hemmapavarangataistan -

Jag Vill Inte

Vet inte var jag ska börja. Lång historia. Ska försöka förklara mig kortfattat. Men vill ha det här. Mycket för egen del. För att detta är början på en helt ny vardag i mitt liv.

Började dagen på återbesök hos öronspec. på stora sjukhuset. Har haft problem senaste halvåret. På VC diagnostiserade de mig med kronisk otit på bägge öronen. Vilket innebär kronisk öroninflammation. Efter lång väntetid hos VC vände jag mig akut utan remiss till öronspec. då det började blöda ur höger örat. Jag är sedan många är opererad. Har ny trumhinna. På höger öra. Men har inte haft några problem sedan operationen som gjordes när jag gick på lågstadiet. Förrän jag fick min första inflammation för cirka fem år sedan. Och sedan ett halvår tillbaka har jag upplevt smärta i bägge öronen. Speciellt när jag varit förkyld. Och så har jag upplevt att jag har som lock för öronen. Speciellt höger. Har tyckt att jag hört sämre och senaste månaderna har jag fått anstränga mig för att höra normal samtalston. Vilket resulterat i mycket spänningshuvudvärk. Därav har jag nu besökt öronspec. och idag var det tid för hörselprov. Där satt jag och väntade på att trycka när jag hörde ljuden.

Jag ansträngde mig till mitt yttersta och tyckte själv att jag nog fick in ganska många tryck. Resultatet visade dock på grav- mycket grav hörselnedsättning. O även om jag tycker att jag hör på vänster. Är det för att jag hör nästan ingenting på höger. Problemet sitter som jag förstår det dock inte i infektionen i trumhinnan. Det skulle kunna gå att operera igen om det inte hjälper att behandla hos spec. kontinuerligt. Hos mig sitter hörselnedsättningen i innerörat. Eller mellanörat. Vilket ska utredas vidare men dagens hörselprov visade på att problemet ligger delvis i innerörat.Och som jag förstår det. Kan man operera i mellanörat men bara om där inte är några problem med innerörat och är hörseln som hos mig är nedsatt i innerörat finns där idag ingen operation som hjälper.

Jag ska därav vänja mig vid tanken på att jag kommer bli med hörapparat på bägge mina öron. Ni vet hur läkare ofta förminskar ting. Idag var inte en sån dag. Det blev verkligen en chock för mig. Allt detta. Har kommit så fort. Jag har inte hunnit fundera. O det lilla jag har tänkt. Har jag beslutat mig för att det finns säkert en snabb lösning. I värsta fall en operation och någon månads sjukskrivning. Nu vet jag inte ens om jag kan ställa mig in på att fortsätta arbeta som jag gör idag. För även om jag får hörapparat kan jag fortfarande få problem med bakgrundsmusiken vi har i butiken. O någonstans där i informationen. Bröt jag ihop och började gråta som ett litet barn. Jag vill inte ha någon j-a hörapparat. Och inte två heller. Jag vill inte. Jag tänker inte. Jag vägrar.

Fast sen inser jag ju att det inte fungerar. Att jag tar tabletter varje dag för spänningshuvudvärk. Att jag alltid är extra trött. Att jag inte hör när telefonen ringer. Inte öppnar när det ringer på dörren. Eller hör när någon pratar med mig. Dessutom har jag insett att en stor del av mitt annars så väldigt sociala jag blivit lidande. Många gånger orkar jag inte fråga om. Därför blir konversationen lite tokig. O jag som annars brukar ha humor (tycker jag själv) har haft svårt att vara snabb till skratt eftersom jag helt enkelt inte hör vad alla säger. Dessutom är det så otroligt irriterande när jag frågar va sa du och någon svarar ä de var inget. Jag hörde ju att de sa något och så får jag inte veta. Jag vill veta. Även om det inte var viktigt.

Så jag antar att jag får vara lycklig. Jag ska vara lycklig och tacksam. Att det faktiskt finns hjälp jag kan få. Vi har väldiga problem med våra öron i släkten. O jag har växt upp med många personer runt omkring mig som haft hörselnedsättningar. Jag är medveten om vilket arbete det innebär att vara hörselskadad. O det skrämmer mig vilka hinder det medför. Att jag t.ex. inte kan arbeta kvar där jag arbetar idag, eller att jag skulle behöva gå ned i tjänst, att jag skulle behöva skola om mig till ett annat yrke och behöva använda mig av speciella hjälpmedel i skolan för att höra vad lärarna säger, att jag aldrig mer ska höra på naturlig väg, att jag ska bli sämre och tvingas lära mig teckenspråk etc. etc.

Men jag ska få gå på hörselrehab. Bara en sån sak rehab. Men de e säkert bra. För där kan jag få hjälp av t.ex. en kurator. O de är specialister på hur min nya vardag ska bli bra.

