Ibland (ofta) är det svårt att ge sig själv en klapp på axeln. Ordet duktig är något jag presterat efter hela livet. Att vara en duktig flicka. Försöker själv att inte missbruka ordet som förälder. Jag vill inte att våra små ska växa upp att tro att de är älskade för att de presterar utan stärka deras självkänsla genom beröm och uppmuntran i alla olika känslolägen. Det tränar jag på själv. Eftersom jag mår som sämst när jag vilar. Då jag inte presterar. Sen mår jag om ännu sämre när jag går på i 110% och glömmer bort mig själv. Idag ger jag mig själv klapp på axeln för att jag varit duktiii och gjort klart mina små projekt. Framöver ska jag mest vara duktiii och träna på att finna ro i att göra ingenting.



Inbjudningskort och sånghäften till dopet. Ja. Jag har redan startat med detta. Delvis för att det är en passande syssla för preggo. Att sitta still och klippa/klistra. Dock mest för att jag vill göra lika fint för F som L och jag misstänker att jag inte kommer ha mycket ork att göra detta när bebis är här.



Spjälsängskyddet klart.



Har även ordnat med ytterligare en kruka till vårt lilla växthus i fönstret. Planen är. Att det ska bli tomatplanta, smultron och solroser där i helgen.

Nu väntar jag in mannen min. Vi ska ordna med cykel till L. Och äta lunch!

ERA VARMA KOMMENTARER GÖR MIG VERKLIGEN SÅÅÅ GLAD!