hemmapavarangataistan

Idag har jag stannat hemma i sängen och tyckt synd om mig själv. Det spelar ingen roll att jag vet att jag borde passa på att njuta. Det är svårt med migrän och illamående. Jag nöjer mig med att jag är lycklig inombords. Det är svårt att vara gravid. Fysiskt och psykiskt. Det som har chockat mig mest både gångerna är det dåliga samvetet. Det lilla nya livet som växer tar sin plats från första början. Det är omöjlig att längre vara 100% på jobb, hemma och för sig själv. Bara till att acceptera att naturen har sin gång.



På måndag går vi in i vecka 12 (11+0). Med Liam kändes det som en evighet innan vi nådde "den gyllene gränsen" då missfallsrisken minskar. Denna gång har tiden gått fort även om det fortfarande känns som en evighet kvar till maj/juni. Denna gravidbola med formen av ett hjärta planerar jag bära runt min hals tills dess att bebis kommit till oss.




Det är verkligen en nervös väntan fram till det privata ultaljudet i början av december. Första bekräftelsen på att allting står rätt till. Vill inte tänka på något annat. Försöker att inte oroa mig. Vet att det hela tiden kommer nya ting att oroa sig över. Det är en del av föräldraskapet. Oron. Vi klarar det tillsammans.




Älskar verkligen mina smycken som jag bär varje dag. Halsbandet och armband av Amanda Egilson. Klocka Armanis Herrkollektion och förlovningsring Schalins. Och nu ett nytt litet hjärta!

Sov två timmar på eftermiddagen idag och det verkar ha gjort sitt. Synd bara att det är trisst på TV och att jag absolut inte orkar med att ta mig för något annat än att sitta i soffan. Eftersom jag sett igenom alla mina favoritbloggar som inte uppdaterat de senaste timmarna får jag väl själv göra ett bidrag till bloggvärlden genom en liten lista på saker vi kommer behöva till bebis ankomst.



Nappar och nappflaskor DR Brown. Vi använde dessa till Liam första tiden och var nöjda.


Även om det inte gick med amningen sist känns det som att en amningsbh får följa med första tiden på BB OCH bröstvårtskräm.


En mjuklift till vår Emmaljunga skulle verkligen underlätta för att slippa väcka bebis när vi ska upp för trapporna.









Idag tar vi allt mer sällan med oss vagnen när vi är iväg kortare turer med L men eftersom jag både kommer lämna och hämta på dagis skulle det kännas bra med en ståplats till vagnen den första tiden.


Med nummer två är det så mycket enklare att avgöra vad som är viktigt och vad vi verkligen behöver. Ett stort skötbord som vi hade till L känns inte prioriterat. Delvis på grund av brist av utrymme även eftersom det verkligen inte krävs mer än en liten yta och mycket på grund av att det är enkelt att sköta om på natten utan att börja stöka runt med diverse. Ett skötbord direkt på sängen från Brio står definitivt på listan.

Känns lite lyxigt att vi redan har ting. Då kan vi koncentera oss på det där lilla som fattades förra gången och dessutom unna oss att välja till något litet om vi verkligen vill. Bebiskontot denna gången kommer inte upp i närheten av summorna med Liam!

Hjälp. Jag är helt slut på energi. Ioförsig inget nytt de senaste månaderna. Positivt är att det värsta illamåendet har lagts sig och jag hoppas det håller i sig. Dock drabbas jag av tillfälligt illamående ofta precis efter mat. Direkt omvänt till hur det varit de tidigare månaderna. Då har jag velat äta allt som kommit i min väg och mycket. Under tiden jag ätit har illamåendet gett med sig. Annars varat konstant hela dagen. Nu är jag lycklig att det bara är för stunden dock har min aptit helt lagt om. Från att ha lust till allt är det nu extremt svårt att göra magen min nöjd. Kan vara toksugen på något för att i nästa sekund känna extremt illamående mot just detta. Något annat som svänger är mitt humör. Kan komma på mig själv att brinna upp i en diskussion för ingenting. Eller helt enkelt få totalt slut på tålamod sekunden jag kommer innanför dörren och har därav avsagt mig allt som har med hushållet att göra. Dock går jag och är irriterad för att det behövs städas, tvättas och handlas. Fast jag orkar inte göra något åt det och istället blir det mannen min som får dra det stora lasset medan jag sover. Han är en hjälte den karl.



