Prinsessnitt
Puh. Det har börjat komma över mig. Vad som komma skall. Och då menar jag inte att vi ska bli en till i vår lilla familj. Utan att denna lilla prinsessan på något sätt ska komma ut ur mig. Ur min kropp. Det ingen kan ta över. Göra åt mig. Det ska skäras, sys och blod kommer att rinna. Jag kommer lämnas ensam på uppvaket och inte veta om jag får ha A hos mig om natten.
Förtillfället känner jag mig liten. Vill lägga mig ner och skrika. "Jag vill inte!". Trodde inte att dessa känslor av obehag eller ska jag kanske skriva hjälplöshet skulle uppstå iallafall inte i samma mängd då vi bestämmt planerat kejsarsnitt till skillnad från förra gången. Tror inte det är många som reflekterar kring att förlossningsrädslan inte försvinner bara för att en kvinna snittas. För mig är det inte smärtan, kroppsliga vätskor eller att spricka som skrämmer. Det är allting runt omkring. Sjukhuset. De gröna rockarna. Starka lampor. Där vi människor är kroppar. Medicinsk kunskap. Där liv är så nära död. Platsen där sorgen och glädjen är så nära inpå varann.
För mig/oss visste vi tidigt. Att vi måste få se. Närvara. När vår dotter kommer till världen. Veta så mycket vi bara kan om omständigeterna. Vi har förberett oss i fyra år och nu är dagen D snart här. Funderar på att skriva om mina känslor. Det finns ytterst lite information kring att föda med snitt precis som det saknas fakta kring förlossningsdepression. 
Som jag drömt om våra barn. Hela mitt liv. Som jag längtar efter att få se. Vem som sovit, sparkat och hickat under mitt hjärta. Vi har förberett den sötaste garderoben, köpt blöjorna och bäddat sängen. Snart är hon hos oss. Vår Filippa!
Nu lyssnar du ordentligt!! ;)
Ta kontakt med spec.mödravården eller förlossningen och berätta allt, hur förra förlossningen gick, att du var ensam genom allt, hur rädd du var och hur du mådde efteråt. Och så ber du om att få träffa någon auroraskötersla (som har förlossningssamtal med rädda) som hjälper dig att skriva ett förlossningsbrev med dina önskemål och kanske kan visa dig omkring. Där ska understrykas hur det blev efter förra förlossningen med depression etc och att det är otroligt viktigt att andreas får va kvar för att ni ska knyta an alla tre. Jag fick jättebra hjälp så testa att ringa, tror du kommer få den hjälp ni behöver!!!!
Kram och lycka till!
Bra skrivet både av dig och av Emma ovan. Känslor kommer du ha inför detta oavsett - men det är viktigt att alla är medvetna om hur du mår när du/ni kommer in för snittet.
Stor kram till dig!
Håller med Emma, vet ju att du pratat om dina känslor etc. Men se verkligen till att ni får den tryggheten att A får va hos dig så mycket det bara tekniskt är möjligt. ALLT för din trygghet- ER trygghet o att kunna komma vidare som familj. Helt plötsligt är där ju en lite större som oxå kräver sitt o då kan de va svårt att inte må så bra som man nu kan efter en förlossning. Stora kramen
Har du valt att bli sövd? Jag har varit vaken vid mina två planerade snitt. Min sambo var med under förlossningen och jag hade mina döttrar hos mig hela tiden. När de sydde ihop mig satt min sambo bredvid mig och höll dem i famnen. Om du vill så hoppas jag att du får vara vaken! Men självklart ska du göra det du känner dig mest bekväm i. Jag födde också med snitt pga förlossningsrädsla. Jag känner mycket obehag för själva sjukhussituationen som du skriver om men det var en vaginal förlossning jag ville undvika till varje pris (det finns såklart anledningar till att jag känner så och jag vet att andra kan känna helt annorlunda!). Jag var ändå lättad och nöjd mitt i all rädsla över att jag skulle få föda med snitt. Jag kan inte nog understryka hur JÄTTENÖJD jag är med mina snittförlossningar. Det kunde inte ha blivit bättre. Jag skriver detta för jag vill att du ska veta att det kommer gå jättebra! Jag VET det. Vid min andra förlossning fick inte min sambo vara kvar på sjukhuset mer än en natt. Vi delade dessutom rum med ett annat par. Vi tog då det rätt drastiska beslutet att åka hem för jag kände inte att jag ville vara där utan honom så jag förstår hur du känner. Vi packade helt enkelt ihop och blev utskrivna där sent på kvällen! Något som också illustrerar rätt väl hur mycket mer rörlig jag var efter andra snittet i jämförelse med första gången. Jag hoppas att ni får vara där tillsammans och att allt blir som du vill. Om du låter sjukhuspersonalen veta hur du känner kanske de kan göra något undantag?
LYCKA TILL!
Min fina vän... känner verkligen med dig när jag läser detta, vet ju vad det innebär... inte alls roligt att känna sig så maktlös. Men det kommer att gå så bra! Eftersom det är ett planerat snitt kommer ni ju känna att ni har kontroll hela vägen, på ett helt annat sätt än förra gången. Och du kommer ju vara vaken, du kommer att få träffa lilla prinsessan direkt och få skapa den första kontakten innan du åker till uppvaket. När du ligger där så kommer du veta vem det är som ligger hos A och snusar sött och väntar på mamma! Kram till dig
