Finaste Diana  har startat upp sina nya blogg Junior med temavecka Höst. Flera olika härliga tävlingar i nytt bloggformat. Jag vill självklart vara med i tävlingen om produkter från Elodie Details . Om jag vann. Skulle jag önska...

 

Mössa White Edition

 

Pearl Velvet Blanket White Edition.

 

 

Detta är inget inspirerande inlägg. Tyvärr. Detta är ett "jag ärtröttpåskiten" inlägg. Nu har Filippa gått på dagis i lite mer än en månad OCH jag har varit förkyld lika länge. Hittills har jag ändå klarat mig undan med hjälp av Alvedon. I fredags efter jobb ville jag lägga mig i fosterställning och gråta. Då kom allt. Det spränger i bihålorna, trycker i öronen och skaver i halsen. Huvudet dunkar och jag kallsvettas med feber. Tycker så j-a synd om mig själv helt enkelt. Inte för att jag är sjuk. En liten förkylning. Eller stor. Men ändå. Utan för att jag/vi har så sett fram till att "nujäklarkörvi" inför hösten. Varit så pepp. Till att börjar arbeta igen. Förbättra ekonomin. Fortsätta med träning och viktnedgång. Arbeta tillsammans mot hus, bröllop och kanske fler bebisar.

 Men inget är genomförbart om inte JAG kämpar för det och HUR ska jag göra det när energinnivån är på noll? Det är ju jag/vi som måste få ting att hända och här händer inget. I helgen har jag inte ens orkat med familjen. Har legat ensam hemma i soffan medan mannen spenderat tiden tillsammans med barnen på landet.  Har tid på VC på tisdag. Sköterskan jag talade med på helg mottagningen tyckte tydligen inte mitt ärende var akut. Noll förståelse. För att jag behöver vara frisk NU.

Hemma med dottern från vårdcentralen. Stackarn har fått öroninflammation. Så vi avslutade kvällen här med en dos penicillin. Nu hoppas jag hon får sova gott hela natten. Dessa dagis baciller. Även jag är förkyld. Men imorgon får mannen vara hemma. Pappa har mer energi över för sjuka barn just nu än deras trötta mamma.

 

 

Allvarligt. Inte ÄN. Tänkte jag när jag i förra veckan läste samma rubrik hos en av mina bloggkollegor. MEN. Sen började tankarna vandra. Och faktiskt. Snart är vi där. I December. Månaden då vi har som mest att göra på jobb, samtidigt som vi ska hinna fokusera på barnen, handla fina julklappar, laga extra mycket mat, baka, göra eget julgodis, pynta, skicka julkort... Ja listan kan göras lång eller kort. Vilket man vill. Och väljer. Själv har jag en vision om att i vart fall försöka att inte stressa upp mig över alla ting som man skulle kunna göra och istället njuta av de som vi faktiskt hinner med. Och så är det de där med julklapparna. Vi vuxna slutade ge varandra förra året. O de var faktiskt riktigt tråkigt. Så ngn liten klapp tycker jag nock att vi ska byta med varandra i år. Julkort vill jag absolut skicka. Personliga sådana och så vill jag julpyssla.

 

 

Har en idè om att sy egna julstrumport till barnen. Eller i vart fall till Filippa. För nej jag vill inte ha en såndär typisk utan en rosa. Funderar på någon av dessa tygerna nedan...

 

Då var det fredag och helg vilket innebär ledighet för de flesta. Själv har jag varit ledig torsdag och fredag. Eftersom jag arbetar lördag och söndag. Denna vecka. O jag älskar variationen. Att varje vecka inte ser lika dan ut. Visst blir det lite mindre tid tillsammans med mannen. Men för våra barn. Som får ut mer tid hemma med oss känns det som en bra lösning. Åtminstone tills de blivit lite större. O inte är lika beroende av några mindre timmar på förskolan.