Köpte hem Burt Bees Body Lotion till magen häromdagen. Nu ska jag endast finna lite tid och ork. Det känns som det är en trend med nummer 2. Jag har slängt det dåliga samvetet och istället är jag nöjd om jag orkar med livet i sig. Allt annat får ta sin tid. Eller så får vi helt enkelt anlita städhjälp innan bebis kommer ut. Under tiden njuter jag av att Liam viskar hemligheter till sitt syskon i magen och att A tycker jag är vacker!

Hemma efter en händelserik dag på jobb. Trött i benen. Illamående. Underbart att komma hem, ta en varm dusch och slå sig ner i TV-soffan med en tallrik fylld av mat. Denna aptit. Med Liam var den obefintlig. Dessutom kräkte jag. Denna gång är det "mat nu eller aldrig!". Försöker äta lite och ofta men vad gör man när hela kroppen skriker efter ny energi? Har redan blivit tillfrågad om jag ska orka arbeta hela julen? "Ja eftersom jag ska föda tidigast i MAJ är det antagligen inga problem!" blev mitt svar. Puh... ser tydligen ut att vara mot slutet av graviditeten redan nu. Inte så roligt. Fast innerst inne. Om vår bebis där inne mår bra av ett lite större utrymme att simma runt i gör det inget. Det är magiskt att vakna varje dag och veta att "Jag är gravid!"



Miffy bilderbok Adlibris


Little Giraffe Fransa And Friends

Sängpuckar BRIO



Sophie The Giraffe

Moln Spjälsängsskydd

Mysigt är tanken att få inreda och ordna garberob för bebis igen. Vi har mycket kvar efter Liam. Skillnaden denna gång är att vi är medvetna om preciiis vad som behövs och vad som är onödigt. Självklart kommer vi vilja välja ut några ting till bebis som är bara dennes men det mesta blir till att ärvas. Är glad att vi alltid valt kvalitet framför kvantitet och att det mesta går att använda om igen. Som ni ser på ovanstående bilder ligger färgtemat blått mig varmt om hjärtat. Blir det en lillasyster får vi ta och lägga till lite rosa eller rött. Mest av allt längtar jag efter en varm liten nykläckt bebis att lukta på. Ååå bebisdoft!

Vilket mörker det har varit idag. Ioförsig har jag sovit bort 50% av dagen men den tid jag varit vaken har det varit alldeles grått ute. Det märks att vi kommit in i November. Inte mig emot. Tycker om denna årstid. Speciellt innan jul. Längtar redan fyra veckor fram i tiden då vi får plocka fram juldekorationerna ur källaren. Lite extra längtar jag i år eftersom vi idag bokat tid till en privatklinik där vi kommer göra ett tidigt UL vid ungefär samma tid.



En sliten mama kan behöva lite lyx. Ny kofta i kashmir från Gina Tricot. Igår när vi hämtade upp L på dagis frågade ett av barnen "Är det din pappa och din farmor L?" Som vi skrattade. Jag som annars brukar uppfattas som mycket yngre. Den senaste tiden har dock slitit hårt. Som jag skrivit är jag mer eller mindre konstant illamående men utan att kräkas. Ibland önskar jag att det hela kom upp för att slippa känslan för en stund. Idag har jag njutit av att få vila. Hela dagen. Det krävs för att orka med den kommande arbetsveckan.



Kanske är det myskänslan och den stundande julen som gört. För tillfället är jag inne i en period där jag älskar vårt hem. Ibland är det precis motsatt och allt känns fel. Icke.  I affären igår inhandlades en extra ljusslinga till köksfönstret som lite extra piff.



Tid att tända ljus och krypa ner i soffan tillsammans med en bit melon och en skål med vanilj yoghurt.



Mia min Mia. Kom med Posten för ett par veckor sedan. Bästa avklopplingen.  



Nya Elle Interiör. Snart fylls inredningstidningarna av julhem.

Glömde föresten en fråga här igår. En oviktig i sitt sammanhang men samtidigt spännande att spekulera kring.

Pojke eller Flicka?
Före vi fick L. Spådde A och jag oss med det såkallade ringtestet. Testet visade pojke, pojke och flicka. Vi har vant oss vid den tanken. Dessutom är den enkelt att tänka att det är en lillebror i magen eftersom vi är vana vid L, jag är ensam tjej bland "mina killar" och storebror är helt inställd på att få en lillebror att spela fotboll med. Den som lever får se. Allt vi önskar är att liten är frisk.

