns rätt i hjärtat och det känns mer rätt än fel att ni får ta del av vårt liv. Till er stora glädje hoppas jag nu att HemmaPåVårGataIStan blir lika stor succè som BebisFabriken för jag har saknat er. Ni har inte gjort det lätt för mig med alla härliga kommentarer om hur mycket mitt bloggande betytt för er. Det känns stort att lilla jag kan skänka så många så mycket glädje enbart genom att skriva här. Precis hur nyfikna ni egentligen är fick jag svar på då jag hörde rykten om att jag skulle lagt ner bloggen för att jag i hemlighet påstås vänta nummer 2. Tyvärr måste jag göra er besvikna med att avfärda det ryktet men jag tackar för att jag fick känna mig som en kändis för en sekund. Graviditetsrykten. Tala om kändisstatus.

Vi ses väl imorgon?

Hälsningar M!