Det verkligen stormar utanför idag. Blåser, regnar och är mörkt. Tur julen snart är här så vi får lysa upp med lite extra bling här hemma. Det kan behövas. Tyvärr har jag inga roliga nyheter att uppdatera till er idag. Jag ligger sjuk hemma i soffan och saknar mina älsklingar. Positivt är att Liam är frisk och på dagis. I eftermiddag hämtar A och sedan kör de till farmor en stund så jag får vila. Idag skulle jag egentligen vaccinerats mot svinis men sköterskan som jag talade med i telefon imorse rekommenderade mig att komma nästa vecka istället. Tydligen ingen bra ide att ta sprutan med en infektion i kroppen. Tradigt att behöva skjuta upp ännu ett ting som skulle göras denna veckan men ingenting att göra åt. Får vara glad att jag hållt mig i stort sett frisk hela hösten trots Liams alla sjukor och att jag blitt sjuk nu kommer kanske inte som någon chock efter den senaste månadens kroppsliga åkommor.

För om vi bortser från sjukor som i vanliga fall håller en hemma lever jag tyvärr mer än någonsin med min ovän magen som beslutat sig för att inte längre vara med på noterna. Senaste månaden har jag tappat 5 kg eftersom jag har nästintill omöjligt att äta mat på jobb. Äter jag får jag sådana smärtor och blir på toaletten resterande del av dagen vilket är en omöjlighet på jobb och därav arbetar jag numera utan att äta. En yoghurt eller en halv bulle kan tänkas stanna i magen vilket inte ger mycket energi till en hårt arbetande mama. De dagar jag är hemma går det lite bättre att få i sig mat eftersom jag vet att jag kan bli i badrummet om det skulle behövas. Morgonen och förmiddagen är dock värst då får jag inte behålla ens det minsta. Som tur är har jag äntligen fått träffa en doktor på sjukhuset. En otroligt underbar doktor som jag har personkemi med. Kan tyckas tokigt men jag är säker på att ni precis som jag upplevt att läkare kan vara ... hur ska jag förklara det... aningen opsykologiska ibland? Iallafall vi "klickade" direkt (ni behöver inte vara oroliga A var med ;) ) och jag känner mig helt trygg med att han kommer lyckas reda ut detta lidande som numera är min vardag. Har gjort massor av tester som inte visar något och i december ska de även in i magen och rota runt. Min värsta skräck och tro mig jag har gråtit som ett barn över denna undersökning men som jag lever just nu är jag så illa tvungen och förhoppningsvis finner de en lösning som inte innebär någonting farligt. Under tiden lever jag vidare med min konstaterade brist på B-vitamin, Järn och Folsyra vilket inte är så konstigt när man inte äter eller får behålla maten. Kosttillskott och en meducin för gallan är det vi testar för studen och håll alla tummarna att det ger resultat.

Utöver att min mage vänt sig ut och in har jag också gått och fått diagnosen överkänslig blåsa men jag behöver inte oroa mig det är fler än jag i Sverige som har den sjukan nämligen alla över 65 ;) Måste erkänna att jag faktiskt inte fått någon sådan diagnos ännu men att jag just nu är under utredning. Ända sedan Liam föddes har jag haft känslan av att vara konstant kissnödig. Sommaren efter Liam föddes fick jag urinvägsinfektion som senare konstaterades vara botat med pencellin men känslan stannade kvar. Prover är tagna och ingen urinvägsinfektion är konstaterad så just nu (håll i dig nu Emma för nu är jag nästan ärligare än dig ;) ) kissar jag i en liten kopp för att mäta att det som kommer in kommer ut och det som kommer ut är lika mycket som de som kommer in. Detta ska pågå i två dygn innan en sköterska kan läsa av resultatet. Dessutom ska ett ytterligare test tas för någon konstig bacill som jag inte ens tänker försöka mig på att nämna här men högst troligen har min blåsa vant sig vid att kissa ofta pgr av graviditeten och urinvägsinfektionen. Lösningen är att träna blåsan genom att inte kissa när det känns som man behöver. Lättare sagt än gjort. Sponsrad av Tena Lady? ;)  Nu vart jag helt plötsligt väldigt öppen och ärlig här på bloggen men jag måste skriva dessa ting också så att ni förstår om ni skulle se mig stå knipandes med benen på perrongen en morgon och jag ber er ödmjukt att inte starta gravidhejjarop nu bara för att jag är kissnödig konstant. För så är inte fallet. Tycks svårt att förstå av vissa människor att man kan samma tecken som vid en graviditet helt utan att vara gravid. Nu kom jag in på en helt annan diskussion som egentligen inte alls hör hit men jag tycker faktiskt att vi kvinnor bör sluta upp att spekulera i om någon är gravid eller inte. Om personen i fråga är med bebis kommer det fram tids nog. Jag lovar det syns.

För att inte trötta ut er med mer tjat om min sjukdomshistorik kan jag övergå till denna dagens spännande aktiviteter. Imorse hade vi nämligen fortsatt tid i tvättstugan och eftersom detta inte finns någon övrig tid till fick jag snällt ta mig upp ur sängen och ut i kylan över gården för att tvätta men inte vilken tvätt som helst utan Liams bebiskläder och IGEN nej jag är INTE gravid MEN kläderna har varit paketerade i påsar i månader nu och för att vi ska komma in i skrubben ska de ner i lådor och då kan de lika väl tvättas därmellan. Vilken känsla det är att tvätta de där små kläderna. Som valts ut av oss, familj och vänner med så mycket omsorg. Som tvättats och vikts så ordentligt. Som luktat bebis och som får mig att minnas hur underbara de är de där små. För små är de verkligen. Ett tag trodde jag att jag hade lyckats krypma allihopa. Visst är det så att materiella ting egentligen inte har något värde utan stunderna som vi minns men dessa ting kan verkligen hjälpa oss att plocka fram de stunderna och därför kan en mamma i Skåne fällt en liten lyckotår i en kall tvättstuga imorse. För att hon plötsligt insåg att tiden går alldeles för fort.

Nu ska en överkänslig mamma lägga sig och vila en stund. Det känns tjockt i hela huvudet men jag håller tummarna för att jag ska orka lite mer imorgon. Slänga iväg fler ansökningar, omregistrera mig och A i LKFs bostadskö och även mäkta med ytterligare ett läkarbesök. På fredag är det dags för jobb igen och då måste jag vara kry!