Magiskt

Mannen min fyller 30 år på måndag. O han önskade sig att vi som familj skulle göra något riktigt mysigt tillsammans under helgen. Det blev en tur över bron. Till Köpenhamn och jul på Tivoli. I sällskap av farmor och farfar. O vilken julmarknad. Magisk. Precis som jag vill att det ska vara. Massor av tända ljus, sockervadd, lyktor, tomtar, snögubbar, brända mandlar, karuseller, dekorationer och varm choklad.
 
 
Jag älskar sådana här gamla karuseller. Så vackra. Tänk att fota bröllopsbilder i dessa omgivningarna. Så otroligt stämningsfulla miljöer. Om jag inte hade någon jul känsla innan. Så har jag det nu.
 

Roligast var att se på när storebror åkte karusell!
 
(Lösenord kommer på bloggen men ni var så många som mailade. Vilket jag tyckte var jätte trevligt. Men det kommer ta lite tid att skriva tillbaka lösenordet till alla så under tiden är det som vanligt här Hemma På Våran Gata i Stan!)
 
Imorgon står fotbollsträning, födelsedagsfika och adventspyssel på schemat. Nu ska vi lyssna på julmusik och slå in barnens julklappar. Vi beställde alla på nätet. Så smidigt!

Årets Jul Kort

I år har jag varit flitig och redan skickat alla julkort. December är en månad med mycket som händer. O så ska vi inte glömma att hinna njuta lite också. Så det är skönt att få undan vissa ting tidigt.
 
 
 

Vi skippad det klassiska "tomtekorten" i år och körde på fin klädsel istället!

Jul

Nu är det verkligen JUL överallt. Finaste julhemmet någonsin är dock detta. Från ett gammalt nr av Sköna Hem. Men jag tröttnar aldrig på stilen.
 
 
 
 
 
Om jag inte minns helt fel tror jag repotaget hette "Jul På Östermalm"!

En Klapp Till Er Alla

Tittar in i lördagskvällen med ett julklappstips till er alla...
 
 
Köpte denna pysselboken av Cath Kidston till min fina vän som fyllde år i veckan. Innehåller massvis med enkel inspiration till stor som liten!
 
 

TACK

Vill börja med att tacka alla som hört av sig med peppande och omtänksamma kommentarer här på bloggen, via mail, sms eller telefon. Det betyder jättemycket att ni är så otroligt stöttande. Dock verkar det som att även om jag berättar om och om igen. Förklarar. Så förstår jag inte riktigt. Vill inte förstå. Tanken. På vad som ska komma. Har inte sjunkit in än. O. Vem vet när den gör det.
 
Började även denna dag på öronspec. Fick förutom min läkare idag träffa en kirurg. Hade lovat mig själv att idag skulle jag vara stark. Inte gråta. Detta kommer bli bra. Men efter nödvändig men ond behandling av infektionen på höger trumhinna och ännu fler negativa besked. Kom tårarna i alla fall. Tydligen är det ngt med min trumhinna på höger öra som eventuellt trycker mot nerver i mellanörat vilket kan medföra risker för ansiktsnerver och hjärnan. Jag visste inte ens att denna risken fanns. Är så fallet blir det operation först för att motverka av dessa risker finns och sedan eventuellt ytterligare en operation om där finns något att göra för rädda delar av min hörsel. Nu har jag fått remiss för röntgen och även till rehab. O ännu en gång. Vänj dig vid tanken på hörapparat på bägge öronen. Även om jag vet att jag får hjälp. Känns som det hela blir värre för varje läkarbesök.
 
MEN eftersom jag ändå inte riktigt förstått allting. Fortsätter jag som vanligt. Det är lika bra. Går jag in i väggen. Då får så bli. En dag kanske allt sjunker in. Antagligen när jag sitter där med två hörapparater. Eller ligger på operationsbordet. Tills dess. Vill jag leva så vanligt som det går.
 
