För en vecka sedan var jag tvungen att dubbelkolla i almenackan. Hade det verkligen redan gått fyra veckor och det bara var en vecka kvar av semestern? Jo men det stämde. Tydligen. Så igår var första dagen tillbaka till jobb och snart tar vardagen vid även för övriga familjen. Skönt. Till viss del. För nu smakar grillat inte speciellt gott längre. Men samtidigt gör det så ont i hjärtat. Att vi nu inte ska vara tillsammans varje dag. För när vi är inne i vardagen. Rullar allt på. O vi ses så lite. Speciellt barnen och jag. O tiden tillsammans som familj blir mer intensiv med alla måsten som tvätt, städ och matlagning. Där blir inte många timmar över för att bara vara. Men det kommer ju en sommar igen. Och under tiden ska jag bli duktigare att ta vara på studerna med barnen och Andreas. 

 

Vad har vi då gjort de sista veckorna av semestern? Tyvärr tog vår flytt till vår tillfälliga lägenhet upp mycket av tiden. Och energi tog slut någonstanns halvvägs. Ni vet när ma bara vill sätta sig på golvet och lipa "jag tänker inte göra mer!" men man inte har något annat val än att fortsätta. För vi är vuxna föräldrar nu. Det går liksom inte att bara ge upp. Vi blev iallafall färdiga med barnens rum i tid till att de kom hem från landet där de bott med farmor och farfar några dagar för att vi skulle kunna flytta 24/7. Det kändes viktigast. Att de hade en trygg plats att komma till där de kände igen sig. O vilken lycka det blev. Med ett nytt legobord till Liam och leksaker som de fick se igen efter några månader i källaren. De var överlyckliga och nu är detta hemma för dem. Kändes ganska ironiskt när vi köra flyttlasset två gator ner. Det är ju ingen jätte skillnad detta för oss. Kommer bli större skillnad när vi flyttar till hus. 

 

Iaf. När vi var färdiga med flyttandet tog jag tåget upp till Stockholm. A skulle skriva kontrakt så han kom efter med barnen på fredagen. Sedan var Liam och Filippa hos mormor och myste två dagar medan vi var på bröllop. Vi hämtade upp dem på söndag kväll och de hade haft det SÅ mysigt. Vi åkte vidare till pappa där jag redan bott några dagar. Där fiskade vi, plockade 10 liter blåbär, besökte min bror och fick krama på nya kusinen och sedan hälsade på hos min farmor. På onsdagen hälsade vi på pappas arbetskamrat på landet och sedan åt vi middag och lekte hos Emma och Jonas. Det var riktigt jobbigt att lämna Stockholm. Det är ju en stor del av mig. Som bara finns i vårt liv någon enstaka vecka om året. 

 

Här ekar det tomt mellan inläggen. Men det är semester. Iallafall några timmar till. Och det tar vi vara på. Vill dock titta in och dela med mig av en av sommares höjdpunkter. Emma och Jonas bröllop. (Hoppas d är ok?). Jag hade äran att få bli dekorationsansvarig och är så glad att brudparet var så otroligt nöjda med hur festlokalen blev. Det var såklart ett samarbete mellan oss men det känns ju lite extra i hjärtat att vår bröllopspresent till dem blev något alldeles speciellt. Att kunna skapa en del av dagen till något de drömt om. Att få hjälpa till och vara en del av det hela.

 

Då var det redan söndag. Andra semesterveckan. Va glad jag är att jag tagit ut fem hela veckor och att det fortfarande är tre kvar. Tiden bara springer iväg. Denna veckan startade vi upp hemma i lägenheten. Vi har packat och packat. Nästa vecka är sista veckan här hemma på våran gata i stan. Sedan blir det andra hands boende i kvartert tills vi hittat vårt hus. Är så glad att vi lyckats lösa det med boende så nära. Slipper vi extra pendling till jobb och skola. Iallafall. Vi har gjort en massa nytta men även haft lite skoj. På onsdagen rastade vi barnen på Busfabriken i Malmö. Tummen upp från både barn och föräldrar som alla hade barnsligt roligt. I torsdag grillade vi hemma hos Linn och Henrik med barnen och i fredags var det äntligen tid att ta bilen upp till lillebror och hans Therese i Göteborg. 

 

Så blev det. Äntligen tid för semester. Vara tillsammans. Med de som betyder någonting. Bara vi fyra. Vår lilla familj. Vi startade upp semestern på bästa sätt. Landstället på Österlen. 

