Vi vill tacka alla er underbara människor för grattis kommentarer både här och på facebook. Det värmer att ni finns i våra liv.  Ni är många som gissat att det kanske var en bebis i magen min. Roligt. Frågade mannen igår om vad han ansåg om att berätta offentligt tidigt. "Självklart ska vi göra det!" fick jag till svar. Kunde inte annat än att hålla med om att vi ska vara glada över detta och det som sker det sker. Aldrig kommer vi ångra att vi njuter av glädjen. Nu vet ni. Det har varit otroligt svårt att skriva här när hela vårt liv kretsat kring något alldeles speciellt utan att få dela. Självklart berättade vi för familj, bland våra närmsta vänner och på jobb innan. Måste säga att det känns underligt att berätta. För som jag skrivit tidigare. Har vi både gått igenom en graviditet, fött och uppfostat vår L ändå känns det märkligt att det faktiskt är en bebis som växer under mitt hjärta. Vår 2:a.  



Ni är många som har frågor. Ska försöka besvara dem här. 

Var det planerat?
Nja det kunde skett andra månader. Vi har inte försökt. Inte använt ägglossningstester. Eller räknat på det. Känns som om detta hände preciiis när det var ment att bli. Hur mycket vi än vill styra våra liv tror jag starkt att det som blir blir av en anledning precis som det som inte blir. Det känns helt otroligt bra i tiden. Vi är redo att bli fyra nu.

När plussade vi?
Självklart visste vi att det fanns en chans att det var en bebis i magen. Samtidigt som jag skrev ovan. Det kunde ha skett andra månader. Första gången jag riktigt kände att något var på gång var då jag plötsligt slogs av en helt oväntat stor aptit. Jag är annars ganska liten i maten medan jag nu ville äta allt som kom i min väg. Helgen innan bm var jag nyfiken och kunde inte vänta längre. Hade ett paket med två RFSU test hemma. Tog ett test på lördag eftermiddag. Blev teststreck och ett till streck precis under plastfliken alldeles för långt ner på stickan. Började vända runt på de och plötsligt var där ett streck där det var ment från första början. Kändes inte riktigt som ett 100% trovärdigt resultat. Morgonen därefter var det tid för det andra testet med lika papperssticka. Teststrecket var där och även ett annat märkligt grått streck. Googlade runt lite och kom fram till att det antagligen var ett "spökstreck"= ett streck där färgen skulla ha kommit upp om jag varit gravid. Bestämde att om mensen inte kommit på måndagen blir det en tripp till Apoteket för inhandling av test av en annan sort. Som ni förstår blev det så och på Kanelbullens dag den 4 Oktober fick vi besked att vi hade "en bulle i ugnen!".

Hur berättade jag för A?
Vaknade tiiidigt på morgonen dagen det var tid för test. Tror klockan var omkring fyra tiden. Smög upp. Kissade på stickan. Fick ett starkt plus innan jag hann lägga ner testet på vänt. Var lite svårt att somna om sedan. Väckte A precis innan det var tid att promenera till jobb med ett "Det är någon som vill säga hej till dig!" varpå jag fick svaret "Är du gravid?".

När berättade vi för L?
Först ville vi vänta med att berätta för L. Mest för att det är svårt att förklara för en liten om det inte går vägen. Dock kunde vi inte hålla oss utan berättade för cirka en vecka sedan.  L har tidigare berättat för sina fröknar på dagis att han ska bli storebror då A har fått avfärda ryktet. Denna gången riktigt lyste det ur ögonen på honom när han fick tala om att denna gången var det på riktigt. Det känns så fantastiskt. Att även han väntat och längtat. Tror inte det blir några problem att välkomna ett syskon. Känns som att L är i en perfekt ålder. Om det nu finns någon sådan. För att själv förstå och uppleva det som mysigt att få en lillebror eller lillesyster. Det är kärlek att se hur han redan nu tänker mycket kring detta. Vi försöker att inte prata alltför mycket om lillebror eller lillesyster eftersom månaderna som kommer är långa men det dyker titt som tätt upp små frågor som vill besvaras. Syskonkärlek.

