AlltidMinBebis



Måste verkligen skriva av mig nu. Jag är så JÄKLANS förbannad. Och jag vet att jag antagligen kommer bli ytterligare tusen ggr. Men när det kommer till mina barn. Kommer jag aldrig låta bli. Att det sticker som en kniv i hjärtat. När världen är orättvis mot dem. Att det faller tårar på min kind.

Ni har alla delats Liam stora lycka över sin fina fyra års present. En alldeles egen pojkcykel (med stödhjul). Kanske borde han haft en cykel med extra hjul mellan trehjulingen och denna. Vi har helt enkelt inte prioriterat det. Vi kör från och till dagis, bor mitt i stan där det inte direkt finns några bra cykelvägar för liten att öva på och fritiden spenderar vi på landet. Vi har aldrig hetsat någon utvecklingsfas och det har alltid fallit sig väl in när det väl är tid. Inga problem. Dessutom vet vi att förskolan är väldigt duktiga på att peppa barnen till att springa springcykel m.m. som tränar balansen. Vi ville helt enkelt att han skulle ha stödhjulen till det att han känner sig säker på sin cykels olika funktioner och vi trygga med att han gör som vi lärt honom i trafiken.

L har velat cykla var dag sedan fyraårskalaset och det har vi självklart gjort. L har varit hur lycklig som helst. Tills igår. Då A och L var ute på skolgården. Då några pojkar i ålder strax över L även de var ute och cyklade. Den senaste tiden har vi märkt av "förändringar" kring kontakten med de äldre barnen. Liam har alltid lekt med äldre och på förskolan känner han sig säker med dem MEN när vi möter äldre barn i parken blir han blyg och vill helst att vi går. Då är det ännu mer olägligt att pojkarna kommer fram och ifrågasätter varför L har stödhjul? A försvarade såklart med att "De hade ni väl också när ni var små och skulle lära!?!" MEN för L var lyckan redan förstörd.

Idag efter dagis frågade jag om han ville cykla. Det ville han. Så vi gav oss iväg till skolgården. Väl där cyklar L ett varv och ber sedan om att få ta av stödhjulen. Jag förklarar att det går inte eftersom jag inte har några verktyg, att det är svårt att cykla utan men att vi självklart kan pröva med pappa en annan dag. L blir jätteledsen och börjar sparka på sin cykel. Vill inte ha de dumma stödhjulen. Jag föreslår att vi går hem och cyklar mer imorgon. Då slänger L av sig hjälmen för det är tydligen bara för små barn. Jag förklarar att utan hjälm är det farligt att cykla och att polisen kommer att säga till om vi inte har den på oss. Liam blir rosenrasande. Jag står där hjälplös. För vad ska man egentligen göra när ens lilla hjärta skriker efter mamma men när man närmar sig med tröst ska man gå sin väg!?! Så liten men endå så stor.

Självklart kunde jag inte låts L cykla utan hjälm utan fick hjälpa en störtgråtande fyraåring hem som sedan försökte cykla iväg från sin mamma när hon skulle öppna porten och som efter det inte tänkte ta ett steg upp i trappan eller ta av sig sina ytterkläder.

Innan sängdags idag berättade L för mig om vad pojkarna sagt. Bara pappa visste ju innan men hade självklart berättat det för mig. "Varför skrattade dom åt att jag hade stödhjul mamma!?!"

Det gör så otroligt ONT. Att min lilla älsklings lycka blitt förstörd och jag försökte självklart med alla medel att få liten glad igen. Berättade att jag pratat med pojkarnas mammor (har jag inte gjort men det är en oviktig detalj då barn är barn) och att de minsann berättade att deras pojkar inte lärt sig cykla utan extra hjul förrän de var fem. Sedan berättade jag att mamma själv inte kunde cykla förrän jag var sex, att pappa var sju och att Markus (förlåt lillebror!) var minsann åtta. Då skrattade L gott men avslutade ändå kvällen med ... "Mamma. Skrattade pojkarna åt Markus också !?!". "Ja, Liam de gjorde dem... men Markus skrattade tillbaka för han kunde en massa ting som de inte kunde!."

Mannen kallar mig en aning blödig. Kanske brer gravidhormonerna på lite extra. Men jag vet att den där känslan i mamma björn hjärtat den kommer aldrig försvinna. En bagatell kan tyckas. I världen finns många fler orättvisor än så. Men mamma björnen i mig är ändå beredd att skriva ett blogginlägg värdigt ett uppslag i lokaltidningen av aggression eller kanske ska jag skriva av KÄRLEK!!!

Kommentarer
Postat av: Linnea

Stackars L! Och fy på dessa pojkar att hålla på så! Var finns respekten?! Nä man lär sig när man är redo så är det med allt. Inte har vi sett en vuxen med stödhjul ;-) kram till L

2012-04-17 @ 22:15:26
Postat av: Carola

Usch jäkla ungar! Barn är så himla elaka alltså. Man kan ju undra hur föräldrarna är i talet till sina barn när de beter sig så mot andra barn. Och vaddå stödhjul vid 4 års ålder? Det är väl helt normalt! Han var ju nyss 3 åt t.o.m... inte alls stor egentligen. Stackars lille Liam. Dumma ungar!