Nu börjar snart  "Drömmen om ett barn!" med Renee Nyberg på TV3!

Vi vill tacka alla er underbara människor för grattis kommentarer både här och på facebook. Det värmer att ni finns i våra liv.  Ni är många som gissat att det kanske var en bebis i magen min. Roligt. Frågade mannen igår om vad han ansåg om att berätta offentligt tidigt. "Självklart ska vi göra det!" fick jag till svar. Kunde inte annat än att hålla med om att vi ska vara glada över detta och det som sker det sker. Aldrig kommer vi ångra att vi njuter av glädjen. Nu vet ni. Det har varit otroligt svårt att skriva här när hela vårt liv kretsat kring något alldeles speciellt utan att få dela. Självklart berättade vi för familj, bland våra närmsta vänner och på jobb innan. Måste säga att det känns underligt att berätta. För som jag skrivit tidigare. Har vi både gått igenom en graviditet, fött och uppfostat vår L ändå känns det märkligt att det faktiskt är en bebis som växer under mitt hjärta. Vår 2:a.  



Ni är många som har frågor. Ska försöka besvara dem här. 

Var det planerat?
Nja det kunde skett andra månader. Vi har inte försökt. Inte använt ägglossningstester. Eller räknat på det. Känns som om detta hände preciiis när det var ment att bli. Hur mycket vi än vill styra våra liv tror jag starkt att det som blir blir av en anledning precis som det som inte blir. Det känns helt otroligt bra i tiden. Vi är redo att bli fyra nu.

När plussade vi?
Självklart visste vi att det fanns en chans att det var en bebis i magen. Samtidigt som jag skrev ovan. Det kunde ha skett andra månader. Första gången jag riktigt kände att något var på gång var då jag plötsligt slogs av en helt oväntat stor aptit. Jag är annars ganska liten i maten medan jag nu ville äta allt som kom i min väg. Helgen innan bm var jag nyfiken och kunde inte vänta längre. Hade ett paket med två RFSU test hemma. Tog ett test på lördag eftermiddag. Blev teststreck och ett till streck precis under plastfliken alldeles för långt ner på stickan. Började vända runt på de och plötsligt var där ett streck där det var ment från första början. Kändes inte riktigt som ett 100% trovärdigt resultat. Morgonen därefter var det tid för det andra testet med lika papperssticka. Teststrecket var där och även ett annat märkligt grått streck. Googlade runt lite och kom fram till att det antagligen var ett "spökstreck"= ett streck där färgen skulla ha kommit upp om jag varit gravid. Bestämde att om mensen inte kommit på måndagen blir det en tripp till Apoteket för inhandling av test av en annan sort. Som ni förstår blev det så och på Kanelbullens dag den 4 Oktober fick vi besked att vi hade "en bulle i ugnen!".

Hur berättade jag för A?
Vaknade tiiidigt på morgonen dagen det var tid för test. Tror klockan var omkring fyra tiden. Smög upp. Kissade på stickan. Fick ett starkt plus innan jag hann lägga ner testet på vänt. Var lite svårt att somna om sedan. Väckte A precis innan det var tid att promenera till jobb med ett "Det är någon som vill säga hej till dig!" varpå jag fick svaret "Är du gravid?".

När berättade vi för L?
Först ville vi vänta med att berätta för L. Mest för att det är svårt att förklara för en liten om det inte går vägen. Dock kunde vi inte hålla oss utan berättade för cirka en vecka sedan.  L har tidigare berättat för sina fröknar på dagis att han ska bli storebror då A har fått avfärda ryktet. Denna gången riktigt lyste det ur ögonen på honom när han fick tala om att denna gången var det på riktigt. Det känns så fantastiskt. Att även han väntat och längtat. Tror inte det blir några problem att välkomna ett syskon. Känns som att L är i en perfekt ålder. Om det nu finns någon sådan. För att själv förstå och uppleva det som mysigt att få en lillebror eller lillesyster. Det är kärlek att se hur han redan nu tänker mycket kring detta. Vi försöker att inte prata alltför mycket om lillebror eller lillesyster eftersom månaderna som kommer är långa men det dyker titt som tätt upp små frågor som vill besvaras. Syskonkärlek.

