hemmapavarangataistan

God Morgon Världen!

Det är så härligt att vakna till min lilla familj. Även om vi varit uppe och vandrat med liten inatt och sovit med två barn i sängen finns det inget härligare än att vakna upp tillsammans. Idag är det dagisdags för L. Det är verkligen en förmån vi har i Lunds kommun (vet inte hur det är i resten av landet?) att syskon till nyfödda får gå normala dagistider första månaden efter födselen. Det ger oss tid att hämta kraft att finnas där för L och orka med trotset när det anländer.



Morgonljus.



Mysigare än såhär blir det inte.



Vår vackra son.



Lilla dockan.




Syskonkärlek.

Jag och L äter frukost framför TV:n. Om en liten stund är det tid att ta hand om dagen. Ordna med flaskor, städa undan lite och kanske hinner jag vika tvätten som fått stå sedan vi kom hem!

Vår lilla dotter. Hon föddes hungrig. När jag kom upp på rummet. Efter en timme på uppvaket. Visade hon tydligt att det var tutte som var saken. Efter det har hon bytit blöja, ätit, sovit, kissat, bajsat och kräkt lite om och om igen. Oftast sover hon fyra timmar och är vaken tjugo minuter därmellan. På dagarna sover prinsepressan som mest medan på nätterna kan man få ut lite mer av vakentiden. Det är magiskt. När hon öppnar ögonen och ser oss. Det är en fantastisk känsla när det är hos oss hon blir lugn. Ja för sessan får lika mycket ro hos pappan sin. Det är en fördel med flaskmatningen. Att vi kan dela på ansvaret. Att pappa även han får vara nära och skapa den där alldeles speciella kontakten. För en viss liten dam har stulit sin pappas hjärta. Pappas prinsessa är vad hon är. Vi försöker dela lika på tiden tillsammans med liten och lite större för att få ut så mycket som möjligt av kontakten med våra barn. Jag vill vara lika delaktig i L som i F och samma gäller för A. Även om L tycker det är lite mer spännande att leka med pappa som spelar golf, fotboll och fiskar är det viktigt för en aktiv fyraåring att varva ner med mamman sin mellan varven.











Förstår ni att vi är helt kära alla tre i den här lilla varelsen!?! Vi kallar henne gullfia, lillasyster, kaninen, Filippa, Filippan, Filippis, hjärtat, sessan, prinsepressan, älskling, sötnos, bebis osv.

Trots att hormonerna spökar, tårarna sprutar, snittet gör ONT (har fått blödningar som vi hoppas inte innebär ngt allvarligt), huvudet dunkar, att jag känner mig som en liten nåldyna och sömnen lyser med sin frånvaro är jag/vi så otroligt L.Y.C.K.L.I.G.A i vår lilla bebisbubbla.

Imorgon får vi BVC besök och på kvällen kommer Stefan med sin Nathalie på besök. Mys,

Nu veckans Gossip Girl på Play!

Det blir inte mycket tid prioriterad framför datorn nu. Är upptagen med att mata, byta blöjor, ordna med flaskor, tvätta kläder och M.Y.S.A. Allting går preciiis som det ska vara. Lite smått upp och ner sådär men under kontroll och fyllt av kärlek. Idag somnade storebror i tid för första gången på en vecka och vi märker att nu är det tid för rutiner igen. Det har varit mycket för L den senaste veckan men han tar det så fint men nu blir det skönt att återvända till vardag igen. Det går fort att vänja sig vid att det ska hända ngt hela tiden. Känner att det vi behöver nu är att falla tillbaka i mysiga ting som det var då.

Jag har så mycket att skriva till er. Ni får ursäkta om jag kanske skriver en sak om igen. Jag har nämligen inget minne för tillfället eller koncentration. Vi har iallafall haft några super mysiga (och svåra dagar men det hör till!) dagar. Hunnit med lunch i solsken på stan, picknick i stadsparken, haft "välkommen till världen kalas" tillsammans med stolta farmor och farfar, myst med mormor och försökt njuta i varje sekund. Det känns som jag lever i en dröm som blir sann varje gång jag ser på vår F. Igår vilade vi eftermiddag tillsammans med prinsessan mellan oss. L lekte "mamma, pappa och barn" men en flickkompis från dagis i "rummet" sitt. Vi såg på varandra. Jag började såklart gråta. A är den bästa. Som tröstar, peppar och tar om hand om oss alla tre.

