hemmapavarangataistan

Igårkväll somnade jag redan klockan nio helt slut efter dagen och tur var väl det för imorse ringde klockan redan 06.00. Tanken med den tidiga uppstigningen var att många ting skulle hinnas med här hemma innan det är dags för dagis och jobb för att sedan kunna ta det lungt från måsten under helgen. Ursprungligen skulle vi även på Lussefika på Ls dagis men eftersom båda jag och A är förkylda bestämde vi oss att bli hemma. Började med att göra mig själv iordning och medan jag väntade på att chokladen skulle bli varm la jag upp några av mina favoritkulor på Mattuesfatet. En ide från Kattas blogg.

Precis när jag skulle slå mig ner för att läsa mina morgonbloggar och avjuta min choklad vaknade L och eftersom ingen annan än mamma fungerade idag fick jag njuta av lite morgonmys med L istället. Efter välling satte vi igång och städa medan A tog tvättstugan. Efter lite frukost lagade jag pannkakor till middag och nu är det redan hög tid att satta fart med det sista för snart går bussen.

Längtar till ikväll då jag ska bädda med våra nya fina lakan med gråa och vita ränder. Tända alla stjärnor och ljus härhemma och krypa upp i soffan för Idol finalen men först jobb!

Vaknade och tittade ut. Kunde inte avgöra vad klockan var. Dessutom var min mobil spårlöst försvunnen. Jag som så prydligt lagt den i fönsterbleket innan jag somnade igår. Går upp för att se tiden på datorn. 04.00. Ringer mobilen. Den ligger på As nattduksbord antagligen för att jag bad honom ställa sin igår för att jag inte skulle försova mig. Försöker sova men det går inte. Precis som igårkväll känns rummet för varmt, huvudet för fyllt av tankar och dessutom är det en som snarkar värre än den tredje sparkas. Tittat på klockan. Ger upp. Blev en tidig morgon idag och jag som ska arbeta och resa länge men jag väljer att se det som att jag kanske är tillräckligt utvilad nu för bra humör är jag på.

Eftersom jag hade extra tid på mig i badrummet schamponerade jag håret med silverschamoo från Toni & Guy. Mattar ner de varma tonerna i håret. Att rekomendera till alla er blondiner därute. Efter flera veckor utan att få behålla min mat känner jag mig äntligen lite mer som människa igen. Några kilo lättare är väl inte heller fel men det kommer rådas bot på nu under julen ;). Brukar bli bakslag det där.

Har tom hunnit fundera över middag ikväll. Detta är Husmorsornas kockbok och jag rekommenderar den varmt. Enkla, billiga och goda recept för oss med lite mindre matlagningskunskapar. Får mig även att tänka på ytterligare en gift jag önskar mig.

Imorse klev jag in i köket och fick en idè. Det händer inte så ofta och denna kommer kräva mycket "tjänster och gentjänster" av A men kanske. ;) Uppenbarelser i köket händer dock inte ofta så i jul skulle en prenumeration på Allt Om Mat inte sitta helt fel. Går att beställa hos Tidningskungen. Vi behöver inspiration och jag behöver större släkt med alla mina önskaningar ;) 

Nu börjar för att citera Emma skithuvudet göra sig hörd. Dags att packa ner Alvedon och mat till dagen för att sedan trippa iväg till bussen i mina nya stövlar. På vägen postar jag julkorten!

Har precis klickat hem den sista julklappen. Att handla julklapparna online är ett tips. Jag tycker det varit underbart att slippa trängsel, köer och framför allt impulsköp. Varje år säger vi färre julklappar men det slutar ändå med en hög av ting vilket ioförsig skulle vara toppen om det är ting vi behöver annars är det just bara en hög av stress, slösade pengar och ting vi kommer kasta. Eftersom vi ändå ger varandra klappar hoppas jag att de blir just de ting vi själva önskat. Egoistiskt? Kanske eller bara klimatsmart. Iallafall har jag funnit ytterligare några klappar som gärna skulle få platsa under våran gran. Väggord från Vinyla hem är verkligen prisvvärda, små lyktor från Iittala önskar jag mig i vitt, grått och svart i den lilla storleken, plastmatta för 199,- från Rusta tänkt till köket och fotoalbum i svart är verkligen något jag borde köpt för länge sedan.