 

Just nu. Springer livet. Väldigt fort. O jag försöker. Fånga andetag. Sjunker. Men fortsätter kämpa. Vi är på väg mot något bra. O jag växer i mitt eget jag. Jag är stark. Iallafall vissa dagar. De andra gråter jag ut mot As axel. O tänker på att detta inte är hela världen. Bara en liten stund av vår tid. En olycka kommer sällan ensam. Och ibland brister de lite väl mycket. Men vi är friska. O när jag ser på bilder som dessa. Från vår mini semester till Småland tillsammans med de finaste vännerna. Inser jag. Att livet är SÅ mycket mer än det som ibland verkar så viktigt. O. Som våra familjer behövde dessa dagarna. De var vi SÅ värda efter tiden som varit. Våra barnen är så fina tillsammans. Små "kusiner" som var överlyckliga att få somna, vakna och spendera hela dagarna med varandra.

 

 

 

Okey. Jag har glömt mitt lösenord till bloggen. Och jag har inga bilder tagna den senaste månaden. Jag måste be om ursäkt till familj och vänner. För jag orkar inte. Hinner inte. Svara i telefonen eller på sms. Tiden är så liten. Och jag har tagit på mig så mycket att göra. För att förtränga. Att vi fortfarande inte hittat vårt hus. För när jag försvinner in i min kreativa värld. Då tänker jag inte på. Hur allting ska bli.

 

Vad jag pysslar med då? Jo en av mina bästa äldsta vänner Emma ska gifta sig med sin Jonas i sommar och de kommer få ett väldigt detaljerat bröllop. Skämt o sido. Tillsammans med bruden (och brudgubben eller vad det heter?) har vi skramlat fram en hel del fina ideèr och jag hoppas verkligen inte jag kommer göra våra vänner besvikna. Dessutom har jag ju Filippas kommande tre års kalas att fundera över. Temat är helt klart prinsessan Sofia. Den stOra idolen just nu. Det kommer dock bli ett litet kalas med familjen i år. Men klart ska vi ordna med tjusig tårta iaf. De mesta är redan ordnat och presenterna i box. Det blir bland annat en Sofia klänning, Sofia prinsseskrona, Sofias tebjudning spel och en alldeles egen balans cykel med Sofia hjälp och knäskydd. Wow. På födelsedagen är planen även en resa tillsammans med vännerna till Astrid Lindgrens värld. Tror det kommer vara pricken över i:et för en liten Filippa som är helt såld på alla Astrids figurer just nu.

 

Ja sen var det de där med huset. Som jag vet att ni är nyfikna på. Vi har ju varit på några visningar. Och varit sådär lagom kräsna. Diskuterat ned vilka punkter som är absolut nödvändiga eller absolut inte nödvändiga och så önskningar där ibland. Men ännu har inte vårt hus kommit ut på marknaden. Det har antingen sett bra ut på ytan men varit slitet under eller varit slitet på utsidan och alldeles för mycket jobb för priset eller vad vi har lust att ta oss an. Vi ska titta på ett hus nästa måndag och är väldigt aktiva på Hemnet. Vi har inställningen att om vi inte hittat något innan maj är slut får vi ta ett beslut om ett 2:a hans boende tills vi hittar vårt blivande hem. Gah. Varför ska det vara så svårt. Vi begär ju inte så mycket. Eller?

 

Usch. Tur jag kan begrava mig i jobb både hemma och på arbetsplatsen. O för jag har ju gått och blivit vikarierande BC. Ska jag verkligen ta mig an allt detta med en gång? Med risk för att köra rakt in i väggen. Ja. Jag vet inte. Men de senaste dagarna har jag legat hemma med årets förkylning och så hispig som jag blivit av att ta de lungt kan inte heller vara bra. Tur barnen och mannen finns vid min sida och vi är duktiga på att peppa varandra när vi har våra negativa stunder då de känns som vi aldrig kommer att komma någon stanns. En klok vän sa "Tänk. En dag kommer ni titta på Hemnet och ert hus kommer att vara där. De huset som känns rätt i hjärtat och blir ert hem!" Och jag är beredd att hålla med. För de är ju en väldigt spännande tid vi befinner oss i. Tänk. Vi ska bli med hus. Förr eller senare!

 

 

En liten kort påsk hälsning från oss. För er tappra som fortfarande tittar in här.

 

Vi har haft underbara dagar i sommarhuset på Österlen. Sovit, vilat, ätit gott, sett på konst, letat ägg, spelat bingo, gjort glassbåtspremiär och ja satt startskottet för vår och sommar. Precis vad vi behöver efter månader av förberedelser av försäljning av lägenheten. 

 

Nu ligger vårt hem tillförsäljning HÄR.

 

♥

Vet att ni är många som är nyfikna. Och om det blir som vi tror. Hamnar lägenheten på Hemnet. På måndag eller tisdag. I vilket fall. Under tiden. Får ni hålla till godo med några bilder tagit av lägenhetsinnehavaren själv. 

 

Oj. Det är inte så mycket av den här bloggen längre. Mitt nyårslöfte kanske ska bli att vara lite mer aktiv här? Om man nu kan ge sig själv löften si sådär två månader senare. Jag vet dock att det är många som är nyfikna på hur det går med våra flyttplaner. Så jag tänkte skriva några ord här om just det. För att stilla den värsta nyfikenheten.

 

Vi har nu kommit så långt att vi är klara med alla "små" projekt inför försäljning av lägenheten. Det har tagit sin lilla tid. Att renovera och måla alla lister, karmar och dörrar var mest tidskrävande. Sen har vi ju lagt golv i skafferiet. Målat kaklet  och bytt handtag/knoppar i köket. Möblerat om inför fotografering och visning. Det innebär att källaren nu är mer än full och även om jag försökt organisera oss är där minst sagt k.a.o.s. Dessutom har vi bytt ut alla personliga bilder i tavlor och fräschat upp badrummet. Och tusen andra små punkter som tillkommit under tiden. För de är ju just det. Att när man börjar dra i saker följer alltid annat med.

 

I alla fall. Vi känner oss klara här nu och det sista fixet som storstäd och inhandling av blomster är det sista på agendan. Nu. Ska vi bara bestämma om vi ska sälja eller köpa först? Det är klurigt. För beslutar vi en sak säger någon det andra och tvärt om. Skräckhistorier om dubbla hyror över flera år eller att helt enkelt inte hitta de där huset och riskera att stå utan bostad. Vi vet att alla bara vill vara omtänksamma och hjälpa oss genom att dela sina erfarenheter kring detta men någonstans måste vi ju ta ett beslut och det är inte det enklaste. Speciellt inte när allt blir så stOrt och livs avgörande.

 

Vi har fått lägenheten värderad och vi kommer högst troligen använda oss av Bo-laget. De är specialiserade på sekelskiftslägenheten och "vår" mäklare har sålt flera lägenheter här i föreningen. Vårt möte kändes väldigt tryggt och det är vad vi behöver just nu. Lite trygghet i stormen.

 

Nu återstår några möten med banken om hur vi ska gå tillväga och sedan lägger vi väl ut lägenheten till försäljning eller letar hus med ljus och lykta. Under tiden. Fortsätter jag med mitt nya beroende. Att se på bostadsannonser på nätet. Det finns ju så otroligt många fina. Och även om det inte är inredningen man köper är det ju de som får en att drömma sig iväg.

 

 

 

Då var det redan tid att avrunda året som gått. För innan vi hinner blinka. Firar vi in 2015 tillsammans med våra underbara vänner. Så. Hur har året varit? När jag ser tillbaka på alla underbara bilder inser jag att vi hunnit med mycket och hur otroligt lyckligt lottad jag är som får uppleva alla dessa vackra minnen tillsammans med min alldeles egna lilla familj.

 

Januari...

 

Jag är SÅ trött. Men vill så klart dela vår jul med de som inte kunde vara där tillsammans med oss. Så här kommer lite bilder med kort text. Ja julen är slut och jag har varit ledig men tröttheten har slagit till något förskräckligt. Är inte bra att varva ner. SÅ svårt att komma upp igen. 

 

Oj. Tiden springer förbi och nu är vi redan inne i december. Jag har försökt "klara av" de mesta utav julen innan det blir ett måste. För varje år. Tappar jag lusten till allt när jag stressar över paket, julbak och allt som "hör till". I år har vi helt valt att inte byta paket mellan oss vuxna till julafton. Självklart får barnen paket både under granen och av tomten. De i sin tur ger självklart en liten symbolisk gåva tillbaka till de äldre. Men det är så skönt att välja bort vissa moment för att istället lägga all energi på d ting vi valt att spara som jultradition. För det är visst något magiskt över julen och allt därtill. Glädjen i barnens ögon allra mest. Så när jag nu ordnat med alla julklapparna (till barnen då), julkort, almanackor,  luciakläder, pepparkaksbak etc. etc. kunde jag riktigt njuta av att se barnen klä granen (som är i plast och sparar även det en hel del tid och energi varje år).

 

 

 

 I veckan gjorde vi något som barnen längtat efter. Vi tjuvstartade julen med ett klassiskt pepparkaksbak. Jag hade köpt Pippis pepparkaksformar till samlingen vilket var riktigt populärt hos Filippa som bara älskar allt som har med Pippi att göra. Sen ville hon självklart baka på golvet. Precis som Pippi. Men där satte mamma stopp. Istället sjöng vi "En sockerbagare" och bakade tillsammans vid köksbordet. Liam var SÅ duktig i år. Kavlade, tryckte ut och la själv på plåten. Filippa behövde lite mer hjälp. Men bägge klarade av konsten att låta mer pepparkaksdeg hamna i magen istället för i ugnen. Precis som det ska vara.