Vilken vecka är du i?
I vecka 8 plus 3 vilket betyder att vi är i vecka 9 och BF blir den 11juni. Dock har vi beslutat för kejsarsnitt och räknar med bebis i maj.

Får man välja ett kejsarsnitt?
Tvivlar inte på att vi på grund utav olika privata anledningar skulle få ett kejsarsnitt. Om det är en rättighet? Har hört lite olika.

Har ni gjort UL?
Nej det är inget som man gör tidigt i en graviditet om det inte finns specifika anledningar. Men självklart är vi nyfikna och vill kunna släppa tanken vid att något skulle vara på tok. Därav har vi idag bestämmt oss för att gå privat och smygtitta på bebis förhoppningsvis redan i vecka 12-13.

Varit hos barnmorskan?
Idag var vårt första möte. Blev så otroligt glad att vi fått en helt fantastisk barnmorska. G kan vi kalla henne. Jag är inte skriven på samma vårdcentral nu som när jag väntade L. Dessutom har det skett en hel del med mödravården i stan. Därav visste jag att högst troligen blir det inte samma som tidigare. Var lite orolig att vi inte skulle trivas. En känsla som helt försvann när vi på direkten kände igen G som tidigare höll i vår föräldrakurs. En riktig mys kvinna som brinner för sitt yrke och värnar om att familjerna ska ha det bra. Det känns så otroligt rätt. Hela jag kunde plötsligt slappna av i att det här kommer gå bra.

Vilken vecka är inskrivningen?
Det skiljer sig stort inom landet och kommuner tom inom olika vårdcentraler. För oss var det inte så viktigt med en tidigare inskrivning. Vi var väl pålästa sen tidigare. Har vänner som skrivit in sig redan i vecka 6 och dom som enbart fått information vid ungefär samma tid men inte skrivit in sig förrän vecka 12. Vårt inskrivningssamtal var idag. För mig känns det som det kvittar. Bara man får rätt information i tid. Sen är det klart mysigt att luta sig tillbaka hos barnmorskan och prata om bebis. Sticker inte under stolen med att jag blev lite besviken över att vi inte ska ses förrän i februari igen.

Hur mår du?
Illa. Dock har jag bara kräkts en gång under denna graviditet. Med L kräkte jag sex månader. Varje dag. Det var svårt. Helt enkelt är det dock inte att istället gå runt med konstant åksjuka. Bär alltid med mig en plastpåse. Utifall att. Konstigt nog släpper illamåendet när jag äter. Det tillsammans med ökad aptit gör självklart att jag är lite rädd för att öka alltför snabbt i vikt. Min mage är svullen och ser redan ut som i vecka 16 med L. Hur var det för er andra som har flera? Försöker äta nyttigt och sällan. Trött är jag såklart också och illamåendet blir värre destu mer jag anstränger mig. Dock känner jag mig tillfreds. Lugn. Med L innebar plusset en helt ny värld. Förvisso en spännande värld. Denna gång njuter jag dock av att slippa allt fix runt omkring. Om jag inte orkar behöver jag inte fokusera på beslut. Vi har allt en bebis behöver. Dessutom är jag så otroligt glad i att vi har arbetat fram en lika fördelning här hemma. Där jag kan komma hem. Äta lagad mat. Diska och vi hjälps åt med nattningen. Eller som vissa dagar. Komma hem och lägga mig på sängen. Och samtidigt lita till att A sköter alla måsten. En stor skillnad från vår första graviditet är att den kärlek jag såg i As ögon den dagen L föddes. Den såg jag denna gång redan vid det positiva beskedet. Känns som om vi är två hela vägen denna gång.

Har skrivit här lite av och till hela dagen. Nu har klockan blivit hög tid att krypa ner i nybäddade sängen. Vi fick ett ryck och började storstäda här hemma i eftermiddag. Imorgon är planen vila hela dagen för att orka med ännu en vecka på jobb. Hoppats att jag svarat på några av era frågot här annars är det bara till att fråga på i kommentarerna!

Har väntat så länge på att få skriva detta inlägg till er. Nu när tiden är inne. Fattas jag ord. För även om vi tillverkat en helt underbar son tidigare är det svårt att förstå att vi skapat ytterligare ett litet liv. Nr2. Lillebror eller lillesyster. Vi vet inte än. Vi håller tummarna att allt ska gå vägen. Om det blir som vi hoppas. Är vi 4 i maj.