 

O en annan sak som är härlig med att vara ledig mitt i veckan. Är att jag fortfarande får känslan av att vara lite "mammaledig". Idag har jag och Filippa promenerat i stadsparken med finaste Linn och Alexander. Njutit av höstsolen och dessutom lyxade vi till det med lunch på cafét. Innan vi gick hem och sov tillsammans några timmar. Som jag älskar att mysa med mitt lilla hjärta. Det gör verkligen ont att vara ifrån henne. Min lilla Skrålla.

 

Kvällen tänkte jag ägna mig åt att klippa och klistra. Idag kom Posten med min beställning från IKAST ETIKET. Jag har designat egna klistermärken att fästa på de kuvert jag skickar med girlanger eller på de personliga gåvor som är min favorit att ge bort. Made With Love blev texten som symboliserar den lilla extra tanken i en gåva till en person som jag älskar . Hos IKAST ETIKET kan ni även beställa praktiska namnlappar till barnens kläder, självhäftande adresslappar och andra produkter med tryck precis som ni vill ha det.

 

Här sitter jag i natten. O funderar kring bröllop. Vi har nämligen börjat prata lite smått kring att gifta oss nästa sommar. När, var och hur? DET är den svåra frågan.

 

Jag har aldrig haft en dröm. Om att skrida fram i vit klänning och säga ja till mannen i mitt liv framför alla nära och kära. Min dröm har alltid varit att finna kärleken. O med tiden under vår relation. Ju starkare våra band blivit. Känner jag att jag vill just han ska vara MIN man. Jag vill vara hans fru. Tror det kommer med åldern de där. Jag vet inte längre hur jag ska tala om honom. Som min pojkvän? Sambo? Vid namn? Min man. Är vad jag säger även nu. För han ÄR min man. Som jag älskar mer för varje dag som går. Och då är det klart att jag vill att han ska vara min även på papper. Att alla lagar och regler kring äktenskap ska gälla även oss och våra barn. Att vår familj bär samma namn.

 

Om vi hade obegränsat med pengar. Eller ja pengar i alla fall. Hade ett bröllop inklusive allt varit självklart. Tror jag. Men med budget som småbarnsfamilj ifrågasätter vi såklart om detta är något vi verkligen prioriterar? O är vi säkra på att ett större bröllop är till för oss? Eller kommer vi ångra oss om vi inte bjuder in?

 

Allt jag är säker på nu. Är att jag vill gifta mig med min A. Att jag vill känna mig vacker. Gärna i en klänning med mycket spets. Att jag vill dokumentera dagen med vackra foto och att jag vill säga JA till tonerna av Fields of Gold.

 

Vi har funderat kring att gifta oss borgligt. Bara VI. För det är det som betyder något. Samtidigt vill jag väldigt gärna gifta mig i kyrkan eller utomhus.

 

Ett annat alternativ är att vi  gifter oss i kyrkan med familj och vänner med fika efter. Vi vet att det finns de i vår närhet som väldigt gärna skulle dela den här dagen med oss. O vi vill dela den med dem. Då hade jag även fått ägna mig åt en hel del bröllopspyssel till en rimlig budget och A inte behövt tvivla på att vi fick det bröllopet som skulle bli vårt. 

 

Samtidigt är jag rädd att alla andra ska tycka och tänka för mycket. Det finns så mycket krav kring bröllop. Jag vill egentligen bara vara gift med min A.

 

Tål att tänkas på!