Vad tror ni förresten om att blanda in lite mer svarta och kanske grå detaljer här hemma? Kan inte bestämma mig för om jag ska plocka bort färg så det bli sådär härligt stilrent eller lägga till färg så det bli lite mer modernt. Förrut har jag bara haft en bestämd inredningsstil jag tycker om men nu har jag så många och är rädd att det kommer se galet ut här hemma om jag börjar mixa. Kanske ska lägga upp bilder så får ni säga vad ni tycker. Jag behöver HJÄLP. Nej nu är det dags att släppa inredningshysterin och natta sig. Imorgon är det jobb som gäller. Bäst att ställa flera klockar. När man öppnar är mardrömmen att försova sig!

Äntligen har jag funnit ting att klä mig i till jul. Jag är petig då det gäller vad jag har på mig. Det får inte vara för dyrt, inte sitta åt på fel ställen, inte vara för festligt men samtidigt inte för vardags, är det dessutom skor ska de inte ha klack och så ska de komma över mina vader i storleken större också.

I veckor har jag letat i butiker både live och på nätet men inget funnet tills jag såg denna koftan hos Engla. Klickade direkt in hos HM men nej den fanns inte i sortiment så glädjen var stor då jag efter några dagar klickade in igen och såg att den var där. T-shirten klickade jag hem i svart efter att ha sett den på min underbara vän Linnea häromdagen. 149,- och finns även i rosa och grått. Perfekt topp. Festlig men bekväm. Jag vill kunna äta mycket julmat. ;) Kragen blev ett litet impulsklick hos HM. Tror den kommer göra allting ytterligare lite festligare och skorna är mina favoriter från Ellos som jag jagat sen jag såg dem hos Emma första gången och äntligen är de mina.

Jag är helt klart nöjd. Detta är ting jag kommer bära både jul och nyår samt även fortsätta att använda efter. Något annat har vi inte råd till. Försöker alltid tänka på vad jag väljer att handla till fest. Ting som är dyra och bara kommer användas vid ett eller några få tillfällen går bort. Numera även ting som kostar mindre för plånboken. Det handlar om att prioritera. Pris per tillfälle är lönar sig i längden.

Vad ska ni klä er i till jul?

Kanske är det saknaden av snö utanför fönstret som får mig att bli sugen på vitt, vitt, vitt eller har jag bara varit hemma för mycket och haft för mycket tid att hänga upp mig på ting. Precis som man kan ha dåliga hår- eller kläddagar har jag ibland dagar då allting bara känns fel här hemma. Dagar då jag skulle vilja ut med allt och börja från noll igen dock vet jag att även om vi skulle ha tid och pengar att göra om skulle det om ett halvår kännas lika dant igen. Det är farligt. Idag lever vi i en värld där vi byter inredning och renoverar lika ofta som vi köper nytt till våra garderober. Vi skulle kunna renovera ihjäl oss till perfektion men ändå finna den hemma hos någon annan. Tur att jag har en andra hälft som ibland stoppar mig från att "gå galen" på nyheter för visst är det så att det är de som står i garderoben i källaren om ett halvår. Något som får det ännu svårare för mig att stå mot köpsuget är all underbar inspiration vi får via nätet. En av mina favoritbloggar inom inredning är Hemma Hos Katta.

