Inskrivningen gick verkligen som önskat. Det märks att personalen på sjukhuset är van vid oroliga föräldrar. Nu känner jag mig innerligt trygg inför nästa vecka och längtar istället för att bära oro. Vi hade turen att se ett helt nytt litet liv som rullades förbi i de obligatoriska plastbaljorna och det kändes rakt in i hjärtat. Så små mirakel. Helt ny i stora världen. Det är verkligen overkligt att vi nästa vecka ska få krama och pussa på vår dotter/lillasyster. Vi har väntat så länge nu.

Nu vill vi ta vara på den sista tiden som tre. Denna helg är vår tanke är att ta ting med ro men göra det lite extra mysigt. På söndag blir det antagligen ett restaurang besök för mannan och mig. Sen dröjer det igen innan det är bara vi. Nästa vecka vänder vi blad och startar ett nytt kapitel i livet här hemma på våran gata i stan.

















För några helger sedan. En mysig stund en solig vårdag. Glassbåten i Åhus. Säsongens första mjukglass. Solsken. Som jag älskar min lilla familj. Lycka!