hemmapavarangataistan

Har startat denna dagen hos doktorn. Ett av fyra (!) läkarbesök denna vecka. Nu är vi hemma igen och Filippan har vilat medan jag har spenderat tiden med att ringa en del samtal som stod på att göra listan. Mycket att ta tag i men skönt när det är avklarat och vi dessutom tjänat in 5000;- i försäkringar varje år utan att minska på säkerheten. Tvärtom faktiskt. Det lönar sig verkligen att noggrannt se över vad vi egenltligen betalar dyra pengar för. Sen får vi självklart hoppas att vi inte behöver använda oss utav dem.

 

I eftermiddag är ännu ett sjukvårdsbesök inbokat. Denna gången är det Filippas tur. Tid till BVC och idag ska även storebror med. Vi ska hämta tidigare på dagis idag och efter doktorn ska vi fika tillsammans. Som jag älskar våra barn. Att se dem tillsammans är underbart. Jag är verkligen glad över att de är tid mellan dem. Även om de inte blir självklara lek kamrater hoppas jag att de alltid kommer finna sig till varandra under livet. Liam är precis nu Filippas stOra glädje. Hon hoppar och skriker av lycka när vi hämtar på dagis, kan sitta och se på honom leka i timmar och när storebror bjuder på lite bus skrattar lillasyster så hon inte vet vart hon ska ta vägen.

 

 

 

 

 

Så var även denna dagen till ända. En dag som spenderats till en början hos sjukgymnasten med Filippa. En prinsessa som numera har den perfekta huvudformen. Vänster muskeln i nacken har även den börjat ge med sig och snart tror jag vi har en flicka som är lika stark på bägge sidor. Vi fortsätter med stretchövningar. Återbesök om tre veckor. Eftersom vädret bjöd på uppehåll. Tog vi en promenad hem från sjukhusomårdet. Det blev trettio minuter extra motion idag. Sedan efter en portion gröt till lunch. Blev det ytterliggare en barnvagnspromenad. Denna gången för att hämta Liam. Vi har spenderat eftermiddagen med att låna böcker och fika. Sedan gick vi hem och städade. Nu luktar det ljuvligt hemma på våran gata i stan och vi är redo för helg.

 

Vi är ingen morgon familj. Dåliga humör, stress och frukost som inte blir äten. Vi jobbar på det dock. Att ses vid frukostbordet kl 07.30 med glatt humör. Sen Filippa kom har ytterligare en punkt adderas på listan som ska bockas av innan vi är iväg. Morgonmyset.O Liam vill ha sin beskärda del.

 

O... som VÄLDIGT trött tvåbarnsmamma nuförtiden finner jag inte alltid tid till känslan att skriva till er. Sen fattas jag det. Min bikt. Min fantasivärld. Något som bara är mitt. Men de senaste dygnen har bara varit för mycket. Mer än tvåbarnschock kan innebära. Kan lova att jag inte får en minut över för mig själv. Allt jag gör gör jag med minst ett oftast två barn i släptåg och misströsta ej vi har det så mysigt så. När det är lungt. Och ingen trotsar, skriker, gråter, behöver bajsa, har bajsat, är hungrig, inte vill äta, är trött, inte är trött, det ska städas, tvättas, lagas mat osv. Liam spelar desutom ut hela registret för tillfället och tar den lille energin som blir över. Idag har jag dock fått ordning på föräldrapenningen, packat Tradera ting och vi har storhandlat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filippa med sin Sophie The Giraffe. Det är verkligen som alla säger. Tiden med barn nummer två springer fram. Och innan jag hunnit blinka har hon lärt sig något nytt.

 

Vi är välsignade med barn som sover om natten antagligen eftersom de bränner ALL energi på dagen. Nu ska jag försöka ta ett djupt andetag till Ensam Mamma Söker!

 

Underbar söndag med sovmorgon, långfrukost, fix här hemma, lunch på golfbanan, vila på eftermiddagen och god söndagsmiddag alla samlade vid middagsbordet. Där mellan massor av trots. Varje moment. Med en hel del skrik. Och massor av tålamod.

 

 

 

 

 

 

Världens vackraste barn igår efter bad.

 

Nu vila i soffan. Jag känner mig delad på mitten. F är mammig, L är mammig och A säger att han är Mikaelig. Inte mycket tid över för mig alltså. Har iallafall med bebis i Ergon lyckats fota en hel del idag. Så imorgon tror jag allt det blir en Bloppis. POP, Lexington, Moln etc. Först till kvarn!

