O.Som det värmde i mammahjärtat. Att idag var det bara jag och L som skulle få tid tillsammans. Utan avbrott av hungrig lillasyster. Vi har sedan länge planerat en tur till Kulturen i Lund för utställningen om Alfons och idag blev det av.

 

 

Programmet var så fint att vi fäste det på dörren till sovrummet här hemma. Som ett minne. Av dagen tillsammans.

 

 

Underbaraste L. Min första bebis. Vi som lärt oss så mycket tillsammans. Som jag önskar att all vår tid tillsammans var som de första timmarna av dagen idag. Du höll min hand så hårt. Sa att du älskade mig och log det där leendet som är bara mellan oss. Nu står vi inför nya utmaningar med en ny familjemedlem och i o med det nya rutiner. En vardag som för mig är helt fantastisk.Jag har inte kunnat spendera såhär mycket tid tillsammans med dig sedan vi var hemma tillsammans när du var 1,5. Nu är du 4. Men du är uppe i en period när du inte riktigt vet. Det du kan vill du inte längre kunna. Du vill vara liten. Helst bebis igen. Men det du inte får. Det vill du få. Eftersom du är en stor kille som klara sig själv. Det spritter i hela kroppen, du har mycket frågor och ideèr om livet. Som jag önskar att jag bara kunde få vara din kamrat. Inte den tradiga mamman/pappan som tjatar om rätt och fel.

 

 

Till Liams stora glädje åkte vi buss till Kulturen. Vi var där en stund innan öppning och väntade in med en fika. Muffin, chokladbulle och Zingo. Fortfarande bara du och jag. På äventyr i världen.

 

 

Sen släppte du min hand. Sprang och lekte. Fiskade fiskar från Alfons trädkoja.

 

 

Alfons har alltid varit "din och min". Vi har läst berättelserna sedan du var liten liten och nu börjar du nästan bli för stor. Men jag envisas med att läsa dem endå. Vi behöver inte ha så bråttom.

 

 

 

Utställningen var verkligen jättefint ordnad. Det absolut bästa åldern tror jag skulle vara tre år. Och med en lekkamrat.

 

 

Det är så fantastiskt. Att få visa världen för ett barn. Få vara med på äventyr. Jag minns ju själv. När min mamma och pappa tog med oss på nya spännande ting. Och jag vill att du ska minnas mig så. En barndom med värme.

 

 

Sen var sagan slut. Du ville gå hem. Så vi gick. Du ville ha glass. O jag sa nej. Du började skrika och trotsa. Vi missade bussen och fick gå. Du var ledsen och jag arg. Tillbaka till verkligheten. MEN jag vet att du var nöjd. Att vi hann fylla på med god energi innan "alltdetdärtråkigasomvibaramåstetaossigenom" startade igen.

 

"Mamma älskar dig min L!"