 
Nu till något mer positivt. Som jag valt att fokusera på framöver. Var på ett super inspirerande möte igår. Jag har nämligen varit nyfiken på itrim. O det visade sig vara preciiis vad jag behöver. itrim är väldigt individuellt men i mitt fall skulle det innebära. Personlig samtal med hälsoexpert var tredje vecka. Där kontrolleras även vikt och mått. Vilket jag i vanliga fall är sisådär att gå efter. Antingen väger jag mig för ofta. Eller så tänker jag att jag antagligen måttat fel när jag minskat eller ökat. Är väldigt duktig på att vara negativ mot mig själv. Behöver verkligen att en utomstående person tar dessa måtten och sen kan jag ta positivt eller negativt utefter det. Varannan vecka är det dessutom gruppmöte med information om mat, motion och motivation. För mig skulle itrims program innebära. På ett ungefär. Specialkost i tolv veckor. Sedan en sakta övergång till att äta som vanligt igen fast i hälsosamma portioner och utan onödigt mycket kolhydrater. itrim har även en jättefin motionsavdelning där man tränar efter pulsklocka i intervall pass. Dessutom testas konditionen och mängden muskelmassa i kroppen. Snabba promenader med stegräknare rekommenderas utöver 1-3 träningspass à 30min i veckan. Mitt intryck är att itrim är ett väldigt sunt koncept och främst kommer jag välja dem eftersom de fokuserar på en varaktig viktminskning. En ny livsstil. Ingen diet. Jag har testat det mesta. Och lyckats gå ner både 5, 10 och ännu fler kilon men plötsligt sitter de där igen och lite till med de. Jag behöver verkligen någon som kan guida mig rätt i djungeln hur kroppen fungerar som bäst. Det är så lätt att säga att jag sparar pengarna och gör det själv. Men efter att nu senaste ett och ett halvt året ha minskat 10kg tre gånger och ökat lika mycket känner jag att nej jag fixar inte detta. Jag vill bli motiverad, peppad och få hjälp till ett bättre liv. Att itrims lokaler dessutom ligger tio minuter gångväg hemifrån minskar heller inte oddsen för att det skulle kunna fungera. Eller jag menar. Det ska fungera.
 
Nu avvaktar jag bara svar på om jag kommer opereras. Eftersom jag vill gå in i detta 110% vill jag inte behöva bryta efter tre veckor. Men sen. Förhoppningsvis i Januari. Då kör vi. Det kommer vara värt varenda krona.
 
 
 
 
 

Tröstshoppa snyggaste träningskläderna från Gina Tricot kanske?
 
 
 

Jul?

Jag tror att denna hösten har varit den kortaste i mitt liv. Vi har varit välsignade med underbart väder och med ny vardag som innehåller jobb tillsammans med livet som småbarnsförälder flyger tiden förbi. Jag förstår verkligen inte att vi är inne  i November. Än mindre att det snart är tid att pynta inför julen. Har verkligen ingen julkänsla. Men ska se över vad vi har i källaren de kommande dagarna och sen tror jag vi tar en tur till Vellingeblomman. Bland alla tusentals tomtar brukar vi alltid få lite jul feeling.  
 
 

Finaste jul klänningen hittar ni hos Lindex!
 

Ett Litet Tips

Jag skrev i inlägg nedan om UNICEF:s gåvoshop . Mailade ut till alla föräldrar på förskolan och vi bestämde att i år kommer barnen köpa Vätskeersättning istället för julblommor. På vår förskola arbetar pedagogerna mycket med ämnet "kompis" och vi tycker att bra kompisar hjälper varandra!

Jag Vill Inte

Vet inte var jag ska börja. Lång historia. Ska försöka förklara mig kortfattat. Men vill ha det här. Mycket för egen del. För att detta är början på en helt ny vardag i mitt liv.
 