 

 

 

Vi har haft en mysig mini semester i Varberg i ett idyliskt äventyrsland där mannen skjöt luftgevär, L byggde Lego med ett urval ur ett helt rum och jag med Filippan myste med min mamma. Vi serverades "hotellfrukost", mormors bullar till fikat och Dans grillade spett till middag. TACK underbaraste!

 

Idag har jag varit golfänka med båda barnen hemma. Puh. Inte bara är jag ny på att vara ensam med två barn. Nej. Liam har nämligen utvecklat en stor trots jämt mot oss under sommarlovet. Antagligen med lillasysters ankomst som ursprung till alla känslorna. På BVC säger dem att "Få syskon är det största tramaut i livet." och att det är känslor som bara måste få vara. Vår uppgift är att...

Ösa på med ny positiv energi mellan varven ( inte säga duktig utan berömma med ord som kärleksfylld, vacker, mysig osv. göra mysiga ting på tu man hand med både mamma och pappa, att storebror ska känna sig med i att ta hand om lillasyster).

Härda ut konflikten (ett nej är ett nej, men välj era strider, stå på er vid ert beslut, ge er inte in i en massa diskussioner och sitt med i rummet tills barnet lugnat sig).

Spela jämlikt ( Säga högt till bebis att "Nu får du vänta för nu hjälper jag/leker jag med Liam!", inte svika i när ni lovat det äldre syskonen en stund för att de yngre sykonet skriker ( om det inte är högst nödvändigt självklart), gör upp ett klart schema för vem som gör vad med vilket barn hemma och se till att den som har konflikten med barnet slutför detta)

 

MEN allt detta är så svårt.... när vi tillsammans med alla andra tips "i boken" just nu befinner oss i en situation där vår stora älskling inte riktigt har kontroll över sitt jag längre. Det kastas ting, skriks, rivs och bits. De lyssnas inte på nej. Inte heller på Time Out tillsammans med mamma eller pappa. De slängs i dörrar och skriks fula ord. Och kanske värst av allt. En puss på lillasyster blir hård. Det slickas i hela ansiktet. Dras, slits och kastas ting nära, nära. Självklart har vi detta under kontroll. Är i närheten. Men vill inte skärma av honom helt från lillasyster. Kan skriva en oändlighet.

 

Hur jag känner mig som världens sämsta mamma. Dock bara för en stund. När ting fungerar. Vill jag ge mig själv medalj. Imorgon är en annan dag. Då ska vi till BVC med Filippan, jag ska på läkarsamtal och sedan efter lunch hos vännerna i Veberöd rullar vi vidare till landet igen.

 

Lite av vad vi gjort idag. Mellan trotset hann vi faktiskt med en del. Promenad till ICAN för att hämta ut paket och handla fika, vidare till parken för lek, hem för lunch, sedan har vi spelat spel, sett på film, ritat och byggt Lego tills A kom hem med färdigmat. Ikväll har jag rensat i källaren (vart tvungen att gå ifrån en stund), klistrat bilder i barnens album och redigerat bilder!) Filippan hon är mest sovit MEN vi hann med en liten stund i nya babygymmet.

 

 

Aktivitetsbåge från Jollyroom.

 

 

Söta små djur. Och så är den tyst. Vår Fisher Price låter så otroligt ensidigt och mycket. Som att det inte är tillräckligt med ljud här hemma.

 

 

Mamman gillar den söta designen.

 

 

De där leendena.

 

 

Ooo.

 

 

Fokus.

 

 

Hej Mamman Min!

 

 

Lektäcket som jag sydde av tyg från Panduo Hobby när jag var gravid.

 

Allt detta min variant på ett lekgym som tar stor plats på våra få kvadrat och kanske inte alltid faller mamman i färg- och form!

 

 

Med undantag för en tur till Apoteket i Kristianstad för att handla ny gumptermometer samt näsdroppar till F vart det en lugn dag hemma på landet igår. Liam spelade fotboll med A och jag sov med Filippa några timmar. Ibland krävs det bara det lilla för att barnen ska vara nöjda.

 

 

"Mamma. Får jag hålla henne!?!"

 

 

"Är hon vaken eller sover hon?"

 

 

Massor av pussar.

 

 

Operation napp.

 

 

"Min bebeis ska ligga hos mig när jag ser på Pettson!"

