Dalarna
Livet springer på i ett ibland farligt tempo. Denna helgen har jag haft så ont i huvudet och det känns bra att semestern närmar sig. Men vi hade ju en liten "smyg" semester vecka redan förra veckan. Då besökte vi Dalarna för min kusins bröllop och tog tillfället att stanna hela veckan ut.
Vi startade veckan med Björnparken.
Filippa skulle absolut ha "honden" med sig. Alltså hennes hund då. Som är en väska från HM.
Vi hade hört att det skulle kunna vara svårt att se djuren men i hade perfekt väder. Inte för varmt. Inte för kallt. Så vi såg dem allihoppa.
Barnen lekte och hade jätteroligt. Passade verkligen alla åldrar.
"Mera" säger Filippan. I övrigt brölade våra barn på äkta Skånska att de "frysör" när vi kom upp. Ja jag är villig att hålla med. Vi som packat för hög sommar värme fick snällt använda de ting vi lyckats få med som passar i ett lite kyligare klimat.
Barnen tittar vart björnen sover.
Det var stOrt för Filippa att det faktiskt låg en björn där i. Även om den inte var på riktigt.
Det var stOrt för Filippa att det faktiskt låg en björn där i. Även om den inte var på riktigt.
Vi kämpade på i backarna. Jag hade verkligen glömt hur platt Skåne är och hur ovana vi är vid nivåskillnader. Jag och mamma var ute och köra backträning hela veckan. Varje morgon. Hua. Jobbigt. Men effektivt.
Två av mina tre finaste.
Vi körde verkligen "all in Dalarna" hela veckan. Såg på tunnbrödstillverkning, gick på långbryggan, fiskade, målade Dalahästar och besökte VidaBlick.
Älskade barn. Det är så underbart att få tid tillsammans med er. Tid utan tid att passa. Tid för bara mys och oss. Snart har vi fem hela veckor tillsammans.
På lördagen var det den stOra dagen.
Min kusin Thomas fick sin vackra Jeanette i Rättviks kyrka.
Vi hade med oss våra vildingar i kyrkan. Var lite tveksamma. Ja inte till Liam. För han är enkel nu för tiden. Vet vad som är rätt och fel. Men Filippa hon är kanske inte den allra bästa bröllopsgästen eller bordsdamen för tillfället. Hur det gick? Ja. När bruden gått upp för altaret började Filippa sjunga "Hej hå vad står på?" från Pippi och sjörövarna. Högt och tydligt. När solosången var slut utbrast prinsessan ett högt och tydligt "slut" i den tysta kyrkan och sedan fick hon lämna med pappa. Vart lite för mycket spring i benen. Under middagen lyckades A få henne att sova en stund sedan. När de andra for iväg med bussar till bystugan för fest på natten. Traskade jag och Filippa hem och myste i stugan istället.
Tack Thomas och Jeanette. För att vi fick dela denna dagen med er. Ni strålade av lycka och jag hoppas att dagen blev precis som ni önskat. Är så glad att just ni funnit varandra.
På söndagen startade den långa resan hem. Nio timmar upp. Tio timmar ned. Men vi kom fram. Om än lite trötta!
Kommentarer
Trackback