Det som trycker mig mest här hemma för tillfället är att jag är sugen på svart. Skulle så gärna matcha vitt, grått, svart men det passar inte in i färgskalan som går mer åt vitt, beigt och brunt med undantag för vitt, blått och grått i sovrum och kök. Att sortera ut beigt och brunt blir en omöjlighet då många av mina favoritting är i just dessa färger och att blanda in svart i detta blir rörigt istället skulle jag vilja blanda in lite mer blankt vitt för att göra det hela lite mer modernare stil. Att byta ut soffbordet är egentligen inte en önskan men då det är otroligt slitet och inte går att ha duk på pgr av gångjärn funderar jag på nytt soffbord från IKEA. Ett i prisklassen billigare som vi kan ha under småbarnsåren tills det är lönt att kosta på renovering av kistan. Tror det skulle bli fint i vardagsrummet med ett högblankt bord och gärna med vackra ljusstakar uppepå. Dessutom tror jag de skulle matcha utmärkt med dessa underbara kuddar från Mimou som jag önskar byta ut våra soff- och sängkuddar med för en lite lyxigare känsla. Sist men inte minst önskar jag en ny badrumshylla. Vi kastade ut vår i förra veckan då den kändes mindre spännade då den flagnat i färgen och dragit till sig smuts som inte ville ge med sig.

Nu kom A hem från jobb. Bäst att stänga ner inredningshysterin innan det blir till en diskussion här hemma ;) Dagen har spenderats med sjuk L som är mindre glad i att vara hemma och sjuk. Ingen feber nu ikväll så vi håller tummarna för att morgondagen ska bli feberfri. Det blir inget dagis men kanske en tur till vårdcentralen. Vi misstänker öronhinneinflammation!

Då var gastroskopin äntligen över. Det är en trött men stolt mama som vilar ut i soffan ikväll. Glad att jag genomförde undersökningen trots min ångest för sjukhus. Då vi kom in i undersökningsrummet fick jag känslan av att detta klarar jag inte men med lite pepp från A tänkte jag om. Efter allt är det bara tio minuter av mitt liv och har man överlevt en förlossning klarar man det mesta ;) Det var dock absolut inte att jämföra med en förlossning då man har ett litet annat slutmål att inrikta sig på. Detta kändes ungefär som att ha vinterkräksjuka samtidigt som någon stoppade ner något som skar i halsen som dessutom gjorde det svårt att andas. Det sprutade både slem, snor och tårar men jag försökte tänka mig ur situationen. Att det inte var jag som låg där och det hjälpte faktiskt mot den där maktlösheten jag brukar känna inför sådanna här situationer. Istället blundade jag och fokuserade på trevligare tankar om livet och sedan var det över. Jag är glad att jag fick ha A med mig som höll min hand hela tiden. Annars kan jag säga att jag kännt än mer ångest. När vi var klara och skulle åka ner i hissen kom dock mycket känslor över mig. Om det var för alla spänningar inför dagen släppte eller för att vi åkte i en i pricip likadan hiss som under den kritiska delen av Ls förlossning vet jag inte men det kändes och återigen var jag glad att A var vid min sida.

Efter sjukhuset åkte vi hem och vilade en stund för att bedövningen skulle släppa innan lunch. Efter lite mat i magen kändes ting lite enklare och nu inväntar vi svar. Vad D än så länge kunde se såg allting bra ut men tester kommer visa om jag t.ex. har en överkänslighet mot gluten. Dock känns resultatet på underökningen inte som något jag väljer att fokusera på nu för varför oroa sig imorgon då man kan njuta av idag. Istället vilade jag och en sjuk A upp oss en stund innan det var dags för L att komma hem. Eftermiddagen har spenderats med massor av lek och bus. Till middag blev det korv stroganoff. Ingen vidare festlig fredagsmat men eftersom vi båda är trött här hemma blev det enkelt idag. Vissa dagar bara blir och tyvärr är idag en sån dag. Då fredagskänslan inte riktigt infinner sig.

Nu sover L och vi ska snart se Idol. Imorgon väntar lussebak och promenad. Har fyllt upp med lite mer jul här till er. Årets julkrans, äpplen och pepparkakor. Härligt med lite grönt här hemma. Flowers make me HAPPY. Hade jag mer pengar denna julen hade jag absolut inhandlat de vackraste murgrönorna på båge som jag sprang på hos min favoritflorist häromdagen. Har letat länge efter precis sådanna så det tog mot att lämna dem där men ting är inte glädje. Håll nu tummarna för att vi blir friska här hemma för nästa vecka väntar jobb, måsten och träff med underbara vänner. Nu blir det ett äpple till Idol för visst är det så att "Ett äpple om dagen håller doktorn borta från magen"?