 

Filippa är fortfarande täppt i näsan men har ingen feber. Vi hoppas innerligt på att kunna resa iväg till mormor imorgon som planerat. Idag ska vi förhoppningsvis ta bort Liams gips!

Idag har vi verkligen haft en helt fantastiskt mysig dag. Allt gick fint ensam med båda barnen denna morgon. Jag och Filippa lämnde av storebror på kalas vid elva tiden. Solen sken så vi passade på att stanna ute en stund innan vi sov ett stycke timmar tillsammans. När mannen spelat klart och hämtat L tog vi en tur till havet tillsammans för mjukglass i solskenet.

 

Efter mycket om och men sover nu barnen. Tänk hur lungt ting kan vara med de små för att sedan förvandlas till hela havet stormar innan vi hunnit säga "nattning".

 

 

 

 

 

 

Lillasyster i storebrors trygga famn innan fotbollsskadan.

 

Älskade barn. Innan ni blev visste vi inte vad sann kärlek var. Ni kom med gåvan att lära oss vikten i livet. Dessutom med en våg av känslor som vi inte visste fanns. Många pratar om en två barns chock men jag vart mer överrumplad när L föddes. Även om det nu är lite mer kring det praktiska känns livet som förälder enklare med några års erfarenhet i ryggsäcken.

 

Känslor som förvånade mig med L...

 

Exakt hur mkt känslor och funderingar som bildas inuti oss när de små föds.

 

Att ingen talat om för oss vad som kan ske kring en förlossning om allt inte går den "naturliga vägen" utan fysiska problem.

 

Att jag inte kände mig sedd. Som gravid var jag i fokus men minuten då L föddes blev jag "osynlig" och fick snällt ställa mig i kö igen.

 

Att As liv fortsatte mkt mer som det vi var vana vid än mitt.

 

Att jag inte längre orkade med alla de sysslor som jag tidigare tagit ansvar för.

Hur svårt det var för A att förstå hur mkt jag gjorde hemma som "föräldraledig".

Att det bara var jag som såg hur tvätthögen växte, dammet la sig i lägenheten och hur inkomstpapprerna aldrig blev inskickade.

 

Att jag inte alls hade ngn egen social kontakt om dagarna. L var världens enklaste baby och medan de andra mammorna diskuterade de ena efter det andra jobbiga med att få baby bakade jag muffins i väntan på att liten skulle vilja umgås med mamma.

Att vi inte hade ngt annat gemensamt i föräldragruppen än våra barn.

 

Hur mitt jag försvann som person.

Hur omvärlden dessutom tycktes förvänta sig att detta var en självklarhet.

 

Att det kan vara väääldigt ensamt att vara hemma med barn.

 

Skuld över alla dessa känslor.

 

Ja mitt liv förändrades drastiskt när jag blev mamma och jag kan inget hellre än att ge oss själva en klapp på ryggen för otroligt starka vi blivit tillsammans.

 

Att vi tog beslutet om planerat snitt.

 

Att A flera ggr per dag ger mig bekräftelse och diverse.

 

Att jag kännt mig sedd och fått förståelse för hur jag upplever ting från omvärlden.

 

Att större delen av vår bekantskapskrets fått barn och kan dela våra känslor kring detta.

 

Att våra familjer är närvarande.

 

Att vi är otroligt samspelta i hur vi väljer att ordna ting här hemma.

Vi delar på alla ansvar.

 

Att jag arbetat så otroligt mkt med mig själv att jag själv och finner trygghet i den jag är.

 

Att jag slutat leta fel och njuter stunden.

 

Oj nu blev det långt.Hade kunnat skriva mycket mer. Om inte mina ögon gick i kors.

 

Hur upplevde ni det att få 1,2,3 eller flera barn?

 

Idag har det öst ner utanför fönstren ala Saltkråkan regn hela dagen. Vi har roat oss med en tur till Kristianstad för lite babyshopping i form av blöjor, våtservetter och skötbordsunderlägg. Sedan fick vi fika besök av min pappa med sin H & J. Kvällen bjöd på grillat och nu bjuds vi jordgubbar med glass. 20,- asken x fem blir så det finns några dagar.

 

 

 

 

 

 

Mamarazzi har varit framme igen. Kan man ta tillräckligt med bilder? Vill spara varje ögonblick.

 

Inatt blir det tidigt i säng. Mannen har lovat ta först nattpasset. Själv är jag trött efter en tidig morgon och dag utan vila!