Idag har vi spenderat dagen hemma hos underbaraste Gudmor L med H och prinsessan L. Jag är så otroligt lycklig för våra familjer och vänner som finns här för oss. För tillfället är jag så otroligt fylld av lycka. Det är SÅ mycket känslor. Det betyder så mycket. Vad har vi gjort för att förtjäna allt detta?



Prinsepressan trivs i Gudmors trygga famn.



Leia som är 2 år. Precis lika gammal som L var när hon föddes. Var så försiktig med bebis. Klappade fint, höll i handen och sjöng "Blinka lilla stjärna!"



Linn är en av mina äldsta vänner från tiden i Lund. En underbar människa. Fantastiskt på både in- och utsidan.



Om vi fick önska får F med sig en del av dig i livet.



Mysigaste familjen. Henrik är lite av en idol i Liams ögon. Han kan "allt" om fotboll, har studsmatta i trädgården och arbetar med sport. Sist fick L en personlig tryckt Sverige tröja med namn som har stått högst upp på "vad jag ska bära på dagis" listan sedan dess.

TACK allra underbaraste för god lunch, presenter (fick en superfin berlock med ett par prinsesskor till armbandet mitt!) och för att ni finns i vårt liv!

Det är verkligen underbart att vara hemma. Igår hade vi en riktigt mysig dag tillsammans. Ioförsig med trött mama. För om prinsessan bestämmer att vi ska umgås mellan 11-04.00 på natten och pappan är så trött att han näst trillar baklänges är det bara till att gilla läget. Det är ju dessutom så mysigt när hon är vaken några timmar. Nu har vi släppt bröstet som bara sårade och var utan mjölk. F är nöjd med bara flaskan och napp vilket gör att hon sover väldigt gott och ofta. Vi försöker dela på tiden med henne rättvist här hemma. För alla vill ha sin del med Gullfia.

B.Ä.S.T med att komma hem var självklart att vi äntligen fick vara hos båda våra barn. Det har gått så fint med mormor som barnvakt men efter tre dagar från varandra längtar vi ömsesidigt. Det är svårt nu att finna en balans. Vi vill självklart ge L lite extra uppmärksamhet och bekräftelse samtidigt som vi inte vill ändra rutiner eller skämma bort. Första natten fick han sova tillsammans med oss i sängen. För att vi saknat. Något otroligt. Kanske emot alla "regler" men ett litet undantag bjuder vi på.

Liam är verkligen en helt fantastiskt storebror. Tillsammans med F är han väldigt försiktig, kärleksfylld och vill gärna vara med och hjälpa till. Varje kväll sjunger vi sånger för lilla syster yster. Det blir mycket med pussar och kramar.

Sen är det inte att sticka under stolen med att Liam fortfarande är en 4åring med tonvis av energi i kroppen som dessutom är van att vara ensam om mamman och pappan sin. Än har vi inte sett av någon svartsjuka för att vi tar hand om Filippa. Det som är tungt är att själv mäkta med trotset som kommer med jämna mellanrum och skulle så gjort även utan lillasyster. Än så länge är vi nöjda med fyra års mellanrum mellan barnen och känner oss som starka/stolta föräldrar till våra två.







"Det är faktiskt min bebis mamma!"

Om storebror fick bestämma skulle han ta alla matningar och sitta med prinsepressan i sitt knä dygnet runt. Igår efter mannen och min supermysiga soliga stadspromenad hämtade vi tillsammans på dagis. L var S.T.O.L.T.

Nu tid att plocka av morgonen här hemma och försöka komma ut på tur alla fyra (!).

Efter en amningskaos natt där sessan var H.U.N.G.R.I.G trots "rätt mängd" ersättning (var HELT FEL mängd NAN då F behövde det dubbla!) var det S.K.Ö.N.T att äntligen lämna BB. Dock med lite vemod i hjärtat. Denna gång har våran upplevelse varit helt fantastisk. Som en karusell på nöjespark som vi vill åka om och om igen. Lycka är dock att vara i nuet och vi har verkligen försökt att ta till oss alla stunder. Blir varm i hjärtat när jag tänker på hur underbart vi haft det. Och det allra bästa är att DET börjar nu. Verkligheten. Hemma på våran gata på stan och det är fantastiskt att känna att vi vet att vi gör ett bra jobb som föräldrar. Tutte, flaska, napp... och sessan är så nöjd så. Mellan 23 och 04 är det som roligast att hålla igång. Det är blöja,mat, rapar, fisar,kiss, bajs, sång och lek. Igen, igen och igen.



