Trött mamma idag. Får ofta kommentarer att jag ser yngre ut än min ålder. Kanske. Tycker ändå jag börjar se lite "sliten" ut. Tycker faktiskt att kvinnor blir vackrare med åren och just nu har jag ingen som helst ångest över att fylla 30. Då kanske jag kommer uppfattas som åtminstone 25 och inte behöva säga "Vuxen Biljett Tack!" på bussen längre för att jag inte längre orkar svara på frågan om hur gammal jag är.



Denna eftermiddag har bestått av mycket rastlös liten kille här hemma. Det märks att det imorgon är femte dagen hemma som liten sjukling. Vi har ritat, pusslat, läst bok, lekt med djuren, sett på film, målat, pratat med mormor och Markus i telefon, ritat, pusslat, målat... Ja, ni förstår. På måndag hoppas vi på dagis och imorgon är det pappatid på dagen = egentid för mamman. A har jobbat extra idag och även imorgon fast då kväll för att plussa lite i plånboken. Det kostar att vara sjukskriven, köpa vårkläder, ordna barnkalas osv.



Läste en intressant artikel om att välja bostad i stan eller i förort i gårdagens Family Living. Om hur vi ofta föreställer oss att villa är det enda rätta när innerstadslägenheten blir trång och familjen utökas. Något som rör oss och många av våra vänner som är just i denna situation. Några har flyttat ut från stan och tillbaka igen, andra flyttat och stor trivs, vissa är på väg, en del renoverar, andra köper nytt, några väntar och bor som de bor.

I vårt fall har flera olika alternativ varit på tapeten men legat på is under det senaste året. Jag tror det är viktigt att analysera tillsammans över detta för att komma fram till vad som VI vill. Något jag lärt mig de senaste åren är att vi är fyllda med illusioner om hur vi tror vi ska bli lyckliga men att så inte alltid är fallet. Vi har många gånger förutfattade meningar utan att själva veta om det. Har kommit fram till att det är underbart att kunna stå upp för att man gjort tvärt om ibland.

Det ifrågasätts ofta när vi ska flytta. Vi som är tre på 54kvm. Trångbodda. Stackars Liam som inte har ett eget rum. Vi klarar oss. Vår lägenhet är vacker. Vi har nära till jobb, dagis och affärer. Tiden vi har utöver arbete behöver vi inte spendera med att pendla eller ta hand om ett hus utan kan vara tillsammans. Funderar ofta över om en egen trädgård där mamma och pappa måste spendera tid i kan väga upp mot att få leka loss i stadsparken med sina föräldrar? Om ett eget rum kan jämföras med att få bo nära sina föräldrar och syskon? Kanske är den där timmen som mamma och pappa slipper pendla roligare att spendera med varandra än extra tid på förskolan?

Här hemma är vi båda uppväxta i trygga villaområden som barn. Därav ser vi det som ideal för hur vår familj ska bo. Vi vill att Liam ska leka med sina vänner fritt på gården, bygga kojor i skogen och så småningom kunna gå hem själv från skolan MEN i den värld vi lever i kommer vi kunna göra det vart än vi bor? Kanske blir det ändå att vi föräldrar behöver vara med som tillsyn. Dessutom växte min pappa upp mitt i City och har massor av fantastiska minnen att berätta. Kanske finns det fler sätt att ordna lekkamrater även på fritiden?

En annan viktig punkt som tas upp är priset. En lägenhet med tre till fyra rum i Lund kostar cirka tre miljoner plus hyra. Ett hus i city minst fem miljoner. Ett hus som behöver renoveras utanför staden runt två miljoner och ett nybygge för cirka tre. Summan av kardemumman. Det är dyrt vilket som. Lägenheten i stan kostar i hyra MEN inte i drift. Huset som ska renoveras kostar i tid och energi. Det nybyggda huset är ett bra alterativ för oss med tummen mitt i handen men ska samtidigt skötas om.

När jag funderar över saken kan jag enkelt se mig själv som en "mitt i stan mamma". Sekelskiftes- eller nybygge MED tvättmaskin, diskmaskin och större badrum. Promenader till parken. Besök på Stadsbiblioteket. Nära till leksaksbutiken. Centralen fem minuter bort som kan ta oss som bara har råd med en bil till våra vänner. Kalas på innergården och somrar på landet. Nära till jobb. Nära dagis och skola. Där vi känner brevbäraren, personalen i affären och har en Macaroons butik i källaren.


 En fyra kanske skulle kunna bli en investering? L kan få ett eget rum. Blir det två barn kan de få varsitt och blir det tre (!) får de väl dela eller vi får fundera på annat. Tidsperspektivet är även det intressant. Vi tänker att vi flyttar "för alltid". Det kanske kan vara en god tanke att röra sig i samma område så barnen slipper byta skola och vänner. Det är viktigt. MEN det kanske faktiskt är behövligt med ombyte efter några år.

Detta är inte speciellt omtalat här hemma ännu. Nu fick ni mina tankar först. Mannen vet förstås att vi står i olika läger just nu. Självklart överväger jag fortfarade den där gula "Lotta på Bråkmakaregatan" villan med äppelträd och saftkalas i trädgården på sommaren. Tror att är man uppvuxen i villa "idyllen" är det lätt att känna att man missar ett skeede i livet om man aldrig kommer till det där huset.

Som skrivet det var en intressant artikel som fick mig att fundera och jag tror attans att jag kommer stå på mig med detta. Iallafall tills vi har två bilar, råd med renovering och någon som sköter trädgården, intresse av att sköta om ett hem utöver de vanliga sysslorna och en man med fru där någon av de två kan konsten att hantera en borrmaskin.



Mysljusen är tända här hemma. Mannen har lagat god middag. Vi har ätit popcorn och dansat till Melodifestivalen. Mycket kärlek på 54 kvm.

L nattades efter festivalen. A har somnat i soffan och jag tänkte lägga mig med en bok nu.

Imorgon tror jag att det blir chokladmuffins eller eventuellt ett besök till Macarons.
Till det fika med en god vän. Är galet sugen på något sött och socialt sällskap!