Vilken vecka vi haft. Eller månad kanske jag ska skriva. Orkar inte nämna allt för det skulle ta för lång tid. Men tror både jag och mannen har noll energi kvar nu. Bägge barnen har varit jätteförkylda. Liam med dubbelsidig öroninflammation och Filippa med detsamma + förkylningsastma. A spenderade två dagar på vårdcentralen och en på barnakuten innan de fick rätt medicin med sig hem. Själv har jag arbetat men som tur var var jag ledig ngr dgr denna vecka eftersom jag arbetar i helgen. Dock tror jag det får bli ett vårdcentral besök för mig med imorgon. Har samma som barnen och öronen gör ont. Och appropå öron. Var och gjorde ytterligare undersökningar idag. Fick en massa elektroner (?) på huvudet och kroppen. Kände mig som en liten försökskanin i elektriska stolen. Svar. Om två veckor.

 

 

Det är så mycket som hänt på senast tiden. Att jag undrar om allt svårt kommer samtidigt för att vi inte ska kunna ta in det? För så känns det just nu. Avslagen. Matt. Säg vad ni vill. Jag kommer antagligen inte reagera. Eller så kommer allt att komma samtidigt. Om ni har otur. Iallafall. Vi har haft en riktigt mysig lördag tillsammans hela familjen. Lite shopping, sovstund mitt på dagen och god middag med levande ljus. En ska egentligen inte klaga. Nu sitter jag och drömmer mig bort. Till Paris. Har en liten dröm att åka dit någon gång. Kanske. Snart. Måste bli bättre på att genomföra det vi verkligen vill. Inte säga sen. Vem vet. Om det kommer ett sen. Livet är så märkligt.

 

 

Inte mycket till blogg det här längre. För jag har absolut ingen tid eller energi kvar. All ork går till att vara på G på jobb. Sedan kommer jag hem till familjen. Som kramar ur det lilla sista. Just nu känns det som att alla vill ha en bit av kakan men där finns inget kvar. O kakan är jag då. Men det förstod ni nock. Lite mycket just nu. Och jag hoppas att jag snart ska orka inspirera igen. För till våren har jag både ett och annat som jag önskar lägga min tid till. Som barnens kommande födelsedagar t.ex. Liam vill ha LEGO tema och Filippa som förälskat sig i hästar ska självklart få en My Little Pony födelsedag.

 

Jag kan verkligen inte sova. Då kan man alltid se på nyheter på webben istället. O Lexington. Leverar alltid med sina vårnyheter. Jag önskar att vi inte försökte spara pengar just nu. Annars hade detta stått högt upp på önskelistan.

 

 

Idag var dagen jag trodde jag skulle få svar på vissa ting. Men nu sitter jag här. Som ett ÄNNU större frågetecken än vad jag var innan. Det har ju varit väldigt oklart allt kring min hörselnedsättning och infektion. Förhoppningsvis skulle röntgen ge svar. Läkarna trodde att min hörselnedsättning på höger öra  berode på ett fel på trumhinnan som gör att trumhinnan tryckts in i mellanörat . Detta skapar lätt infektioner (som så varit) och skulle kunna komma att trycka mot hjärnan. Det hade man vad jag förstått kunnat operera bort och min hörsel hade förhoppningsvis blivit väsentligt mycket bättre. Nu visade röntgen att detta fel finns men inte i den utsträckningen som de först trodde. Eventuellt ska jag ändå operera trumhinnan samt bihålerna bakom öronen men inte för att förbättra hörseln utan i sådanna fall enbart för att motverka infektioner. Istället har jag tydligen en ovanlig åkomma som heter något som ännu inte nämnts i namn. Läkarna tror att hörselnedsättningen på bägge mina öron beror på att jag har för lite ben mellan mellanörat/innerörat och hjärnan. Detta gör (i väldigt förenklat text) att ljudet inte kommer fram som det ska till snäckan och inte vidare in till hjärnan i rätt ordning. Detta kan skapa yrsel (som jag så haft), hörselnedsättning och biverkningar som huvudvärk etc. Detta är tydligen inte något som är enkelt att operera och en operation har tydligen bara gjorts i extrema fall där patienter inte kunnat leva med sin svåra yrsel. I dessa fall har man gått in och lyft hjärnan för att lägga plattor mellan denna och örats inre delar. Låter mindre trevligt tycker jag som är glad att detta högst troligen inte kommer att göras i mitt fall. Läkarna väger ju alltid för och nackdelar. Jo tack. Jag blir hellre döv på heltid än tar riskerna kring en hjärnoperation. Om hörapparat hjälper? Ytterst sällsamt men kanske om en ledande skruv opereras in som leder ljudet rätt. Om  hörseln blir sämre? Vet ej. Nästa steg? Balansundersökning som jag gogglat och tror heter hjärnstamsaudiogram. Remiss skickad. När? Ingen vet. Högst troligen. Blir det alltså som jag uppfattat det. Op på höger öra för att motverka vidare infektion samt att trumhinnan trycker mot hjärnan. Och sedan kommer jag antagligen få leva med en grav hörselnedsättning som inte hjälper med hörapparat. Punkt. Eller inte. För ingen vill ge några klara besked. O min läkare. Som är super snäll och jätte jätte duktig. Jag grät inte ens idag. Skulle diskutera detta med sina kollegor. Jag är tydligen ett mycket ovanligt fall. Jo jag tackar jag. Även om jag dock hade varit unik i en helt annan situation.

 

Jag måste erkänna. Det har varit dåligt på bloggfronten här i januari. Men jag är trött. Och ägnar kvällarna åt min nya favoritserie. Downton Abbey. Pensionärsprogram säger mannen. Älskar`t säger jag.

 

Har ni fyndat på REAN i år? Inte jag. Har förvisso inte sett runt i butikerna live. De har jag varit för upptagen på jobb för men internet levererar inte mycket tycker jag. Har sett runt lite och finner nästan ingenting trots att jag har Filippa som både kan ha baby- och barnstl plus en pojke på stor kille avdelningen. Jaja. Det är ju ingen hets. Snart kommer alla vårnyheter in och då finns säker massor av fint till dem bägge. Dock verkar det som att Liam växt flera centimeter över jullovet och numera har stl 122. Tänk jag/vi har snart ett barn i skolålder. Känns som igår jag började blogga med en väldigt liten L i magen. I alla fall. Alla kläder i Stl 116. Som faktiskt varat en lång tid. Är det tid att byta ut. Och det är inte det enklaste att hitta kläder som stämmer numera. För tro det eller ej men 5-åringar har mycket att tycka till om när det kommer till att klä sig. Det ska inte längre vara barnsliga tryck som t.ex. Cars eller Disney. Star Wars e okey men lite uttjatat men flaggor är okey. De får gärna vara randigt men inte Polarn och Pyret. De e för små barn. Sen får de gärna vara sportigt. Men de behöver inte vara märkeskläder ännu. Tackar vi för. O så gärna i blått och vitt. Kanske lite rött. Byxor ska vara jeans. Ett par mjukisbyxor med luvtröja är okey från och till träningen. Tröjor ska helst vara pikè alternativt diskret långärmade. Skjortor är tydligen på modet. O jag känner att jag kommer få lära mig massor av nytt om vad som är "inne" de kommande åren. Jag som trodde jag hade koll. På 1900-talet kanske ;)

 

 Nått sånt här kanske Liam?

 

Fick en sen julklapp av mannen idag. Vi har länge pratat om att skaffa en. Men är alltid flera år efter med tekniken.