Filippa på väg hem. Det är alltid en liten "rymningskänsla" över den dagen man lämnar BB. Får vi verkligen ta med henne? Kommer ingen att säga att vi måste bli kvar eller att det måste blivit något fel! Men personalen bara log, vinkade och önskade oss lycka till. Vi pussades i hisshallen, mannen med mig i ena handen och vår dotter i den lilla lilla bilbarnstolen i den andre. Sedan körde vi i 30km/h genom staden. Stannade till i bageriet och handlade med oss färska bullar. Dessutom var vi inom Apoteket där jag fick känna på min nya amningshjärna för första gången. Vad hade kortet för kod nu igen? Mannen fick rycka in som stöd. Personalen bara log.





Gullfia trivs som fisken i vattnet. Här i mammas och pappas säng.



En liten mini Mikaela !?!





Hon luktar så gott. Vill spara doften i en liten ask. Gör ont att jag vet att den försvinner. Vår lilla baby.

Nu tid för att ordna med vatten till flaskorna, förhoppningsvis sova en timme för att sedan försöka ge oss iväg ut en tur på stan!

Dygnen tycks inte längre vara 24h. Det finns heller inget natt och dag. I prinsessans värld. Finns nöjd eller icke nöjd. Inatt sov du först hos mamma i fyra timmar. Ett nattamål däremellan. Sedan sov du tillsammans med pappan din. Tills vi blev väckta av ronden klockan åtta. Sammanhängande sömn gör oss alla gott. Vi vet att vi inte ska tro att allting varar förevigt. Men det är ett bra tecken att det börjar bra.



Något vi definitivt vet alldeles säkert är att du vill vara nära och att du har ett extremt snutt behov. Vårt bästa knep för tillfället är att låta dig äta, för att sedan få lite ersättning och slutligen snutta lite för att avsluta det hela med att låta dig somna när det fortfarande doftar tutte.



Sedan när du snuttat hos mamma. Sover du hos pappa. Innan vi byter. Vi försöker göra det mesta 50%/50%. Måste själv erkänna att jag är stolt över oss tre. Vi gör ett bra jobb tillsammans.







Du luktar så otroligt gott. Om du inte ligger hos oss går vi och doftar på dina ting. Din hud är så len och dina kinder så goa. Du skriker nästan aldrig. Utan kvittrar som en liten fågel.



Idag sken solen. Vi frågade om vi kunde låna vagn. För en liten tur. Ute i stora världen. Tillsammans med dig. Det blev en promenad till kiosken. För lunch ute. Frisk luft efter många timmar inomhus. Underbart.



När vi sovit tillsammans på eftermiddagen kom storebror på besök. Vi beslutade oss för en liten picknick vid sjukhusområdets ankdamm. Du är så duktig L. Klarar dig så bra hemma utan mamma och pappa. När vi skulle gå idag. Ville du dock att pappa skulle följa med. Men nöjde dig med att ni bokade in golf imorgon och om löftet att vi kommer hem till dig igen. Vår lilla kille känns så otroligt stor i jämförelse med syster sin. Där finns så mycket kärlek mellan dem all redan. Jag är stolt över hur otroligt empatisk vår son är. Hjälper mig att äta, säger de finaste ting och hämtar saker utan att jag nämnt att det var precis det jag behövde. Tänk att det är möjligt att bära så mycket kärlek i sitt hjärta som jag/vi gör för våra barn.

Kvällen har varit ett stort amningskalas. Vi har gett ersättning från början men nu börjar aptiten verkligen sätta i. Prinsessan ammar, tillmatas igen, igen och igen. Personalen förundras över hur mkt som krävs för att göra sessan nöjd. Du somnar tillslut. Vid tutten. Nu ser vi på fotboll tillsammans med de andra föräldrarna och bebisarna på avdelningen.

Imorgon åker vi hem. Det ska bli skönt samtidigt som vi verkligen njutit tiden här. Vi fick aldrig möjlighet att njuta såhär med din storebror. Det vart en svår start för vår lilla familj som resulterat i den motsatta upplevelsen denna gång. Lycka!

