Det regnar ute. Och jag har gråtit många tårar idag. Har spenderat ytterligare en förmiddag på vårdcentralen. Med diagnos UVI igen. Känns som VC är lite av mitt andra hem. Idag när jag blev inkallad till doktorn. Var jag så trött på att förklara. Att jag bara fick lust till att säga att "Jag tror jag är gravid!". Dock tyckte jag så pass synd om den allvarliga doktorn som satt framför mig. Inte läge att bara skratta åt det hela helt enkelt. Bara till att dra de väsentliga. Kissa i ytterligare en kopp. För att sedan hämta ut nytt recept pencillin på Apoteket. Kan kanske tyckas som en enkel åkomma i jämförelse vad som skulle kunna drabba oss men förtillfället är det tungt. Jag har ingen energi och behöver vila. Men som skriver livet fortsätter i vanligt takt även om jag dragit ner på tempot och mannen gör allt han kan. Dock måste jag stå på mig lite mer i min balans. Säga nej och ropa hjälp när jag inte orkar lyfta själv.

Vill skriva att jag är så lycklig över era kommentarer både här, på FB och irl. Det värmer att ni är så många som bryr sig om. Jag har valt länge att inte dela med mig så mkt. För att undvika att bli privat. Men kanske är det inte så farligt. Då jag förstått att det finns många som mår eller mått precis som jag.

Nu är tårarna i vart fall slut för dagen. Ska lägga mig ner och sova. För att orka med vad resten av dagen har att bjuda på!