I veckan gjorde vi något som barnen längtat efter. Vi tjuvstartade julen med ett klassiskt pepparkaksbak. Jag hade köpt Pippis pepparkaksformar till samlingen vilket var riktigt populärt hos Filippa som bara älskar allt som har med Pippi att göra. Sen ville hon självklart baka på golvet. Precis som Pippi. Men där satte mamma stopp. Istället sjöng vi "En sockerbagare" och bakade tillsammans vid köksbordet. Liam var SÅ duktig i år. Kavlade, tryckte ut och la själv på plåten. Filippa behövde lite mer hjälp. Men bägge klarade av konsten att låta mer pepparkaksdeg hamna i magen istället för i ugnen. Precis som det ska vara.

 

Det blir ju inte så många inlägg här i bloggen. Men jag ska försöka att skärpa mig. För de är ju så roligt att gå tillbaka till sedan. Dessutom fotar jag mycket mer när jag bloggar. O det är guld värt att spara i arkiven. För tiden den springer iväg och snart är barnen stora. Liam var ju precis vår lilla bebis. Filippa var ju precis vår lilla bebis. Nu har vi faktiskt två ganska stora barn här hemma. Helt plötsligt. Sådär bara. Sen vill Filippa helst hålla i kameran och Liam inte vara med. Det gör ju det där med fotograferandet något svårare. Jag vill respektera ders känslor för när det är okey att ta bilder. Ogillar uppställda kort. Tycker inte de visar verkligheten. Nej såhär ska det vara. Liam spelar fotoboll och jag fick lov att ta med kameran.