Denna vecka har vi startat upp här hemma på våran gata genomförkylda med feber. Dagarna är långa. Vissa av oss fylls dock med mer energi än andra av Alvedon. Det är lycka när mannen min kommer hem och jag får bädda ner mig i sköna sängen. Att sova är underskattat. Nödvändigt. Håller tummarna för att L orkar iväg till dagis i slutet av veckan. Det är svårt att få de små att vila. De leker rundor och febern kommer som ett brev på Posten. Själv har jag ingen energi. Bara att skriva detta inlägg får huvudet att dunka. Det killar i öronen. Svider i halsen och kittlas i bihålerna. Jag avskyr att vara sjuk. Det stressar mig något galet.


























Bilder: NikonD3100.

Gonatt!