 

 

Vardagslivet är verkligen igång. O det är inte många sekunders vila mellan varven. Klockan ringer. Eller så väcker barnen oss långt innan den behöver ringa. Alla morgonbestyren avklaras på en timme vilket tidigare kunde vara tre. Iväg till dagis och jobb. Hem från dagis och jobb. Alla är trötta och lite smågriniga. Maten ska lagas, tvätten ska tvättas, storhandlingen ska handlas, hemmet skall städas och barnen ska nattas. O där mellan tusen andra punkter på att göra listan innan kvällen är över. Vad gjorde vi egentligen av tiden innan vi fick barn? Skönt är i vart fall. Att vi arbetar om varandra lite. Så barnen inte behöver gå så många timmar och dagar på dagis. För visst känns det i mamma hjärtat. När Filippa kommer hem. Helt slut. Hela hennes värld har förändrats. Efter två veckor. O den där navelsträngen. Undrar om de verkligen klippte den. För oj vad de sliter och drar i mig under dagarna. O tanken på att det nu är en liten/stor del av min prinsessa som inte jag är en del av. Innan dagis var jag hennes hela värld. Nu är där andra personer och jag är inte en del av dem där och då. Inte längre jag som är hennes allt. Tröstar mig med att vi har kvalitetstid i våra fyradagarsveckor. Jag är hemma FL med Filippa varannan fredag och mannen de övriga fredagarna. O att dagarna på dagis inte är så långa som de kunde ha varit.

 

Under tiden springer jag bort timmarna på jobb. J-a. Har glömt bort hur roligt jag tycker det är och hur mycket jag verkligen tycker om mitt arbete. Att gå upp om morgonen. Göra sig lite extra iordning. O sedan vara något annat än bara mamma för en stund. Även om jag kommer hem lite tröttare än vanligt. Tror jag faktiskt att jag även är lite gladare. Just nu befinner vi oss i en såndär skön mellanfas i livet och jag njuter av det. Där det inte händer några större förändringar. Det är som det är. Och vi är påväg mot något bra. Jag känner det på mig. O nu ser jag fram till en helg på landet tillsammans med min familj. Utan några måsten.

 

Jag har arbetat hela helgen så idag är jag "ledig". Vilket innebär. Tvätt, stOrhandling, matlagning inför veckan etc. etc. Men något roligt måste vi ju göra också. Så det blir BIO mitt i veckan. För ikväll ska jag och Liam mysa tillsammans med Smurfarna2.

 

Jag vet att mina pysselinlägg är uppskattade. O jag har fått många mail om hur jag gör mina girlanger. Så jag tänkte tipsa er. Om ni har tid och lust. Att klippa och klistra.

 

Fann denna "Bygg din egen girlang" mall när jag var på besök i Stockholm.

 

Jäklar va nöjd jag är över mig själv som steg upp 05.30 för att hinna träna innan jobb idag. Nu sitter jag i soffan. Riktigt trött är jag MEN glad över dagen som varit.

 

Titta så fint det blev i Gustavs rum med min Girlang...

 

Det kommer bli lite mer sporadisk bloggande framöver. När jag har tid och lust vill säga. För imorgon börjar det verkliga livet igen. Dagen efter ett och ett halvt år som jag går tillbaka till jobb är kommen. O det känns underligt men roligt. Veckan som varit har jag spenderat för att komma iordning inför vad som komma skall. Har bland annat varit och klippt mig, provat ut nya arbetskläder och lunchat/ätit middag med finaste vännerna. Allt för att fördriva tiden medan min lilla ballerina har skolats in på förskolan. O aj va det har gjort ont i mitt mamma hjärta. För även om det gått jättebra är det såklart en otrolig saknad för både min flicka och mig varje dag. Tänk hela deras liv förändras och vi som varit tryggheten kan inte förklara vad som händer. Då gäller det att tanka kärlek om eftermiddagarna och kvällarna. Är lycklig att Filippa till en början kommer gå få timmar och endast fyra dgr i veckan för oj så trött hon varit när hon kommit hem.

 

En annan rolig sak som vi gjort denna vecka är att titta på hus. Vi har alltid sagt att det är inget roligt att se om vi inte kan köpa men snart kan vi och vi vill gärna se oss omkring lite innan för att vi inte hastar iväg på något som vi ska ångra. Ett hus har dock blivit köpt. Det lilla i vitt och rosa från Ellos. Till Filippans hörna.