Dagen fortsatte med dagishämtning och tvättstuga men mitt i det alldeles vanliga väntade idag något alldeles speciellt. Säsongspremiär för Lunds BK födda 08. Vi var lite nervösa för hur L skulle ta det hela. Det kan vara lite sisådär med att kliva in i en grupp eller när något blir för stort. Och efter senaste tidens känslomässiga berg- och dalbana med vår L misstänkte vi att det hela kunde sluta med tårar. MEN dock efter lite trixande med benskydd och fotbollsstrumpor kom vi iväg och mot våra odds var L bekväm i situationen. Gick direkt in på plan, lyssnade på tränaren och gjorde sina övningar under full koncentration. När det i halvlek var tid för riktig match blev L med i det gröna laget. Lycka som förälder är att få se leendet på barnen när det lyckas med något och känner sig stolta/glada över sin prestation. Dessutom värmde det i hjärtat att se att L hjälpte till att styra upp laget, bestämde tillsammans med de andra små vilka som skulle göra vad och mötte motståndaren på mitten för att klargöra reglerna.Ni kan tro att vi ville jubla när Liam gjorde ett flertal stolpar och två mål.

 

I övrigt var det bara för sött med "klungan" där alla springer samtidigt efter bollen eller när målvakten helt plötsligt glömmer av att han är just målvakt och befinner sig på fel planhalva. Direkt efter träningen frågade L om han kunde få spela imorgon igen och blev lite ledsen när vi förklarade att det är en vecka till nästa träning. Det gör mig så otroligt glad att det gick bra idag. Alla som känner oss vet att L sparkat boll sedan han lärde sig gå och jag vill verkligen inte att en situation skulle få honom att inte vilja spela i lag. Har en känsla av att det kommer bli många timmar på läktaren för oss föräldrar de kommande åren.

 

Jag lovar er att detta var den absolut bästa fotbollsmatchen jag någonsin kommer att få uppleva. Mitt älskade hjärta. L!