Efter en amningskaos natt där sessan var H.U.N.G.R.I.G trots "rätt mängd" ersättning (var HELT FEL mängd NAN då F behövde det dubbla!) var det S.K.Ö.N.T att äntligen lämna BB. Dock med lite vemod i hjärtat. Denna gång har våran upplevelse varit helt fantastisk. Som en karusell på nöjespark som vi vill åka om och om igen. Lycka är dock att vara i nuet och vi har verkligen försökt att ta till oss alla stunder. Blir varm i hjärtat när jag tänker på hur underbart vi haft det. Och det allra bästa är att DET börjar nu. Verkligheten. Hemma på våran gata på stan och det är fantastiskt att känna att vi vet att vi gör ett bra jobb som föräldrar. Tutte, flaska, napp... och sessan är så nöjd så. Mellan 23 och 04 är det som roligast att hålla igång. Det är blöja,mat, rapar, fisar,kiss, bajs, sång och lek. Igen, igen och igen.



Filippa på väg hem. Det är alltid en liten "rymningskänsla" över den dagen man lämnar BB. Får vi verkligen ta med henne? Kommer ingen att säga att vi måste bli kvar eller att det måste blivit något fel! Men personalen bara log, vinkade och önskade oss lycka till. Vi pussades i hisshallen, mannen med mig i ena handen och vår dotter i den lilla lilla bilbarnstolen i den andre. Sedan körde vi i 30km/h genom staden. Stannade till i bageriet och handlade med oss färska bullar. Dessutom var vi inom Apoteket där jag fick känna på min nya amningshjärna för första gången. Vad hade kortet för kod nu igen? Mannen fick rycka in som stöd. Personalen bara log.





Gullfia trivs som fisken i vattnet. Här i mammas och pappas säng.



En liten mini Mikaela !?!





Hon luktar så gott. Vill spara doften i en liten ask. Gör ont att jag vet att den försvinner. Vår lilla baby.

Nu tid för att ordna med vatten till flaskorna, förhoppningsvis sova en timme för att sedan försöka ge oss iväg ut en tur på stan!