Planen för dagen är att göra INGENTING men det är en utmaning då jag börjar morgonen med att behöva varva ner. När Liam kommit iväg till dagis ringde jag A-kassan. Kände att jag behövde ha det överstökat eftersom pappren ska vara inskickade denna vecka och det konstant ligger som ett tryckade måste i huvudet. När det äntligen var klart var min uppgift att just ta det lungt och få i mig lite frukost. A gjorde havregrynsgröt till mig som gick ner men bara liiite och sakta,sakta. Efter det försökte jag mig på en kopp varm choklad till Efter Tio men det tog emot. Tände ljus här hemma och kröp ner under täcket för att njuta morgonen framför TV:n. Tyvärr var det mer eller mindre en omöjlighet. Det snurrar i huvudet, spänner i tinningarna och ögonen värker. Det är galet men jag kan omöjligt fokusera på att göra ingenting. Skulle ni fråga mig vad Efter Tio handlade om idag hade jag kunnat resumera en kvart av två timmar men därmot hade jag kunnat skriva en lista på tio saker jag måste göra/kolla upp eller ordna med.

Nu ska jag försöka fokusera resten av dagen på att se på en av filmerna vi hyrde igår, läsa nya Vi Föräldrar och viktigast av allt äta. Har redan hoppat över mellanmålet så det blir till att laga lunch NU. Imorgon är jag inte sjukskriven då jag är arbetssökande de dagar jag inte arbetar i butiken och det är vridet att jag tycker det ska bli skönt att ta tag i ting igen. För då jag får göra någonting känner jag iallafall inte dåligt samvete över att jag gör ingenting men jag vet att jag nu måste inse mina begränsningar och inte ha fyratimmars resväg om dagen plus arbetad tid utan ta ting i mitt tempo för att inte behöva besöka akuten ytterligare en gång till. Den senaste tiden har verkligen fått mig att inse att jag måste ta tag i detta nu annars kan det sluta illa. Imorgon har jag telefontid med min läkare och jag har en lång lista med frågor för nu är jag trött på att inte kunna njuta livet. Det är dags att börja läka ihopa igen. Både psykiskt och fysiskt!

Hela denna dagen känns mest som en enda stor dimma. Har sovit i massor men är fortfarande trött. Skriver jag inte sammanhängade här är det antagligen för att jag är minst sagt förvirrad i huvudet. Försöker koppla av och koppla bort men tankar flyger runt därinne trots mina försök att helt stänga av allt jag går omkring och tänker på. Det är helt enkelt för mycket just nu. Att mitt i allt kaos försöka stanna upp och vila är allt annat än enkelt. Det där lilla ångloket inom mig vill helst hoppa över att äta, ta tag i alla högarna och framför allt jobba ihopa pengar till vår familj men inser mina begränsningar då jag inte minns vart jag är påväg när jag kommit ut genom dörren.

Detta gott folk är en av de ytters obehagliga ting jag vart med om i mitt liv. Önskar ingen att må som jag mår nu. Känner dock att jag är skydig vår familj, min arbetsgivare och inte minst mig själv att ta vara på tiden nu. Lyssna till kroppen och snabbt bli bra igen dock inser jag att det kanske är det som är själva problemet. Att det inte finns någon "quick fix" i hur jag mår nu. Det är en lång tids händelser som klumpat ihopa sig i mitt huvud och som antagligen är det som får min kropp att skrika på hjälp eller är kroppens signaler tecken på något annat och det är orsaken till varför huvudet inte riktigt följer med. Det är upp till läkarna att ta reda på den saken under tiden tänker jag göra som jag blitt ordinerad. Vila.

Vi har hyrt hem några filmer så det är min plan imorgon. Det och att tillåta mig själv äta regelbudna måltider. Det har blivit en stor sak nu. Det där med maten. Har märkt att jag tom då jag är hemma och har tid att kurera mig efter maten iallafall undviker att äta för att slippa det onda och jobbiga. Så morgondagens mål är att vila och äta samt försöka koppla bort tankarna på det konstant dåliga samvetet. Dåligt samvete för att jag inte orkar med jobb, dåligt samvete för att A kämpar på medan jag är sjukskriven, dåligt samvete för att jag inte mäktar med att göra allt jag borde, dåligt samvete att jag har hamnat i denna situationen och framför allt dåligt samvete för att jag mår som jag mår. Kämpar för att orka lite till men varför känns det som att varje gång jag tar ett steg fram blir det två steg bak?

