Okey. Jag har glömt mitt lösenord till bloggen. Och jag har inga bilder tagna den senaste månaden. Jag måste be om ursäkt till familj och vänner. För jag orkar inte. Hinner inte. Svara i telefonen eller på sms. Tiden är så liten. Och jag har tagit på mig så mycket att göra. För att förtränga. Att vi fortfarande inte hittat vårt hus. För när jag försvinner in i min kreativa värld. Då tänker jag inte på. Hur allting ska bli.

 

Vad jag pysslar med då? Jo en av mina bästa äldsta vänner Emma ska gifta sig med sin Jonas i sommar och de kommer få ett väldigt detaljerat bröllop. Skämt o sido. Tillsammans med bruden (och brudgubben eller vad det heter?) har vi skramlat fram en hel del fina ideèr och jag hoppas verkligen inte jag kommer göra våra vänner besvikna. Dessutom har jag ju Filippas kommande tre års kalas att fundera över. Temat är helt klart prinsessan Sofia. Den stOra idolen just nu. Det kommer dock bli ett litet kalas med familjen i år. Men klart ska vi ordna med tjusig tårta iaf. De mesta är redan ordnat och presenterna i box. Det blir bland annat en Sofia klänning, Sofia prinsseskrona, Sofias tebjudning spel och en alldeles egen balans cykel med Sofia hjälp och knäskydd. Wow. På födelsedagen är planen även en resa tillsammans med vännerna till Astrid Lindgrens värld. Tror det kommer vara pricken över i:et för en liten Filippa som är helt såld på alla Astrids figurer just nu.

 

Ja sen var det de där med huset. Som jag vet att ni är nyfikna på. Vi har ju varit på några visningar. Och varit sådär lagom kräsna. Diskuterat ned vilka punkter som är absolut nödvändiga eller absolut inte nödvändiga och så önskningar där ibland. Men ännu har inte vårt hus kommit ut på marknaden. Det har antingen sett bra ut på ytan men varit slitet under eller varit slitet på utsidan och alldeles för mycket jobb för priset eller vad vi har lust att ta oss an. Vi ska titta på ett hus nästa måndag och är väldigt aktiva på Hemnet. Vi har inställningen att om vi inte hittat något innan maj är slut får vi ta ett beslut om ett 2:a hans boende tills vi hittar vårt blivande hem. Gah. Varför ska det vara så svårt. Vi begär ju inte så mycket. Eller?

 

Usch. Tur jag kan begrava mig i jobb både hemma och på arbetsplatsen. O för jag har ju gått och blivit vikarierande BC. Ska jag verkligen ta mig an allt detta med en gång? Med risk för att köra rakt in i väggen. Ja. Jag vet inte. Men de senaste dagarna har jag legat hemma med årets förkylning och så hispig som jag blivit av att ta de lungt kan inte heller vara bra. Tur barnen och mannen finns vid min sida och vi är duktiga på att peppa varandra när vi har våra negativa stunder då de känns som vi aldrig kommer att komma någon stanns. En klok vän sa "Tänk. En dag kommer ni titta på Hemnet och ert hus kommer att vara där. De huset som känns rätt i hjärtat och blir ert hem!" Och jag är beredd att hålla med. För de är ju en väldigt spännande tid vi befinner oss i. Tänk. Vi ska bli med hus. Förr eller senare!