O. Vissa dagar. Kommer jag ingenstans. Inte för att jag har så många måsten. Jämfört med att vara en arbetande mama. Men känslan är ändå till min fördel. Om jag känner att något blivit gjort under dagen. Älskar att vara effektiv. Idag är inte en sån dag. Tvätten från gårdagens tid i tvättstugan stod ren i x antal IKEA kassar och såg irriterat på mig. Växte till oändliga mängder. O när jag skulle börja baka. Hällde jag i 7 dl vatten i macaronsbaket iställdet för 0,7dl. Den kakan gick självklart inte att baka. Behöver jag ens säga att morgonpromenaden var tung. Jag tappa lusten och la mig för att sova istället. Sen sov vi. Jag och Filippan. Tills det var tid att hämta hem storebror. I eftermiddag har vi karvat ur vår lilla söta pumpa. O den vart så fiiiin. Ni ska få se sedan. När A kom. Hjälpte han. Ja L också. Till att sortera in tvätten som jag i vart fall hade vikt in i garderoberna. Efter lite enkel middag. Nattade vi barnen. A är ute på promenad. Och jag försöker finna någon ork. Ibland känns det som om att jag aldrig hinner till punkt. Att de alltid finns ting kvar på listan jag vill hinna med att göra. Men prioriteringarna ligger på de viktigaste. Allt annat får vänta. Dock hade jag önskat lite mer tid för mannen och mig. Allt är så bra organiserat. Men ibland känns det trots att vi är hemma i samma lägenhet tillsammans spenderar vi inte tid som VI. Utan arbetar var och en. På sitt håll. Fast överenskommet. Tillsammans.

 

Ikväll hade jag velat ha ork till att starta upp Filippas första året bok, maila företag om eventuella tävlingar till er, uppdatera bloggen, placera kort i ramar, framkalla kort, se över önskelistor för barnen till jul, fundera över julkort,ringa en vän, läsa klart min bok, bläddra i en tidning. Men NEJ. Det blir att sitta med ett öga öppet framför Bonde Söker Fru innan jag slocknar.