Bloggen fungerar mycket som terapi för mig och eftersom jag inte mår bra nu blir bloggen inte heller något underhållande att läsa men jag hoppas ändå att ni stannar kvar. Era kommentarer värmer och att skriva får mig att se annorlunda på ting. Rensar upp lite bland tankarna även om de fortfarande snurrar runt, runt. Lägger in lite bilder på "julnytt" här hemma för att lätta upp stämningen lite grann. Snälla håll tummarna för att det snart kommer en "vändning" i vårt liv, att pusselbitarna faller på plats och att allting ordnar upp sig. Innerst inne så vet jag något som A ofta säger att "allting löser sig" och det kanske är mitt största problem att jag inte kan släppa kontrollen och låta saker och ting lösa sig för de gör det alltid. Ibland kanske saker och ting bara måste få va för en stund?

Det blev inget första advents firande för vår del. Vaknade igår morse med en obehaglig känsla i magen. Direkt till toaletten och därefter låg jag i soffan med onda kramper. Ringde A som var på jobb som ringde in farmor som barnvakt och skjuss till akuten. Där låg jag och grät mellan det onda. Efter några nålar i armarna och övriga tester kunde jag äntligen somna några timmar och då jag vaknade kom A och höll min hand. Ytterligare en stund senare fick vi träffa doktorn. Mina tester visade inget annat än att jag har en infektion i kroppen. Äntligen kunde jag pusta ut efter en förmiddag då jag trott att detta kan bli min sista jul. Ingenting visar på att det är något farligt som drabbat mig men jag har ändå en konstant obehagskänsla av att något är fel för detta kan omögligt vara rätt? Då jag förklarade min sjukdomshistorik och hur jag nu kämpar med långa resvägar och arbetsdagar utan energi med migrän som följd skakade läkaren bara på huvudet. Enligt doktorn skulle jag vara sjukskriven och vila. Heltid nu för att läka ihopa och sedan kanske på 50% för att hitta tillbaka till ett normalt liv samt inga långa resvägar dock sjukskriver de inte längre perioder på akuten men vi kom överens om att jag ska ta upp detta med min läkare på fredag då det är dags för den fruktade gastroskopin. Med några kloka råd om att jag måste börja ta hand om och respektera min kropp NU samt ett läkarintyg på att jag SKA vara hemma denna veckan för vila checkade vi ut från akuten.

Hemma väntade farmor med L. L som precis vaknade då vi kom hem. Var lite mammig antagligen som följd av att jag haft så ont på morgonen. Försökte förklara för L varför mamma var lite ledsen. Sa att "mamma har ajaj i magen" då gick han runt och sa "ojojoj ojojoj ojojoj" och "ajajaj ajajaja ajajaja". Fick massor av klappar, kramar och pussar. Det är lycka att se sitt barn visar sådan omtanke och kärlek. Det måste tyda på att vi fyllt honom med det. Farmor hade handlat hem mat, städat köket och var i full gång med att putsa fönstren. Efter lite fika tog hon L med sig till julskyltningen i stan och medan två trötta föräldrar vilade handlades det julkranar, julblomster och pepparkakor så nu känns del lite juligare här hemma trots sjuka på advent. Förhoppningsvis kommer stjärnorna upp ikväll men vi får se. Det är inte det viktigaste just nu. Nej nu ska jag vila. Huvudet gör redan ont och klockan har ännu inte slagit lunch. Det är inte att leka med detta med stress. Får en läskig känsla ibland att mitt huvud bara ska stänga av. Det är så ansträngt och jag glömmer så lätt ting nuförtiden. Precis som tankarna spinner men jag kan inte greppa dem. Obehagligt!

