KÄRLEK

Här sitter jag i natten. O funderar kring bröllop. Vi har nämligen börjat prata lite smått kring att gifta oss nästa sommar. När, var och hur? DET är den svåra frågan.

 

Jag har aldrig haft en dröm. Om att skrida fram i vit klänning och säga ja till mannen i mitt liv framför alla nära och kära. Min dröm har alltid varit att finna kärleken. O med tiden under vår relation. Ju starkare våra band blivit. Känner jag att jag vill just han ska vara MIN man. Jag vill vara hans fru. Tror det kommer med åldern de där. Jag vet inte längre hur jag ska tala om honom. Som min pojkvän? Sambo? Vid namn? Min man. Är vad jag säger även nu. För han ÄR min man. Som jag älskar mer för varje dag som går. Och då är det klart att jag vill att han ska vara min även på papper. Att alla lagar och regler kring äktenskap ska gälla även oss och våra barn. Att vår familj bär samma namn.

 

Om vi hade obegränsat med pengar. Eller ja pengar i alla fall. Hade ett bröllop inklusive allt varit självklart. Tror jag. Men med budget som småbarnsfamilj ifrågasätter vi såklart om detta är något vi verkligen prioriterar? O är vi säkra på att ett större bröllop är till för oss? Eller kommer vi ångra oss om vi inte bjuder in?

 

Allt jag är säker på nu. Är att jag vill gifta mig med min A. Att jag vill känna mig vacker. Gärna i en klänning med mycket spets. Att jag vill dokumentera dagen med vackra foto och att jag vill säga JA till tonerna av Fields of Gold.

 

Vi har funderat kring att gifta oss borgligt. Bara VI. För det är det som betyder något. Samtidigt vill jag väldigt gärna gifta mig i kyrkan eller utomhus.

 

Ett annat alternativ är att vi  gifter oss i kyrkan med familj och vänner med fika efter. Vi vet att det finns de i vår närhet som väldigt gärna skulle dela den här dagen med oss. O vi vill dela den med dem. Då hade jag även fått ägna mig åt en hel del bröllopspyssel till en rimlig budget och A inte behövt tvivla på att vi fick det bröllopet som skulle bli vårt. 

 

Samtidigt är jag rädd att alla andra ska tycka och tänka för mycket. Det finns så mycket krav kring bröllop. Jag vill egentligen bara vara gift med min A.

 

Tål att tänkas på!

 

 

Bild: We Heart It!

Hej vännen. Jag blir helt rörd när jag läser ditt inlägg. Tänk att bröllop o kärlek kan vara så stort ämne. Kärlek som ju trots allt skall vara grunden, stöttepelaren i livet! Att då bröllop skall få ta fram så många olika åsikter om ditt o datt. Det är 2 personer som vill fästa sin kärlek även på papper o få fira sin kärlek lite extra den dagen. Att få bilda ännu fler fina minnen ihop att ta fram de där dagarna då de inte känns lika flaschigt o enkelt att vara man o hustru, mamma o pappa. Jag minns hur det var o planera, en massa val ska göras o själva planeringen var egentligen skitkul, men oxå jobbig med just alla val. MEN den där tanken på vad tycker den o den, blir den besviken om vi inte bjuder in den personen. Eller alla dina kusiner bjöd era fastrar o farbröder, MÅSTE då vi oxå göra de annars e vi inte nåt o ha osv osv... Vi skonades dock hyfsat från att folk skulle bestämma åt oss, ja förutom maten då för den visste vi inget om då mamma o pappa stod för den. var ett orosmoment ett bra tag tills jag kände att nä pappa kommer aldrig berätta ändå för sån e han o jag visste att de gör grymt god mat på restaurangen.så då släppte jag de (så gott de gick) o fokusera på de som jag kunde styra som inbjudningar, klänning, mannens kläder, blomster ( som bästa vännen florist gjorde) osv osv.
För mig blev planeringen en stoor del av hela vårt bröllop o ja e glad att jag/vi la ner så mycket tid på de för där e typ inget vi ångrar idag 4 år senare.
Men de viktigast av allt är ju att man får de bröllop man vill ha, eller rättaresagt den dagen precis så som man vill ha den. Om de sen e i rådhuset i jeans o tischa eller i västindien i skir långklänning m hela släkten influgen kan ju kvitta. De e paret som skall ha sin dag med de som de ev önskar nära sig.

Finns här om du vill bolla;-) finns oxå saker att låns OM du bestämmer dig för o pyssla o knåpa ihop bröllops grejjer.

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN!! '
kram jenny

Bröllop som står HÖGT på vår lista med . Men efter inflytten är nu budgeten NOLL. Så det får vänta. För när jag väl gifter mig vill jag itne snåla in. Jag vill kunna bjuda alla de jag vill, vill känna att jag kan ge den där festen ett JA och ett löfte mellan två personer förtjänar.

Jag älskar bröllop. jag vill inte skynda på vårt eget även om jag vill vara fru. Jag vill planera lääääänge. veta att det finns tid för minsta detalj.

Ja, alla är vi olika. Men en sak är helt säker - det är ER dag. ERT bröllop. ERA löften. Det är bara NI som ska få bestämma hur er dag ska utformas. Låt inte andra peka och säga hur ni ska göra.

Stor kram och all lycka!

Hej!

Här e man så olika! Jag är väldigt inne på din linje:)
Ser inte mig själv i ett stort påkostat bröllop för man e så uppsnoffsad så ingen känner igen mig ....
Ibland när jag varit på bröllop har jag känt att allt runtomkring tagit bort anledningen till varför man egentligen gifter sig....

Själv skulle jag kunna gifta mig och bara ha de allra närmsta på plats! Vet att jag tänkt om efter att Wilma kom och nu lille Eric . Att gifta sig är inte större än att skaffa barn ihop , det största har man redan gjort:)

Hoppas vi ses snart! Kommer in ich hälsar på när Eric är stark nog att tas med på Nova tur! Kram

Hej!

Åh vad jag känner igen dina tankar. för fyra år sedan stod vi inför precis samma tankar som er. Inte förrän vi lade åt sidan vad andra skulle tycka och ha åsikter om, hittade vi vår dag.

Vi gjorde det enkelt, borgerligt och utomhus. Sen hade vi bjudit närmaste släkt och vänner (ca40pers)på buffé i en samlingslokal, med efterföljande kaffe och tårta. Jag pysslade och fixade inbjudningar och allt annat under kvällen. Jag har skrivit ett litet inlägg om vår dag i bloggen, du hittar det här: http://jennysvitarum.blogspot.se/2013/04/10-april-2010.html

Kom ihåg att det absolut viktigaste är att det är en dag som ni kommer att minnas med värme och kärlek!
Lycka till med planeringen!
Kram
Jenny

Vännen, det är NI som gifter er och därmed NI som väljer hur ni vill göra. Vill ni vara själva, med familjen eller ett megabröllop så är det ert val. Vi går precis i samma tankar och jag funderar mycket på hur man ska gå tillväga och om det är några som tar illa upp om man inte har ett stort bröllop och bjuder alla man känner. Pengar spelar stor roll och jag är inte intresserad av att lägga huindra tusen på ett bröllop. Då lägger jag hellre de på renovering av vårt hus :) Sen att man skulle VILJA gifta sig för hundra tusen är en annan sak :) Hur ni än gör så blir det bra, det är jag säker på. Kärlek!