Våra Underbara Barn

Idag har vi verkligen haft en helt fantastiskt mysig dag. Allt gick fint ensam med båda barnen denna morgon. Jag och Filippa lämnde av storebror på kalas vid elva tiden. Solen sken så vi passade på att stanna ute en stund innan vi sov ett stycke timmar tillsammans. När mannen spelat klart och hämtat L tog vi en tur till havet tillsammans för mjukglass i solskenet.
 
Efter mycket om och men sover nu barnen. Tänk hur lungt ting kan vara med de små för att sedan förvandlas till hela havet stormar innan vi hunnit säga "nattning".
 
 
 
 
 
 
Lillasyster i storebrors trygga famn innan fotbollsskadan.
 
Älskade barn. Innan ni blev visste vi inte vad sann kärlek var. Ni kom med gåvan att lära oss vikten i livet. Dessutom med en våg av känslor som vi inte visste fanns. Många pratar om en två barns chock men jag vart mer överrumplad när L föddes. Även om det nu är lite mer kring det praktiska känns livet som förälder enklare med några års erfarenhet i ryggsäcken.
 
Känslor som förvånade mig med L...
 
Exakt hur mkt känslor och funderingar som bildas inuti oss när de små föds.
 
Att ingen talat om för oss vad som kan ske kring en förlossning om allt inte går den "naturliga vägen" utan fysiska problem.
 
Att jag inte kände mig sedd. Som gravid var jag i fokus men minuten då L föddes blev jag "osynlig" och fick snällt ställa mig i kö igen.
 
Att As liv fortsatte mkt mer som det vi var vana vid än mitt.
 
Att jag inte längre orkade med alla de sysslor som jag tidigare tagit ansvar för.
Hur svårt det var för A att förstå hur mkt jag gjorde hemma som "föräldraledig".
Att det bara var jag som såg hur tvätthögen växte, dammet la sig i lägenheten och hur inkomstpapprerna aldrig blev inskickade.
 
Att jag inte alls hade ngn egen social kontakt om dagarna. L var världens enklaste baby och medan de andra mammorna diskuterade de ena efter det andra jobbiga med att få baby bakade jag muffins i väntan på att liten skulle vilja umgås med mamma.
Att vi inte hade ngt annat gemensamt i föräldragruppen än våra barn.
 
Hur mitt jag försvann som person.
Hur omvärlden dessutom tycktes förvänta sig att detta var en självklarhet.
 
Att det kan vara väääldigt ensamt att vara hemma med barn.
 
Skuld över alla dessa känslor.
 
Ja mitt liv förändrades drastiskt när jag blev mamma och jag kan inget hellre än att ge oss själva en klapp på ryggen för otroligt starka vi blivit tillsammans.
 
Att vi tog beslutet om planerat snitt.
 
Att A flera ggr per dag ger mig bekräftelse och diverse.
 
Att jag kännt mig sedd och fått förståelse för hur jag upplever ting från omvärlden.
 
Att större delen av vår bekantskapskrets fått barn och kan dela våra känslor kring detta.
 
Att våra familjer är närvarande.
 
Att vi är otroligt samspelta i hur vi väljer att ordna ting här hemma.
Vi delar på alla ansvar.
 
Att jag arbetat så otroligt mkt med mig själv att jag själv och finner trygghet i den jag är.
 
Att jag slutat leta fel och njuter stunden.
 
Oj nu blev det långt.Hade kunnat skriva mycket mer. Om inte mina ögon gick i kors.
 
Hur upplevde ni det att få 1,2,3 eller flera barn?
 

Kommentarer
Postat av: Natalie

Vilken fin blogg du har :)

2012-07-01 @ 03:39:04
URL: http://enlitendoslycka.blogg.se
Postat av: Johanna

Jag känner helt igen mig. Vi hade planerat snitt som jag förstod att ni också haft. Jag valde det själv pga ångest och allt för vanlig förlossning.

Känner också igen det där med att karlns liv fortsätter medan ens eget får ta stryk. Det är en glädje med barn men ens egna liv får lida medan mannen i stora hela kan leva på som normalt. Samma sak ang. att man blir tokig hemma för man ser allt som behöver göras. Man är på så vis aldrig ledig fö man har alltid ngt o stå i alt. att man har dåligt samvete.

2012-07-01 @ 14:34:05
URL: http://passionforpoison.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0