Så i torsdags fyllde jag då 30 år. Ingen kris MEN allt känns det lite konstigt. För jag var ju 15 alldeles nyss? Åren mellan 25-30 har varit de som gått absolut fortast och jag har inte riktigt hunnit med att förstå vart de tog vägen. Nu är jag i alla fall 30 och det känns helt okey. Jag har hunnit med mycket som jag velat mellan 20-30 och har dessutom sparat massor med godsaker till livet därefter. Mina mål mellan 30-40? Köpa hus, bli butikschef och kanske längre fram en till bebis. Om livet sig så vill. Annars tackar vi för de underbara två vi fått.

 

Jag är så otroligt lycklig. Som kan vakna varje morgon och med glädje gå till jobbet för att sedan varje eftermiddag vara minst lika glad över att komma hem till min familj igen. Då har man väl hittat rätt skulle jag vilja säga. O ordentligt firad har jag blivit. Mamma har varit nere i Skåne hela veckan, skämt bort oss, lekt med barnen och vi har fått prata (utan telefon mellan) i lugn och ro. På min födelsedag väcktes jag av skönsång. Åt tårta (som jag och barnen bakat tillsammans kvällen innan) tillsammans med min lilla familj till frukost och öppnade paket. Därefter fick jag några timmars vila innan mannen kom hem med rosa vackra rosor till födelsedagsbarnet. Kvällen avrundades med fika besök av svärmor, ännu mer vackra blommor och glasstårta tillsammans med barnen. På kvällen när vi nattat de små åt vi kräftor tillsammans bara jag och A. Vill även säga tack för alla gratulationer på sms, instagram och Facebook.

 

På fredagen var det sedan länge bestämt att vi skulle gå ut och äta middag på en restaurang i stan. Jag har haft svårt att veta vad jag önskat mig och tyckte det var en bra idè att alla följde med ut och åt istället för att köpa presenter. Vi hade det så jättemysigt och jag är så otroligt glad över min familj och våra vänner. Tänk att jag har så många som bryr sig om mig. Under kvällen fick jag även mitt livs största överasking. Och jag som redan fått så mycket fint....

 

 

 

Nu  måste jag ju be om ursäkt för min mycket dåliga uppdatering senaste veckorna. Vår dator kraschade. Trodde den var utan hopp. Men mannen ordnade det via kontakter och nu är den som ny. Har känt mig tom utan. Visst finns där ipaden och iphonen MEN det är inte samma sak. Jag är super dålig på att fota med systemkameran när jag inte kan redigera bilderna direkt. O som det har kliat i fingrarna på mig. För jag fick nämligen äran att fotografera en vän till familjen. Precis innan hon fick sin lilla Tilde för en vecka sedan. Har aldrig fotograferat någon gravid tidigare. Men de är ju klart enklare än barn. Lite mindre livligt.

 

O detta fick mig inte direkt till mindre lust på en baby till i familjen. Men trean får vänta. För även om en bebis till skulle vara så välkommen kommer jag fortfarande lite för väl ihåg att det inte alltid är sådär rosenskimrande det där med att vara gravid. Dock. Om jag blir gravid ännu en gång. Ska jag absolut gå och fota magen. För vilket underbart minne det är att ha i arkiven.

 

 

 Så. Tillbaka till fotograferingen. Är riktigt nöjd med resultatet och viktigaste av allt. Nickan är nöjd. Fast det kunde ju inte bli så mycket annat än perfekt. Med världens vackraste mamma och babymage.