Men jag vill fortfarande INTE ha någon ful hörapparat. Eller i mitt fall några fula hörapparater. O de e jättedumt men jag tänker att A kommer tycka att jag är oattraktiv. Nej. Nu måste jag börja banta igen. Tänker verkligen inte vara både överviktigt och döv. Ja ni märker ju vilken mogen nivå jag är på just nu.

En sak är säker. Jag tänker kämpa. För att kunna fortsätta mitt liv precis som jag vill det. För jag har så många kvinnor i min närhet. Som tappat sitt självförtroende i sjukskrivningar. O jag tänker inte bli en av dem. Kan jag inte göra det jag gör idag. Det jag egentligen vill. Tänker jag hitta ngt annat som jag kan arbeta med. Så var det med det.

O här tänkte jag egentligen lägga in en bild på en hörapparat. En rosa tom. Men inte ens den kan jag förlika mig med i tanken just nu.

Det är okey att kalla mig tant from nu!

2013-11-18 @ 20:55:00 Permalink

Kommentarer

Postat av: Enma

Men lilla vännen. Fan vad jobbigt att få det sådär slängt i ansiktet!!!!! Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag förstår dig. Eller alltså, jag förstår lite. Eller vill förstå!

Men en sak måste jag bara få säga. På charlies avdelning finns en liten tjej (som charlie är kär i, kom fram idag) som är det sötaste jag sett. Alltså verkligen söt (inte synd-om-söt) och tuff och kavat liten tjej. Hon har rosa små hörapparater. Du är en vuxen, tuff, söt och kavat tjej som också behöver hörapparater. Vet egentligen inte vad jah ville komma fram till med det här. Eller jo, att hon inte är utanför eller töntig (om man kan vara det när man är tre) eller annorlunda för att hon har dom. Dom syns knappt och ingen tänker på det. Hon är bedårande söt för den här är liksom du kommer vara lika snyg som alltid!

Jag finns här om du vill prata av dig!!! Kram!

2013-11-18 @ 21:45:33
URL: http://lillaemma1984.blogg.se/

Postat av: Linnea

Forskningen går ju framåt i racerfart... så snart kommer dom komma på ett sätt att operera det eller i allafall en annan lösning än att du ska behöva gå runt med apparater i öronen, ska du se!

En jätte stor styrkekram

2013-11-18 @ 22:33:45
URL: http://linneaturner.blogg.se

Postat av: Caroline

Förstår att de är förvirrande och känns oväntat/overkligt. Men jag lever sedan jag var sex år med diabetes, glutenintolerant sedan jag var tio så är fullt sjå med att planera, fixa och att nu som mamma tvingas sätta sig själv med blodsockerfall osv före när ens barn vill ha ens uppmärksamhet. Men allt man vill går, de är kanske bara så att man måste jobba hårdare för att nå dit. Hoppas de blir en bra lösning isf! Kram

2013-11-18 @ 22:57:42

Postat av: Renata

Jättetråkigt att höra vännen... Men vet du vad, du är en tuff brud och du kommer rocka dina rosa hörapparater!! Massa styrkekramar till er och jag hoppas du hittar bra människor som kommer att hjälpa dig med dina problem. Hör av dig om du vill ses och fika! Kanske en liten julfika? Vi sakner er

Kram!!

2013-11-19 @ 08:41:50

Postat av: erikasblogg.se

Men vännen, vad ledsen jag blir för din skull. Men måste ändå säga att dagens hörapparater är så små och syns knappt. Sen är det säkert en vanesak. I början känner man nog att de sitter där, men man vänjer ju sig. Jag förstår att du inte vill ha hörapparat men tänk vad bra de ändå är. Du kommer höra!

Ta hand om dig!

Kram!

2013-11-20 @ 11:35:37
URL: http://erikasblogg.se/

Postat av: Emma - mamma till lilla ella

Styrkekramar till dig!!

2013-11-20 @ 19:11:32
URL: http://emmaingrid.blogg.se

Postat av: Amanda

Fina vackra Du! Du kommer att vara precis samma person, med eller utan hörapparat. Oftast märker ingen i omgivningen av de, just för att de är så små och sitter på ett ställe man inte ofta tittar på! Hade du inte sagt något tror jag inte att någon hade tänkt på det!

Kramar i massor, och precis som Renata skriver, vi tar också gärna en julfika!<3

2013-11-21 @ 15:31:51
URL: http://aochmflyttarin.se

Postat av: Lillys mamma

Styrkekramar till dig

2013-11-30 @ 14:34:08

Postat av: Eva-Maria

Kämpa på Mikaela, du är stark och jag sänder massor av varma styrkekramar till dig. Du har en positiv grundinställning och det kommer att ta dig långt... KRAM

2013-12-05 @ 15:20:13
URL: http://evamariasoderberg.blogspot.com

Trackback