Godmorgon lördag!

Här har vi startat upp i lugn och ro eller så mycket ro det kan bli med en icke morgontrött treåring. Nu bär det dock iväg för lite lördagsgodisshopping.

Bjuder på en text skriven utav en barndomsvän till mig. Tycker den förklarar så bra. Hur det kan vara att leva med små.

"Dagen börjar med strålande solsken från en klarblå himmel. Inte ett moln syns så långt ögat kan nå. Havet är spegelblankt och det ser ut som om det blir perfekt väder för en dag på stranden.

Så, utan förvarning, drar ett riktigt oväder in med ryslig fart. Ingen förvarning alls. Stormvindar viner och på det nyss så stilla havet går vågorna höga. Regnet slår som spö i backen, åskan mullrar och blixten slår ner i ett parasoll på stranden.

Va!? Har det varit oväder? Var kom det ifrån? Åskan och regnet har upphört, vinden mojnat, havet är åter lugnt och solen strålar som aldrig förr. Allt har hänt på mindre än 10 minuter.

Så kan det lätt bli. När man är tre år."

Ser ni förresten att jag fick till headern. Skam den som ger sig. Nu ska jag bara finna ork att ändra alla andra ting. Tar vi en annan dag!