hemmapavarangataistan

Måndag idag. Måste medge att veckorna har blitt lite förvirrande sedan påsk. Många röda dagar, vattkoppor och en mamma som är hemma gör att mån-fre resulterar i mer ett virr varr av dagar dock har vi försökt att arbeta fram rutinerna för L igen efter sjukan. Det blir många undantag när de små inte är kry. Sova hos mamma och pappa, äta glass mitt i veckan och sova mitt på dagen.

Tyckte vi klarade oss igenom vattenkopporna med bravu. Hade förväntat mig värre. De två första dagarna bestod av feber. Sedan kom kopporna och då var L nästan som vanligt. Värst var det självklart när det började klia men L var duktig att inte klia tillbaxs. På nätterna var det dock svårast. L sov mellan oss och vred sig som en ål mellan lakanen. Jag som redan har svårt att sova nattetid fick väl sisådär två timmars sömn max åt gången. Tur mannen kunde vara hemma och avlasta större delen av tiden. Två veckor blev liten hemma innan skoporna var intorkade och jag måste ändå säga att tristessen var den värsta. Det är inte lätt att vara en aktiv fyraåring hemma sjuk med höggravid mamma.



Första dagen med feber och vi förstod att det antagligen rörde sig om kopporna. Har var lite som sämst med hög feber och vile bara se film i soffan.



Som skriviet när kopporna väl kom fanns där energi igen och vi spenderade en del tid på landet. Skönt för L att kunna vara ute utan risk att smitta ned andra barn och vuxna. Det har blivit mycket memory och liten vinner varje gång. Jäklar vilket minne.



Som belöning för att L vart så duktig och låtit bli att klia fick det bli en klassiker i present från mamma och pappa. Barna Hedenhös. 4års åldern är verkligen spännande. Fler och fler intressen visar sig. Personligheten växer fram. Liams favoriter är fotboll, djur och berättelser om saker som skett för länge sedan. Tror en viss pappa och farfar är grunden till dessa intressen. Vi försöker vara öppna med vad som kan intressera liten men dessa sitter sedan år säkert.



Min älskade lilla stora skatt. Det blir inte alltför många bilder här på bloggen på dig nuförtiden. Mycket för att jag inte vill be dig stanna upp ditt liv. Ibland fotar jag dock utan att du vet. För att fånga så många minnen jag kan. Här har du bett mig ta ett foto av dig. Precis innan nattning. Vi ska snart läsa Alfons och lyssna på Astrid Lindgrens "Karlsson på Taket". Du tycker vi ska kalla Filippa för Gullfia. Som bebisen i sagan. Vi pratar om att det inte är länge kvar nu. Du säger att om jag är duktig hos doktorn tror du att jag kommer få någonting fint. Jag svarar att jag redan fått det finaste i världen. Din pappa, dig och din syster. Du säger att du ändå ska köpa rosor till mig. Rosa och röda ska det bli. Jag frågar om lillasyster inte kommer snnnnaaaart. Du skrattar och säger. "Om tusen veckor mamma!" Fast att du vet exakt hur många dagar det är. Vi längtar ihjäl oss alla tre här hemma nu.



Det känns verkligen i mamahjärtat att vi ska gå från tre till fyra. Även om liten är stor behöver du så mycket kärlek. Jag försöker spara varje liten stund som går med dig. Ibland vill du dock inte alls. Vara med mamma. Tråkigt. Pappa är din stora förebild nu. Han som lär dig golfa och tar med dig på fisketur. För att mamma måste vila med bebisen. Dock är det underbart. När du kryper upp till mig. Då vi har vår lilla stund. Du frågar mycket. Om vad olika ord betyder, hur ting fungerar och om hur det var när du var liten bebis.

Vi är så stolta över dig. I förra veckan var det avslutning på förskolan. Med vernissage, picknick på gräsmattan och sång. Är så innerligt lycklig. Att jag kunde ta As hand. För precis där och då. När du stod i din fotbollströja och sjöng högt till tonerna av Idas sommarvisa medan lillasyster sparkade runt i magen min kunde livet inte bli mer perfekt. Sedan blev det vardag igen. Och ibland blir du så himlans arg. Då vill du flytta från pappa och mig. Bara tanken får det att göra ont i hjärtat på mig. Det går oftast över snabbt. På kvartsamtalet berättar din fröken att du beter dig fint på lekskolan. Att du leker och utvecklas som du ska. Att du dessutom är en pojke med väldigt stor empati som tar hand om sina kompisar. Liam VI är så stolta över dig.

I näste vecka blir du storebror. Kan inte vänta tills jag får se dig tillsammans med din lillasyster. En present ska du självklart få. Starwars Lego. Du är stor nu. Och mycket noga med hur du klär dig och vilka leksaker som är roliga. Du vill och kan själv. På dagen. Om kvällarna är du fortfarande min lilla bebis. Som kryper nära och vill att mamma ska läsa sagan en gång till. Och det gör jag. För den stunden kommer aldrig igen.

Mamma och Pappa älskar dig!

En vecka men inte en minut för sent var det äntligen tid för det efterlängtade kalaset för att fira vår nyblivna fyraåring. Det blev ett Carskalas med inslag av Spiderman och Pirater med pojkarna från dagis. Lite extra spännande var det förstås eftersom det var flera av gästerna som aldrig varit på ett kalas själva innan.



Liam har valt dekorationerna.



Dukat för de små gästerna. Här serverades en klassisk varmkorv med bröd. Dryck apelsin- eller jordgubbssaft. Efter maten öppnade Liam sina presenter. Cars, bilar och lego. Sötaste var ändå alla de små handskrivna korten med alldeles nylärda omtänksamma bokstäver från de små.



Till efterrätt. Marängsviss. Med Tomteloss. Vi kallade det glassbomb. Mycket populärt.



Efter allt för mycket socker gick vi ner i källaren för skattjakt med tipspromenad och fiskedamm. Varje liten fick godispåse med Spidermantryck innehållande bland annat partyvisselpipa, guldpeng och tatuering.



2,5 timme. Perfekt kalastid. Barnen hann med lite "fri lek" före, mellan och efter maten. Halv tre var det fem små trötta kalaskillar som promenerade hem tillsammana med sina föräldrar. Kvar var två föräldrar med en hel del städ och en mycket lycklig liten L!

"Mamma. Kan jag få glass?"
"Nej. Inte idag. Det är måndag!"
"Då flyttar jag!"

Någon har uppgraderat sin övertalningstaktik!

Idag är inte min dag. Att "vakna på fel sida" är minst sagt vad jag gjort. Inget tålamod, irriterad och ledsen. Utan någon anledning. Förutom det övriga. Som jag inte vill skriva om. Förstår inte. Att det ska bara så tungt. Att vara sjuk. Ska vila nu. För inget annat jag tar för mig idag går min väg. Försöker fokusera på annat istället. Som dagen igår. Då det var Nallis födelsedag. Ja, han fyller år på torsdagar, lördagar och söndagar. Igår firade vi hans 75års dag med att baka muffins.














Världens sötaste sockerbagare L !