Morgon på BB. Vi har tappat greppet om alla tidsperspektiv. Prinsessan har de senaste dygnet fylllt oss med känslor som får våra hjärnor att stanna av för en stund. I rummet finns bara vi. Mamma, pappa och barn. Storebror fattas oss självklart något förfärligt.

Under natten har jag inte varit stor i världen. Snittet började kännas av mer och mer samtidigt som F självklart ville amma/sova hos mamman sin som i sin tur var rädd att prinsessan skulle ramla ur sängen eller kvävas. När man är ett dygn finns inget annat än nära som gäller. När solen stiger. Är jag lycklig. Vi har klarat natten. A har suttit brevid oss i en stol. Sett att liten andas. Själv har jag mått illa av att somna/vakna tusen ggr om. Dessutom går det hemskt ont i op.såret, livmodern drar ihop sig och jag svettas. Men brevid mig ligger den underbaraste lilla varelsen på denna jord. Ena stunden. En liten minikopia av mig själv. För att i nästa se ut precis som pappan eller bror sin. Vår är hon iallafall och vi har svårt att bestämma vems tur det är att få mysa.



Morgonstund har guld i mun.



Känslan av att känna sig tillräcklig och säker som förälder slår allt. Med Liam var det en helt ny värld denna gången en helt ny människa. Vi tar vara på stunden. Känner mig stark.



Mysiga stunder på skötbordet. Filippan har redan bajsat fem gånger. Och kissat på pappa direkt efter födseln. Vi pratar om såriga bröstvårtor till lunch och jag upptäcker att jag sitter med tutten i vädret. Är allt annat än min vanliga standard men precis nu kunde jag inte bry mig mindre. A frågar om jag vill ta en dusch. Jag frågar om jag luktar.



I korridorrerna hörs små bebisar med starka röster skrika. Vi ser på vår prinsessa som vilar ögonen på de rosa filtarna. Din lilla personlighet stämmer överens med den som växt i magen min. Nöjd med livet.



Du börjar titta mer och mer. Se dig runt i världen. Från din lilla balja. När du hör min röst. Slickar du dig runt munnen. Vi ammar och jag sjunger "Lilla Kanin!" tusen ggr. Det tycker du om och somnar vid bröstet. När du sover tillräckligt hårt. Vilar du hos pappa för en stund. Sen tar jag tillbaka dig. För att inte missa. En enda minut. Av bebistiden med dig. Du luktar så otroligt gott. Sparar precis denna stund i mitt hjärta.

Vad är det för dag idag?

Låt oss presentera...



Prinsessan Filippa. 08.32. 47cm. 3380gr. Kärlek.



Trött nybliven tvåbarnsmamma.



Mycket STOLT pappa.



Storebror och lillasyster.



Den obligatoriska brickan.

Den här dagen har varit alldeles perfekt. Mer än vad vi någonsin kunnat drömma om. Nu ska vi fortsätta livet i bebisbubblan på BB. TACK alla underbara för att ni funnits vid vår sida. Lycka!

Idag är det svårt att sätta ord på känslor. Inte varje dag vi vaknar upp till vår dotters födelsedag och definitivt Filippas första. Ja. Idag sker det. Vi har väntat så länge på denna dag. Om två timmar checkar vi in på avd.44 för operation som kan ske allt mellan 08.00 till eftermiddagen. Vi kommer självklart att försöka meddela er (om allt gått bra) snarast. Nu ska jag skrubba mig med lyxsvampen, väcka (om det räknas som sömn att ligga och blunda på kudden) mannen och sedan kör vi. Behöver kanske inte skriva att våra känslor är lite överallt. Igår gick vi som i en dimma. Oroliga, förväntansfyllda och lyckliga. Obeskrivlig känsla att veta att om några timmar bli vi föräldrar till en liten dotter (?) Det går inte att föreställa sig. Sedan vet vi exakt hur naturligt allting känns när de små tagit sin plats i livet. Galet mycket kärlek. Vill TACKA för alla varma hälsningar vi fått från våra nära. Det betyder så otroligt mycket att ni finns i våra liv. Kan verkligen känna hur ni finns i rummet tillsammans med oss idag. Det är vänskap. Vi älskar er.



GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN VÅR PRINSESSA!!!