Det Där Med Träningen Jag VET

Jag behöver verkligen komma igång med träningen och äta mer hälsosamt. Jag måste. Det kan faktiskt inte vänta längre. Och jag förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv. Efter min graviditet med Filippa har jag JoJo bantat. Ned tio, upp tio, ned tio upp tio, ned tio och sen upp femton. Känner mig helt vilse bland alla olika metoder. Just nu. Använder jag kläder med mycket stretch och undviker att se mig själv i spegeln. Så kan jag ibland skämta lite om min övervikt så alla andra tror att jag är överens med den. Eller tom försöka inbilla mig själv att jag faktiskt skulle kunna vara lycklig som mitt lite för kraftiga jag. Nej för det är jag inte. För jag fokuserar minst lika mycket på min vikt nu som när jag kontrollerade mitt matintag och min träning. Om inte ännu mer. O de där förbaskade dåliga samvetet tar sån jäkla energi.

 

Anteckningsblock Lagerhouse.

 

 Idag fick jag helt plötsligt en sån tankeställare. Vi lever bara en gång. Ett liv. Sedan är det slut. Jag vill inte leva mitt liv med en massa snabba lösningar. Jag vill vara frisk och sund. Inte överviktigt. Nä. Om jag kanske skulle sluta fundera över att ändra mig och ta och göra det istället!

 

 

Jag tog tag i det igår faktiskt. det som funkat på mig är en variant av LCHF där jag skär ned kraftigt på kolhydrater och socker. Äter mycket grönt (ovan jord) och försöker hålla mitt blodsocker på jämn nivå.

Jag cyklar varje dag som jag har som träning tills jag tar tag i att börja springa.

Låter så lätt. Men är så svårt.

Kom igen nu MommyM! Vi gört tillsammans!

KRAM

Klok tanke! Men du.. min bror sa så klokt i februari "ta det som ett årsprojekt" när jag hade ca 15 kg att gå ner. Började i mars och har tappat 14 kg. Har egentligen bara valt smarta snacks och ätit rejäl lunch och inte plockat i mig i all hast vilket är lätt när man är mammaledig och tycker att man inte har tid. Ta det som ett projekt på sikt. Jag "dietar" inte och äter gott, tårta, bröd etc! Men vanlig mat.. inte godis och annat (förutom lördagar). Men det var förvisso min stora last.. att jag inte åt mat utan en massa annat skit.