Hela dagen i söndags gick jag runt med en konstig träningsvärk. Tänkte att det var kroppens dock lite underliga reaktion på lördagens drinkar men när jag vaknade på måndag morgon var den fortfarande där. Som om jag hade tagit en stelkrampsspruta i armar och ben. När jag därefter kräkte upp min frukost blev måndagen till en sjukdag. Nej jag är inte gravid. Det var vår första reaktion för några veckor sedan när illamåendet startade. Även om vi visste att det i stort sett var en omöjlighet gjorde vi såklart ett test som lyckligtvis just nu visade negativt. Illamåendet har dock fortsatt och med konstant huvudvärk på det var det jag som besökte herr doktor igår. Troligtvis är det någon av mina mediciner som spökar, livet i sig eller hemska tanke något annat. Det som skrämmer mig mest är att jag mår så dåligt när jag egentligen mår bättre än jag gjort på år. Det stressar mig att jag ska hamna i en svaka igen när jag kämpat för att hämna där jag är idag. Jag är så otroligt tacksam för dem som ställt upp för mig under denna tid och vill inte göra dem besvikna. Även denna dagen har startat med besök på vårdcentralen. Denna gång ett välbehövligt samtal hos psykologen. Därefter ett dyrt stopp på Apoteket och en lååång promenad hem. Efter en varm dusch för att få bort krampen i benen blir det nu vila i soffan. Har aldrig haft sånhär värk i kroppen.

Influensa?







Dyster stämmning här hemma för tillfället. Återvänder till sängen nu. Krya på mig!