För en vecka sedan var jag tvungen att dubbelkolla i almenackan. Hade det verkligen redan gått fyra veckor och det bara var en vecka kvar av semestern? Jo men det stämde. Tydligen. Så igår var första dagen tillbaka till jobb och snart tar vardagen vid även för övriga familjen. Skönt. Till viss del. För nu smakar grillat inte speciellt gott längre. Men samtidigt gör det så ont i hjärtat. Att vi nu inte ska vara tillsammans varje dag. För när vi är inne i vardagen. Rullar allt på. O vi ses så lite. Speciellt barnen och jag. O tiden tillsammans som familj blir mer intensiv med alla måsten som tvätt, städ och matlagning. Där blir inte många timmar över för att bara vara. Men det kommer ju en sommar igen. Och under tiden ska jag bli duktigare att ta vara på studerna med barnen och Andreas. 

 

Vad har vi då gjort de sista veckorna av semestern? Tyvärr tog vår flytt till vår tillfälliga lägenhet upp mycket av tiden. Och energi tog slut någonstanns halvvägs. Ni vet när ma bara vill sätta sig på golvet och lipa "jag tänker inte göra mer!" men man inte har något annat val än att fortsätta. För vi är vuxna föräldrar nu. Det går liksom inte att bara ge upp. Vi blev iallafall färdiga med barnens rum i tid till att de kom hem från landet där de bott med farmor och farfar några dagar för att vi skulle kunna flytta 24/7. Det kändes viktigast. Att de hade en trygg plats att komma till där de kände igen sig. O vilken lycka det blev. Med ett nytt legobord till Liam och leksaker som de fick se igen efter några månader i källaren. De var överlyckliga och nu är detta hemma för dem. Kändes ganska ironiskt när vi köra flyttlasset två gator ner. Det är ju ingen jätte skillnad detta för oss. Kommer bli större skillnad när vi flyttar till hus. 

 

Iaf. När vi var färdiga med flyttandet tog jag tåget upp till Stockholm. A skulle skriva kontrakt så han kom efter med barnen på fredagen. Sedan var Liam och Filippa hos mormor och myste två dagar medan vi var på bröllop. Vi hämtade upp dem på söndag kväll och de hade haft det SÅ mysigt. Vi åkte vidare till pappa där jag redan bott några dagar. Där fiskade vi, plockade 10 liter blåbär, besökte min bror och fick krama på nya kusinen och sedan hälsade på hos min farmor. På onsdagen hälsade vi på pappas arbetskamrat på landet och sedan åt vi middag och lekte hos Emma och Jonas. Det var riktigt jobbigt att lämna Stockholm. Det är ju en stor del av mig. Som bara finns i vårt liv någon enstaka vecka om året. 

 

Här ekar det tomt mellan inläggen. Men det är semester. Iallafall några timmar till. Och det tar vi vara på. Vill dock titta in och dela med mig av en av sommares höjdpunkter. Emma och Jonas bröllop. (Hoppas d är ok?). Jag hade äran att få bli dekorationsansvarig och är så glad att brudparet var så otroligt nöjda med hur festlokalen blev. Det var såklart ett samarbete mellan oss men det känns ju lite extra i hjärtat att vår bröllopspresent till dem blev något alldeles speciellt. Att kunna skapa en del av dagen till något de drömt om. Att få hjälpa till och vara en del av det hela.