Började dagen på återbesök hos öronspec. på stora sjukhuset. Har haft problem senaste halvåret. På VC diagnostiserade de mig med kronisk otit på bägge öronen. Vilket innebär kronisk öroninflammation. Efter lång väntetid hos VC vände jag mig akut utan remiss till öronspec. då det började blöda ur höger örat. Jag är sedan många är opererad. Har ny trumhinna. På höger öra. Men har inte haft några problem sedan operationen som gjordes när jag gick på lågstadiet. Förrän jag fick min första inflammation för cirka fem år sedan. Och sedan ett halvår tillbaka har jag upplevt smärta i bägge öronen. Speciellt när jag varit förkyld. Och så har jag upplevt att jag har som lock för öronen. Speciellt höger. Har tyckt att jag hört sämre och senaste månaderna har jag fått anstränga mig för att höra normal samtalston. Vilket resulterat i mycket spänningshuvudvärk. Därav har jag nu besökt öronspec. och idag var det tid för hörselprov. Där satt jag och väntade på att trycka när jag hörde ljuden.
 
Jag ansträngde mig till mitt yttersta och tyckte själv att jag nog fick in ganska många tryck. Resultatet visade dock på grav- mycket grav hörselnedsättning. O även om jag tycker att jag hör på vänster. Är det för att jag hör nästan ingenting på höger. Problemet sitter som jag förstår det dock inte i infektionen i trumhinnan. Det skulle kunna gå att operera igen om det inte hjälper att behandla hos spec. kontinuerligt.  Hos mig sitter hörselnedsättningen  i innerörat. Eller mellanörat. Vilket ska utredas vidare men dagens hörselprov visade på att problemet ligger delvis i innerörat.Och som jag förstår det. Kan man operera i mellanörat men bara om där inte är några problem med innerörat och är hörseln som hos mig är nedsatt i innerörat finns där idag ingen operation som hjälper.
 
Jag ska därav vänja mig vid tanken på att jag kommer bli med hörapparat på bägge mina öron. Ni vet hur läkare ofta förminskar ting. Idag var inte en sån dag. Det blev verkligen en chock för mig. Allt detta. Har kommit så fort. Jag har inte hunnit fundera. O det lilla jag har tänkt. Har jag beslutat mig för att det finns säkert en snabb lösning. I värsta fall en operation och någon månads sjukskrivning. Nu vet jag inte ens om jag kan ställa mig in på att fortsätta arbeta som jag gör idag. För även om jag får hörapparat kan jag fortfarande få problem med bakgrundsmusiken vi har i butiken. O någonstans där i informationen. Bröt jag ihop och började gråta som ett litet barn. Jag vill inte ha någon j-a hörapparat. Och inte två heller. Jag vill inte. Jag tänker inte. Jag vägrar.
 
Fast sen inser jag ju att det inte fungerar. Att jag tar tabletter varje dag för spänningshuvudvärk. Att jag alltid är extra trött. Att jag inte hör när telefonen ringer. Inte öppnar när det ringer på dörren. Eller hör när någon pratar med mig. Dessutom har jag insett att en stor del av mitt annars så väldigt sociala jag blivit lidande. Många gånger orkar jag inte fråga om. Därför blir konversationen lite tokig. O jag som annars brukar ha humor (tycker jag själv) har haft svårt att vara snabb till skratt eftersom jag helt enkelt inte hör vad alla säger. Dessutom är det så otroligt irriterande när jag frågar va sa du och någon svarar ä de var inget. Jag hörde ju att de sa något och så får jag inte veta. Jag vill veta. Även om det inte var viktigt.
 
Så jag antar att jag får vara lycklig. Jag ska vara lycklig och tacksam. Att det faktiskt finns hjälp jag kan få. Vi har väldiga problem med våra öron i släkten. O jag har växt upp med många personer runt omkring mig som haft hörselnedsättningar. Jag är medveten om vilket arbete det innebär att vara hörselskadad. O det skrämmer mig vilka hinder det medför. Att jag t.ex. inte kan arbeta kvar där jag arbetar idag, eller att jag skulle behöva gå ned i tjänst, att jag skulle behöva skola om mig till ett annat yrke och behöva använda mig av speciella hjälpmedel i skolan för att höra vad lärarna säger, att jag aldrig mer ska höra på naturlig väg, att jag ska bli sämre och tvingas lära mig teckenspråk etc. etc.
 
 
Men jag ska få gå på hörselrehab. Bara en sån sak rehab. Men de e säkert bra. För där kan jag få hjälp av t.ex. en kurator. O de är specialister på hur min nya vardag ska bli bra.
 