Fick sån inspiration till jul från senaste numret av Lantliv. Behöver ni några tips eller bara komma i lite julstämning rekommenderar jag varmt att ni köper tidningen. Så vackert det är med julstjärnor över dukat bord, ljuslyktor på trappen och vita tulpaner. Får mig att vilja pynta NU och vilken tur för mig att vi faktiskt ska dekorera här hemma i helgen. A ska sätta upp julstjärnorna imorgon kväll eftersom han bokat in en golfrunda på lördag. Lika bra de så slipper han vara hemma när jag sätter igång. Han klarar inte riktigt av när jag går varm på Celine Dions julskiva, tända ljus och pyntmani men han tycker det är mysigt när han kommer hem till allt julfint och det är det viktigaste. Å, nu fick jag en såndär "Vad jag älskar mitt liv och min familj så jag skulle kunna gråta av lycka känsla!" och i år skall införas ytterligare några små traditioner som bara är för oss tre. Som jag längtat. Efter att få vara just detta. Mamma och fru. Skapa vårat liv tillsammas. Det bästa jag gjort. Bli tillsammans med A och skapa en L!

Idag har varit en bra dag. Började med föräldrafika på Liams dagis. Tända ljus, trevligt sällskap och en son som tyckte det var spännande att både mamma och pappa följde med. En mysig start på dagen visdade sig vara gott för själen för idag har jag kännt mig fri. När man konstant går och grubblar på olika ting och måsten är det underbart att ha en dag som bara är. Då tankarna inte roterar i huvudet konstant utan man faktiskt kan koppla av och bara vara. Tror det beror mycket på ett beslut jag fattade igårkväll. Detaljerna är ännu inte färdigställda men jag är påväg mot ett mål och det känns BRA.

Efter dagis var det dags att bege sig till jobb. Var ute i lite god tid och hann med att ordna några av de sista detaljerna inför As födelsedag nästa vecka. Längtar att få skämma bort honom lite. Det är han mer än värd min älskling. På bussen lyssnade jag på bra musik som fick mig att le. Efter jobb unnande jag mig två nya toppar och sedan tog jag bussen/ tåget hem. Sprang förbi Kinan på vägen och handlade med mig världens godaste kyckling och vårrullar som jag åt i lugn och ro innan Liam kom hem. Idag har farmor och farfar varit barnvakt. De måste haft mycket att göra för L var så trött och somnade på fem minuter efter dusch och välling. Fast först fick jag en stor puss. Det värmde. Nu ska jag gotta mig med nya Lantliv som kommit med posten idag och så ska jag se reprisen av Halv Åtta Hos Mig på Play. Imorgon är det fredag vilket känns underbart då jag är LEDIG i helgen!

(Jenny: Vi handlade Liams julklappar på lekmer.se. Superbra sida som tipsar om vad man kan ge barn i olika åldrar, fri frakt över 1000,- och snabb leverans. Rekommenderas!)

Gårdagen var tung men framåt eftermiddagen kände jag mig ändå lite mindre trött i skallen och beslutade att ta mig till vårdcentralen för att äntligen ta sprutan mot svinet. Skönt att ha det ur världen och eftersom jag var ledig idag garderade jag mig för eventuella biverkningar. Några följder av sprutan har dock inte synes till. Lite ont i armen men det är välan inget att klaga om. Den 10 dec ska Liam vaccineras. Sen är hela familjen skyddad så gott vi kan. Det känns skönt.

Eftersom jag inte gjorde många knop här hemma igår blev det en sådan dag idag. Egentligen skulle jag vilat idag igen men det går tyvärr inte när tiden är knapp. Började dagen med tvätt och bockade av några måsten på att göra listan. Ändra Liams vaccintid, ringde Handels om a-kassa, kontaktade jobb angående ytterligare arbetsgivarintyg etc. Sedan tog jag mig ner till stan för några ärenden. Hämtade ut foton, handlade present till A som fyller stora 26 nästa vecka, ordnade med kläder inför julen till L och inhandlade ting till julklapparna. Nu är det enda som är kvar inför julen att hänga upp pyntet i helgen, hämta ut och slå in Liams julklappar som vi beställt på internet ( frakfritt och hur skönt som helst att sitta i lugn och ro istället för att trängas i leksaksbutiker), ordna med diverse julklappar vars innehåll inhandlades under dagen samt köpa julklappspapper och slå in. Sedan efter ett besök i den där butiken som säljer alkholhaltiga drycker kan vi slå oss ner och mysa istället för att julstressa. För vi är KLARA!

