Samvetet

Så kommer kvällen. O jag sitter här. Med förbannat dåligt samvete. Att jag åt den där kakan. Ska jag kanske ta och hoppa över det är med träning nu. Ge upp. Jag kommer väl ändå inte tillbaka till min mål vikt. O jag har väl alltid varit lite rund. Det kanske är jag. Mitt signum. Jag har bantat så länge jag kan minnas. Redan som liten flicka var jag extremt noggrann med mitt utseende. Det var viktigt att allting var rätt. För om man var rätt. Fick man vara med. O fick man vara med. Då fick man kärlek. O de va den bekräftelsen jag sökte. Kärleken. Att bli sedd. För den jag är. Mina egenskaper. Tyvärr var jag så upptagen med att vara rätt att jag inte hann med att utveckla intresse för andra ting. Smal blev jag tillslut. För ett tag. Men ointressant. Ja så kände jag mig. Tom. Innuti.

 

Även om jag kommit till insikt med detta. O arbetar med att unna mig ting för mitt inre. Och allt jag vill är att vara sund. Kommer jag alltid leva med en komplicerad relation till mat och träning.  Jag arbetar ofta med tanken att jag gör detta för att tillfredsställa någon annan. När det egentligen är för mig. För min insida. O för våra barn. För att de ska utveckla en hälsosam livsstil. Där en balans mellan kost och träning är en självklarhet.

 

 

O ska jag leva som jag vill lära. Får jag helt enkelt ta den där promenaden imorgon. Punkt.

 

Nu när jag blev 30 bestämde jag mig för att sluta banta, sluta att gå på dieter eller köra en massa quickfix.Nu äter jag allt jag vill med mått, tar det goda jag vill ha och lever med konsekvenserna, om jag slutar att säga unna mig så får jag inget dåligt samvete. Ska jag ändå ha dåligt samvete så ska jag inte äta det. Försöker lev enligt filosofin att höra av med mer än jag stoppar in, så äter jag en kaka r det bara att bege mig till gymmet eller ut o kuta!!
Du fixar detta gumman, det handlar bara om att vara redo mentalt och kanske är du inte det än?! Efter Ella tog det mig 1 år att bli mentalt redo, Efter Albin var jag det direkt, ville hoppa från BB till gymmet :-) Alla är vi olika, ta det i den takten du känner! Jag vet att det är svårt, jag har varit där, det gäller bara att ändra tänket. Det håller inte att bara äta nyttigt och tråkigt, livet är mer än det :-) Älskar dig gumman, du är stark!!!!
KRAM!!

Detta klarar du!! Stoor kram <3

Heja dig! Jag tror på dig. Du är så himla duktig ju! Du har redan gått ner massor och att unna sig saker då och då är bara hälsosamt. Ta det i DIN takt. Det är hälsan som är viktigast. Sedan är du fantastiskt vacker precis så som du är NU! Du behöver inte vara på något visst sätt, du ska vara så som du vill vara. Så länge du mår bra och är pigg och kry! Du klarar detta! Jag kämpar själv med vikten och läser din blogg då och då för inspiration och motivation. Du är toppen!

Sunda vanor är det bästa tror jag, det behöver inte gå ut på att gå ner i vikt utan att må bra, för sin egen och sina barns skull. Det är viktigt att de lär sig om sunda vanor och att motion i alla former är nyttigt. Men det är lätt att veta i teorin vad som är det bästa... Lycka till önskar jag dig!

Sluta straffa dig själv vännen! De andra skriver så sant!
Kram