Men jag vill fortfarande INTE ha någon ful hörapparat. Eller i mitt fall några fula hörapparater. O de e jättedumt men jag tänker att A kommer tycka att jag är oattraktiv. Nej. Nu måste jag börja banta igen. Tänker verkligen inte vara både överviktigt och döv. Ja ni märker ju vilken mogen nivå jag är på just nu.
 
En sak är säker. Jag tänker kämpa. För att kunna fortsätta mitt liv precis som jag vill det. För jag har så många kvinnor i min närhet. Som tappat sitt självförtroende i sjukskrivningar. O jag tänker inte bli en av dem. Kan jag inte göra det jag gör idag. Det jag egentligen vill. Tänker jag hitta ngt annat som jag kan arbeta med.  Så var det med det.
 
O här tänkte jag egentligen lägga in en bild på en hörapparat. En rosa tom. Men inte ens den kan jag förlika mig med i tanken just nu.
 
Det är okey att kalla mig tant from nu!

Min Önske Lista

Bloggvärlden svämmar över med önskelistor. O jag tycker det är riktigt spännande. Att se alla önskningar. Eftersom vi inte direkt prioriterar oss som föräldrar efter att barnen kom hade våra önskelistor kunnat bli långa men för tillfället är min önskelista kort... Skänk hellre en peng till de som behöver den... allting annat känns sisådär viktigt.
 
Vi försöker prata mycket om tacksamhet här hemma. För vi tycker Liam är i en sån ålder där man ska börja fundera över just detta. Vi lär tidigt våra barn att säga TACK men betydelsen av just detta ord känns långt från självklar. Jag vet att jag inte brukar skriva om vad Liam säger här på bloggen men detta är så otroligt fint och gör mig så glad som förälder. Under dagens middag. Kortfattat. Kom vi in på ämnet pengar. Och vem som bestämde vad som skulle köpas för pengarna. Då säger Liam "Om jag bestämde skulle jag ge våra pengar till de barnen som inte har några!". Jag tycker det är jätteviktigt att han förstår att leksaker, lekland, semestrar etc. inte är en självklarhet. Utan något vi ska vara tacksamma över. Precis som maten på bordet, andra materiella ting och varandra.
 
Det är så otroligt lätt att stänga av Tv:n eller låta bli att läsa tidningen. Jag tycker julen ska handla om barnen. Därför vill jag att alla mina julklappar i år ska vara förmån för världens barn. Våra barn har det redan så bra. Förhoppningsvis hjälper det någon/några. Om inte är jag åtminstone en bra förbild för våra barn.
 
Hos UNICEF gåvoshop finner ni mina önskningar....
 
 
Fotbollar 75 kr     för 2-pack  

  Fotbollar används för att hjälpa barn i krigs- och katastrofsituationer att få leka och bara vara barn.

 

 
Skolpaket för fyra barn 124 kr  

  Se till att fler barn i världen får gå i skolan.

 

 

Filtar 194 kr     för 5-pack  

  För ett barn på flykt kan en filt vara det som behövs för att överleva natten.

 

 

Vätskeersättning 67 kr     för 110 påsar  

  En enkel vätskeersättning botar uttorkning snabbt och effektivt och kan rädda barns liv.

 

 
 Vaccinpaket 92 kr  

  UNICEF vaccinerar barn mot farliga sjukdomar över hela världen.

 

Saker som är så självklara för oss och våra barn.

 
 Nej. Jag är inte på något sätt sponsrad att skriva detta inlägget. Ibland är det bara viktigt att komma till insikt med vissa ting. Vad som egentligen är viktigt här i livet t.ex.!

Lösenord På Bloggen

Jag har funderat. O kommit fram till. Att sätta lösenord på bloggen. Filippa är ingen baby längre och jag vill precis som med Liam skydda hennes egen individ. Dessutom har jag lite torgskräck. Ni är många som läser. Men bara några få som lämnar kommentarer. O det börjar kännas som envägskommunikation på många sätt. Så ni som vill. Familj, vänner eller andra. Maila mig till familjelycka@live.se för lösenord snarast!

Påväg Hem Till Oss....

Den som söker den finner. O jag fann. Detta fina köket. Som är super smart. På ena sidan kök. På andra sidan affär. Hur sött som helst. Så klick, klick. O köket är vårt. Eller ja Filippas. O kommer till jul. Från mormor och morfar. Så nu kan jag lägga den tanken åt sidan. Skönt.
 
 
 
Från Eurotoys!

Kitchen

Jag har hängt upp mig på att hitta ett fint kök. Till Filippa. När vi flyttar. O hon får eget rum. Detta är en dröm.
 

Från Kid Kraft. Cirka Pris 2000;-
 
Finare än vårt kök hemma idag!

Some Days

Vissa dagar. Som denna. Är det riktigt skönt . Att avsluta dagen med en alldeles för varm dusch. För att sedan njuta av doften från Victorias Secret`s Strawberries & Champange.
 

Nu en kopp varm choklad till "Ensam Mamma Söker". Sen blir det sova. Tidigt!

Det Där Med Träningen Jag VET

Jag behöver verkligen komma igång med träningen och äta mer hälsosamt. Jag måste. Det kan faktiskt inte vänta längre. Och jag förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv. Efter min graviditet med Filippa har jag JoJo bantat. Ned tio, upp tio, ned tio upp tio, ned tio och sen upp femton. Känner mig helt vilse bland alla olika metoder. Just nu. Använder jag kläder med mycket stretch och undviker att se mig själv i spegeln. Så kan jag ibland skämta lite om min övervikt så alla andra tror att jag är överens med den. Eller tom försöka inbilla mig själv att jag faktiskt skulle kunna vara lycklig som mitt lite för kraftiga jag. Nej för det är jag inte. För jag fokuserar minst lika mycket på min vikt nu som när jag kontrollerade mitt matintag och min träning. Om inte ännu mer. O de där förbaskade dåliga samvetet tar sån jäkla energi.
 
Anteckningsblock Lagerhouse.
 
 Idag fick jag helt plötsligt en sån tankeställare. Vi lever bara en gång. Ett liv. Sedan är det slut. Jag vill inte leva mitt liv med en massa snabba lösningar. Jag vill vara frisk och sund. Inte överviktigt. Nä. Om jag kanske skulle sluta fundera över att ändra mig och ta och göra det istället!
 
 

FARS DAG!

Jag är Så trött. Mina ögon går i kors. Men jag kan ju inte gå och sova. Utan att visa er vad vi gav till A i Fars Dag present.
 

Ett kollage av det finaste vi har. Våra barn såklart. Och så fick han en ny rakapparat också!

25ThousandFlowersRoseCake

Ni mailar mig ibland. O det gör mig så glad. Att ni tycker så mkt om det jag gör. De senaste veckorna har jag hjälpt en av mina bloggläsare. Att dekorera till hennes 25 års firande. Vi utbytte idéer", såg över vad vi bägge hade hemma, gjorde en budget, skrev samman en planering för vem som gör vad och när. Sen var det bara att låta planen skrida till verket.
 

Känslan vi gick på var lyxigt. Färgskalan lila, vitt och silver. En symbol för festen blev diamanten. Så vad passar bättre än prismor med sidenband  på välkomstglasen?
 
 
Servettringarna var inspirerade av diamantringar. Grunden är gjord av tjockt skumgummipapper i silverglitter från Panduro. Sedan fäste jag diamanter på brads för en glittrig effekt.
 
 
 
Till borden arbetade vi i olika volymer. Dvs olika höjder. Vaser i olika storlekar med rosor och massor med ljus. Paketen ovan är en detalj mitt på bordet och tanken är att de ska prydas med blommor.
 

Rosorna köpte jag hos Herr Bloom i Lund. Vackra och prisvärda.
 
 
 
O så var det di där med tårtan. Lite eller mycket pirrigt var det att baka en tårta till någon utanför familjen.
 
 

O blommor var första gången jag gjorde på fri hand.
 
 
Men jag är riktigt nöjd med resultatet.
 
 
Två dagar tog den att få i ordning.
 

Nu hoppas jag att festen blev riktigt, riktigt LYCKAD!

Fredags Fiiiint

En tjuvtitt på vad jag pysslat med de senaste 2 dygnen...
 
 
Pilligt värre men roligt. När jag har bestämt mig för att något kreativt ska fungera. Då är det bäst att det blir så. Fler bilder kommer i dagarna som kommer.
 
 
Mellan varven har jag även hunnit med att städa jätte jätte jätte rent här hemma.
 
 
O de hör kanske inte till vanligheterna nu längre. När jag blev 2 barns mamma insåg jag att mitt pedantiska städande stal alltför mycket tid och skar ned till en mer normal nivå.
 

Har även hunnit med att få in de där bilderna i fotoramar som aldrig blir av och gjort en liten överraskning till A till fars dag på söndag.
 
 
På mitt nattduksbord.
 
SÅ skönt det ska bli att krypa ned i nybäddad säng ikväll. Med huvudvärk dock. Men i alla fall!

TeddiBear

Har märkt tendenser att bloggen blivit väääldigt rosa och flickig på sistone. Det är nock helt enkelt för att jag har blivit flickmamma. Efter fem år som pojkmamma. O för tillfället finner jag inte mycket inspiration att göra om här hemma. Eftersom det känns som att vi kommer flytta inom snar framtid. Har jag liksom tappat lusten. Men i Filippas lila hörna pysslar jag gärna. Men håll ut. Det kommer andra inlägg så småningom. Under tiden får ni drömma er bort i rosa.
 
 
Sötaste nalle smycket från Glitter.
 
 
Lite som en sprattel docka.
 
 
Smyckeshängaren kommer från TGR stores.
 

Dessa små stilleben.
 

Jag kan pyssla och dona i timmar.
 
 
Tills de blir preciiiis som jag vill. 
 
 
Upptäckte häromdagen min kanske lite för stora passion för tyll kjolar.
 

Men VEM kan motstå?
 
A och L kontrar med LEGO byggen, spel och fotbollsbilder i massor här hemma. Tur att L har en pojkpappa ;) 

"Vi ska sy O vi ska klippa!"

Jag hade en stund över i helgen. O då kröp kreativiteten på. Denna gång. Av restbitar. Älskar "man tager vad man haver". Det blev det ett litet förkläde, en grytlapp och en diskhandduk till Filippas framtida kök.
 
 
 
 
 

Voilà!
 
O så vill jag bara ta tid. Att säga. Att jag tycker det är så roligt att ni är många som tittar in här och kommenterar. Älskar att inspirera och det är jätteroligt när ni kommer med tips och trix. Jag får även en del mail från er läsare och det verkligen värmer i hjärtat. Igår fick jag en söt kommentar från Farmhouseshop som länkat till oss i sin blogg. TACK så mycket. Vi är så glada att ni tycker om hos här Hemma På Våran Gata i Stan!

Lindex Igen

Ett litet kvällstips. Blev så glad när jag fann dessa strumpbyxor med halkisar. Från Lindex. Ni finner dem HÄR.
 

79,50;- stycket!

Vad Gjorde Vi Av Tiden Innan Barn?

Denna helgen är jag ledig. Från jobb. Men hemma. Är livet som vanligt. Alltså. Innebär helg. Ingen sovmorgon, kaos frukost, stressande storhandling, tjat, oändligt många viljor, måsten etc. etc. O någonstans där i mellan har vi faktiskit hunnit ha det lite sådär familjärt mysigt som vi fantiserade om för länge sedan att det skulle vara att bli familj.
 
O nej. Två barns chocken drabbade aldrig mig. Jag får sova lika lite med två barn som med ett, har lika många måsten och har lika lite tid för bara mig.
 
MEN dubbelt av kärlek.
 
Det är livet med barn helt enkelt. Något vi bestämt oss för arton år fram i tiden.
 
Ja sexton och ett halvt då.
 
Men vem räknar?
 
 
Men visst är hon sötaste lilla prinsessan i världen. En flicka med fart i. Favoriten för tillfället. Är plåtbilen som är en present från morfar. Och att klättra är roligt det med. Lite för roligt tycker mamma och pappa. Mycket passa just nu!

RSS 2.0