Det kan tyckas tokigt men när det är något jag kan kontrollera och göra klart som t.ex. julen känner jag mig nöjd med mig själv. Att jag i allt kaos åtminstone lyckas få en sak rätt och även om det inte handlar om måsten utan om egentligen roliga ting känns det bra att de är klart. Andra saker som jag snart hoppas ska bli klart är alla papper som skall skickas in till olika myndigheter då man blir arbetslös, läkartider och vart jag ska ta vägen i januari men mest av allt önskar jag mig en frisk kropp förhoppningsvis en följd av att allting annat i livet löser sig? Förnärvarande är allting ett ont kretslopp svårt att bryta. Som jag önskar att det kommer en vändning snart för jag är för tillfället förvirrad, sönderstressad och sliten.

Under ett av mina kloka samtal med min underbara vän Linnea under gårdagen kom vi fram till att det kanske är dags att helt vända blad? Kanske blir allting bara fel hur jag än vrider och vänder för att jag befinner mig inom fel yrke? Ska beställa hem kurskatalogerna till våren och ta mig en riktig funderare på vart jag är påväg egentligen. Ibland är det så lätt att bara köra på. Den enkla vägen. Istället för att inse att man egenligen borde börja om från noll. Det är dags att göra en förändring för annars har jag en känsla av att det endast är påväg utför. Inte kul att sluta som utbränd vid 25. Nej nu är det jag som nollställer mig själv och funderar. Det finns ju faktiskt många yrken jag funderat över tidigare. Lärare, psykolog eller varför inte något helt nytt? Att tänka på att starta från noll igen känns mer spännande än skrämmande och därav säkerligen rätt. Ni ser så klok jag blir av den där Linnean. Vi pratar mycket om allt och kommer därav fram till många kloka ting tillsammans under våra mer eller mindre dagliga telefonkonferanser som har blivit en stund jag ser fram mot varje dag. Just nu behöver jag nya infallsvinklar som tar mig ur denna lite tunga perioden i livet.

Efter att jag ordnat med ärenden på stan gick jag hem för en snabb lunch innan jag hämtade Liam på dagis. Det började regna så vi skyndade oss hem. Väl hemma slog vi in paketer till A och åt mellanmål. Efter en stunds lek blev det sedan dags för tidig middag ala fuskköttbullar och snabbmakaroner. Ibland är det bara sådanna dagar och tur är väl det att det finns enklare val ibland när huvudet börjar göra sig påmint. Klockan sex låg jag utsliten i soffan med skallevärk igen och nu äntligen efter några timmars vila och Alvdenon har jag lyckats få något sådär rätsida på saken dock är det dags att stänga ner här och istället se reprisen av Halv Åtta Hos Mig på Play. För nu är det dags att unna sig mer tid för mig och fokusera på hälsan sedan kommer det andra av sig självt eller hur?

Det vart en minst sagt tung dag igår. På väg till jobb kände jag mig slut i kroppen men försökte hålla humöret uppe med bra musik i öronen. Såhär i efterhand förstår jag varför jag inte riktigt mäktade med igår och hur det kom sig att jag var ovanligt vit i huvudet på alla korten. Ironiskt nog satt jag och ändrade inställningarna på kameran men jag fick snart reda på att jag skulle kunna ställa tillbaka dem igen.