Vilken vecka är du i?
I vecka 8 plus 3 vilket betyder att vi är i vecka 9 och BF blir den 11juni. Dock har vi beslutat för kejsarsnitt och räknar med bebis i maj.

Får man välja ett kejsarsnitt?
Tvivlar inte på att vi på grund utav olika privata anledningar skulle få ett kejsarsnitt. Om det är en rättighet? Har hört lite olika.

Har ni gjort UL?
Nej det är inget som man gör tidigt i en graviditet om det inte finns specifika anledningar. Men självklart är vi nyfikna och vill kunna släppa tanken vid att något skulle vara på tok. Därav har vi idag bestämmt oss för att gå privat och smygtitta på bebis förhoppningsvis redan i vecka 12-13.

Varit hos barnmorskan?
Idag var vårt första möte. Blev så otroligt glad att vi fått en helt fantastisk barnmorska. G kan vi kalla henne. Jag är inte skriven på samma vårdcentral nu som när jag väntade L. Dessutom har det skett en hel del med mödravården i stan. Därav visste jag att högst troligen blir det inte samma som tidigare. Var lite orolig att vi inte skulle trivas. En känsla som helt försvann när vi på direkten kände igen G som tidigare höll i vår föräldrakurs. En riktig mys kvinna som brinner för sitt yrke och värnar om att familjerna ska ha det bra. Det känns så otroligt rätt. Hela jag kunde plötsligt slappna av i att det här kommer gå bra.

Vilken vecka är inskrivningen?
Det skiljer sig stort inom landet och kommuner tom inom olika vårdcentraler. För oss var det inte så viktigt med en tidigare inskrivning. Vi var väl pålästa sen tidigare. Har vänner som skrivit in sig redan i vecka 6 och dom som enbart fått information vid ungefär samma tid men inte skrivit in sig förrän vecka 12. Vårt inskrivningssamtal var idag. För mig känns det som det kvittar. Bara man får rätt information i tid. Sen är det klart mysigt att luta sig tillbaka hos barnmorskan och prata om bebis. Sticker inte under stolen med att jag blev lite besviken över att vi inte ska ses förrän i februari igen.

Hur mår du?
Illa. Dock har jag bara kräkts en gång under denna graviditet. Med L kräkte jag sex månader. Varje dag. Det var svårt. Helt enkelt är det dock inte att istället gå runt med konstant åksjuka. Bär alltid med mig en plastpåse. Utifall att. Konstigt nog släpper illamåendet när jag äter. Det tillsammans med ökad aptit gör självklart att jag är lite rädd för att öka alltför snabbt i vikt. Min mage är svullen och ser redan ut som i vecka 16 med L. Hur var det för er andra som har flera? Försöker äta nyttigt och sällan. Trött är jag såklart också och illamåendet blir värre destu mer jag anstränger mig. Dock känner jag mig tillfreds. Lugn. Med L innebar plusset en helt ny värld. Förvisso en spännande värld. Denna gång njuter jag dock av att slippa allt fix runt omkring. Om jag inte orkar behöver jag inte fokusera på beslut. Vi har allt en bebis behöver. Dessutom är jag så otroligt glad i att vi har arbetat fram en lika fördelning här hemma. Där jag kan komma hem. Äta lagad mat. Diska och vi hjälps åt med nattningen. Eller som vissa dagar. Komma hem och lägga mig på sängen. Och samtidigt lita till att A sköter alla måsten. En stor skillnad från vår första graviditet är att den kärlek jag såg i As ögon den dagen L föddes. Den såg jag denna gång redan vid det positiva beskedet. Känns som om vi är två hela vägen denna gång.

Har skrivit här lite av och till hela dagen. Nu har klockan blivit hög tid att krypa ner i nybäddade sängen. Vi fick ett ryck och började storstäda här hemma i eftermiddag. Imorgon är planen vila hela dagen för att orka med ännu en vecka på jobb. Hoppats att jag svarat på några av era frågot här annars är det bara till att fråga på i kommentarerna!