Ibland när jag är riktigt riktigt trött brukar jag tänka på hur skönt det skulle vara om någon annan levde mitt liv några dagar och sedan gav mig en klapp på axeln. Ett litet "Jag förstår faktiskt inte hur du orkar med!" för ibland känns det som att ingen förstår riktigt hur vårt liv är just nu även om jag succesivt börjat inse att det är såhär det är att vara småbarnsförälder. Även om jag vet att som vi lever just nu är extremt och att det snart kommer ge med sig får jag ibland lust till att bara skrika att "Jag orkar inte mer!". Nu vill jag inte sitta här och älta allt som känns minst sagt tungt just nu. Trots allt är det mesta i livet själv valt och på ett vis även detta. Ibland är det bara lite svårt att se livet från den ljusa sidan.

Idag har jag unnat mig en fika på stan med L. Vi har myst på Espresso House. Pratat jobb, framtid och barn. Hann även med en sväng inom leksaksbutiken i stan som även har barnvagnar. Det glädjer mig att äntligen få prata ur mig alla tips jag har om allt. L fick säkert skavsår i öronen men kan inte hjälpas. Det är underbart att planera inför bebis och jag ser verkligen fram mot att detta lilla knyte ska komma till oss. Tror hon kommer få en alldeles speciell plats i våra hjärtan då L och H är fantastiskt varma människor som vi önskar ha i våra liv länge.

Tänk vad en liten fika kan göra. En liiiiiiten stund då jag fick vara bara Mikaela. Ibland glömmer jag nästan vem hon är. Att hon faktiskt tycker om att skratta och inte bara TJATAR hela tiden. Måste lägga lite mer energi på att bara vara jag. Tokigt att det känns lite som att fly verkligheten att bara få vara männska utan krav en stund. Rosa tulpaner och Body Shops Coconut Body Butter fick bli med hem från stan som min egen lilla "Jag är faktiskt duktig!" belöning!