Framme på jobb kände jag mig yr. Fick göra om hela tiden och var allmänt förrvirrad. Öppnade själv igår men som tur var kom en av våra praktikanter efter öppning för jag vet inte hur jag skulle orkat med. Försökte intala mig att det bara var svikter efter förra veckans sjuka som gjorde sig påmind. Det tryckte till i huvudet och jag kände mig i ett allmänt förrvirrat tillstånd. Kände att jag inte kunde hålla ordning på vart jag var, vad jag skulle göra och ljuset i butiken kändes så starkt. Plötsligt flimmrade det framför ögonen och jag såg allting suddigt. Kämpade för att orka med. Egentligen borde jag gått hem med en gång men jag är inte den som ger mig. Ibland kan jag tycka det är enklare att bara köra på än att sjukskriva mig och behöva ringa in någon annan som ska jobba dessutom har jag redan varit tvungen till att ändra så mycket med schemat att jag inte ville krångla till det yttterligare. Så jag stod ut fram till lunch. Sedan gick jag in i personalrummet och bara grät. Ringde A som sa till mig att tänka på mig själv för en gångs skull.

När man mår som jag mådde igår är det igen höjdare att ta sig hem två timmar kommunalt. Världen snurrade och kan inte förklara känslan av att äntligen få komma hem. För det blev inget mer jobb igår. Jag kollapsade totalt. Fysiskt och psykiskt. Min läkare ringde precis och enligt honom var det migrän som drabbade mig och om så var fallet vill jag sända en stor kram till alla er med migrän där ute för det var minst sagt obehagligt. Att räkna ut varför min kropp säger ifrån behövs inga läkare för därmot behöver jag någon som kan tala om för mig hur jag ska ta mig vidare. För just nu sliter jag mig sönder för att hålla mig på ytan men hur jag än vrider och vänder står någon eller något och trampar med foten.

Igår tappade jag en hel del blod vilket säkerligen påverkade mitt redan nedsatta järnvärde och gjorde att min kropp kom än mer i obalans. Dessutom har jag tvingats sova utan bettan i två nätter eftersom jag inte kunnat andas pgr av förkylning vilket jag med säkerhet kan säga påverkat mig eftersom det fortfarande spänner i tinningarna. Att jag inte kan behålla vad jag än äter och därav inte äter mat då jag arbetar är även de en ganska bra grund till gårdagens sammanbrott. Eller kan det vara för att jag undviker att dricka eftersom jag då måste springa på toaletten ytterligare? Kan stressen av att inte ha någon koll på framtiden, få ihopa livsschemat och att konstant springa på läkarbesök vara en anledning? Som ni märker hänger allting säkerligen ihopa med varandra men jag vet inte vart jag ska börja för att trassla ur mig ur garnet. Kanske med att acceptera att jag inte är någon superkvinna. Helt enkelt sluta stressa upp mig för att jag inte mäktar med och istället acceptera att jag numera måste sjukskriva mig då jag mår dåligt, inte kan arbeta när Liam behöver oss och sluta upp att känna konstant dåligt samvete att jag inte räcker till.

Som jag önskar att jag vore en av de där feel good bloggarna. En sån som ni fick energi av. Försöker verkligen att hålla mig positiv men ibland orkar jag inte med mer än att bara acceptera att vissa dagar bara är. Vill inte vara en person som ringer och klagar men det är precis sådan som jag känner mig därför undviker jag ofta att ringa er för jag känner att jag inte har något positivt at berätta. Innerst inne vet jag att ni är min familj och mina vänner "i nöd och lust" men problemet ligger mer hos mig. Att jag känner mig som en sämre människa för att jag aldrig ringer och sprider glädje därför försöker jag alltid att undvika att prata om d som är kämpigt och istället tala om det som är bra. Att plocka fram det positiva är ioförsig en bra egenskap men ibland kan man behöva lite pepp genom det svåra som nu är fallt.

Ja, det känns tungt nu dock vet jag att så även har varit förrut och att det blir bättre. Jag är tacksam för att det inte är något värre än en tuff period på många plan som drabbat vår familj. Tillsammans är vi starka och jag vet att detta gör mig till en bättre människa. En människa med insikt om vad som är värt att slita sönder sig själv för. En människa som vet att man ska ta vara på stunderna. En liten människa som fått insikt i ett och annat.

Idag blir jag hemma från jobb och bara vilar. Inga måsten ska genomföras, inga samtal ska ringas, inga papper ska skrivas. Jag ska bara vara och göra något jag borde gjort för länge sedan. