När man har trisst och tråkigt. Då kan man alltid leka lite med kameran och bildprogrammet. Väntar innerligt på att jag ska bli frisk igen och orka mig ut i världen. O Filippa med. Men hon är redan på bättringsvägen. Idag skulle vi varit på babyrytmik. Fast vi blev hemma. Tur jag har underbart sällskap här i sjukstugan. I eftermiddag har vi gjort det vi gör mest. Lekt. På golvet. Alla tre. Tills pappan kom hem. Filippan har dansat för oss. Hon rullar nu. Ordentligt. Barn med torticollis kan bli lite sena med motoriken eftersom de har svårt med balansen. O vi kommer nock få träna en del. För prinsepressan vill bara rulla åt vänster. Vi ägnar rätt mycket tid till sjukgymnastik nu. Vi vill självklart att vår dotter ska ha de bästa förutsättningarna. Sjukgymnasten säger att Filippa är stark. Att hon med lite stretch- och styrkeövningar snart kommer bli i samma fas som sina jämnåriga. O jag vet. Att vi inte behöver stressa detta. Men så jämför man sig så otroligt mycket nu när vi fortfarande räknar månader. Sen är det även så. Att jag är van vid Liam. Som var av den mest aktiva typen av bebisar. Prinsessan är mer tillfreds.

 

Filippa dansar ...