75 mil bort. Från Lund. Ligger min hemstad Stockholm. Jag har inte bott där på nästan åtta år. Så kanske ska det istället kallas min födelseort? Mannen säger att du bara kan bli Skåning genom att födas här. Enligt den teorin kommer jag förbli Stockholmare. Länge visste jag inte riktigt vart jag hörde hemma. Livet som jag lämnat var inte kvar när jag insett att jag saknade det jag hade. För att sedan inse att jag redan påbörjat mitt liv någon annanstanns. Idag skulle jag aldrig kunna flytta till Stockholm igen. Jag insåg helt enkelt att den staden inte gör mig lycklig mer.

 

Men ju fler födelsedagar och familjemedlemmar inser jag att jag saknar min familj innerligt. Barndomsvännerna med även om vi bara har sporadisk kontakt via bloggen och FB. Jag/vi har ett helt otroligt stöd av mannens familj och våra vänner här är fantastiska men det tar inte ifrån mig att jag ibland saknar det jag en gång hade. För även om jag har dem fortfarande. Har jag valt bort närheten som vore dörr i dörr om jag valt att bo kvar i storstaden.

 

Därför gör det mig lycklig. Som idag när min mamma kom förbi med sin D. De kom med fika, middag och blomster till bordet. Lekte med L, beundrade F och lagade middag/diskade. Sedan såg vi på Allsången Från Skansen. Så otroligt mysigt.

 

 

 

 

L har fått en världskarta till sitt "rum". Fotbolls EM har fått liten att få intresse för flaggor och länder!