Min son cyklade första ggn utan stödhju när han var drygt 4½ men då är man ju nästan 5 år.

Hoppas Liam vill cykla igen på sin fina cykel MED stödhjulen och hjälmen.



kram på er!

2012-04-17 @ 22:49:03
URL: http://www.flottforsmatt.blogspot.com
Postat av: Sofia

Jag förstår dig! Så fort något drabbar barnen så blir jag så ledsen och arg. En sak som jag undrar över är VAR barn lär sig att reta andra barn. Ok att larva sig osv men att säga nedlåtande saker? Man inser att det säkert är hemifrån en del dumheter kommer, verkligen tragiskt! Jag kan inte tänka mig något värre än att lära barn att vara taskiga mot andra.

2012-04-17 @ 23:32:52
Postat av: Pernilla

Barn kan vara så hemska mot varandra. Förstår din reaktion.

Jag får ont i hjärtat bara av att läsa :-(

2012-04-18 @ 07:37:03
URL: http://storiesbyp.blogspot.com
Postat av: Jenny N

barn barn barn, ska berätta en liknande historia för dig idag på vår mysfika:-) ses om några timmar, tills dess: kram!



ps fundera på va du vill ha för macka. tror de har tonfiskröra, skinka/ost ev nån kycklingröra. Eller om du vill ha nåt annat, du e ju trots allt gravid;-);-) om du vet kan du ju alltid skicka ett sms. handlar nog de i eslöv innan jag kör vid 11.15.

2012-04-18 @ 07:37:47
Postat av: Cissi

Stackars liten, så synd om honom att få glädjen över cyklandet förstörd. Hoppas den återkommer!



Jag tycker dock absolut INTE att man ska skylla på föräldrarna i ett sånt här fall. Tror inte de har lärt sig detta hemifrån (kanske från syskon i sånt fall). Barn är barn och barn tänker sig inte för. Barn testar dessutom massor. I stort sett alla ungar gör nåt tokigt mot andra, nån gång. Retas, puttas, bitts, använder "fula ord" osv. Utan att det är föräldrarnas fel. Man lär sig utav sina misstag, eller hur!? Om barnen däremot gör upprepade felaktiga handlingar mot ett och samma barn många gånger blir det ju mobbing...En helt annan sak.



Det som jag tycker var fel av föräldrarna i detta fall var ju om de andra ungarna cyklade utan hjälm!!? (om det nu var så...)



Aja, menar inte att du Mikis tyckte detta var barnens föräldrars fel, men reagerade bara på några kommentarer här ovan och blev tvungen att skriva vad jag tyckte :-) Fortfarande är det ju såklart jättetråkigt att Liam är ledsen!



KRAM!

2012-04-18 @ 08:41:16
URL: http://minatvasmatroll.blogspot.com
Postat av: Emelie med Hugo&Vilma

Å, vad det värker i mitt mammahjärta nu! Någonstans tror jag ändå att L växer av detta. Blir starkare och tryggare som individ.



kram på dig MommyM!

2012-04-18 @ 09:11:42
Postat av: Cissi igen

...min gosse har för övrigt inte hajjat riktigt hur man trampar trehjuling ännu, meeen han är snabb som attan på boby caren ;-)

2012-04-18 @ 10:37:10
URL: http://minatvasmatroll.blogspot.com
Postat av: Mimmy

Men näe vad frustrerande! Det enda man vill är att barnen ska må bra och skydda dem från allt som gör ont. Har inga egna barn men minns detta starkt från när jag var som en mamma för min lillebror.

Men du hanterade situationen bra tycker jag, och just att du skriver här det du gör tyder på att du är en god och förstående mor, det är ovärdeligt <3

2012-04-18 @ 11:46:15
URL: http://mimmyl.blogg.se/
Postat av: Emmie

Åh jag känner så väl igen mig! Alltså, mammatigern inom mig vill vråla åt och käka upp små elaka barn som säger dumma saker till MIN son. Jag blir så arg och ledsen på världen och inser samtidigt att det inte är särskilt konstruktivt att äta upp eller skrika på andras ungar... :/ Tycker att du agerade och förklarade för din son på väldigt bra sätt, och jag tror att det är det bästa att göra i en situation som denna. Att förklara och förbereda dem på att världen kan vara tuff, att han inte har gjort fel och att vi alla är olika och att det är något man måste respektera.



Kram på dig!

2012-04-18 @ 11:50:48
URL: http://emmieliving.blogg.se/
Postat av: S

Stackars liten.

Hoppas glädjen att cykla kommer tillbaka snabbt.

Barn kan vara så elaka :(

2012-04-18 @ 15:37:42
URL: http://freefallin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0