Nu sitter vi i soffan. I väntan på Melodifestivalen. Trötta efter dagen. Minst sagt. Kan någon svara på. Vad som egentligen flög i vår snart fyraåring denna härliga dag?

Vi (jag och L) var på stan vid lunch för att handla festting till kommande 4årskalas(en), äta lunch och hämta ut biobiljetter. Jag fick igen. För att jag inte tog med vagnen. För att jag tycker L ska kunna gå. Till stan. Dit vi har fem minuters promenadväg. Självklart bestämmer sig L halvvägs att han absolut inte ska gå. Jag kan verklien inte bära med bebis i magen. Ska jag inte göra heller med tjugo kilo fyraåring.

När vi äntligen kommit fram till att vi ska fortsätta ner till stan. Kommer L på idèn att det är rätt kul att dra iväg från mamma. En av de VÄRSTA sakerna jag vet är att lite lamt ropa "Liam, Liam, Liam kommmmmmm hääär nu... nej inte sååååå.... akta där nuuu.... !" I ringen. Gravid mamma med foglossning mot hormonsting fyraåring med ett jäklans humör. Ingen bra kombo. Vi hade dock några mysiga stunder. Mellan varven. Mellan ropen. Skriken. Kampen. Och NEJ. Jag drog inte runt vår son i butiker för min skull. Vi var där enbar i syfte för dennes egen del. Väl hemma (vi tog bussen). Efter att liten lagt sig ner efter övergångsstället eftersom han inte fick gå utan att hålla mamma i handen. Lämnade jag över till mannen. Varsegod.

När det äntligen var tid för BIO. Satt liten som ett ljus. Med 3D glasögon. Blixt stilla i en och en halvtimme. Mirakel. För att sedan trotsa sina föräldrar ytterligare en gång på vägen hem. Genom att looooova att snällt gå med mamma i affären och inte tjata om diverse eftersom vi bara skulle köpa fruktsallad. Visst. Sen avslutar vi det hela med att springa iväg, vägra gå in i bilen och väl där inne trotsa genom att inte gå ut. Måste älska. Trotsåldern.





Efter hamburgare till lunch samt både BIO godis och popcorn byter vi ikväll ut kalorierna mot svalkande fruktssallad. Skålarna är från Bruka. Som jag tror endast har butik i Stockholm?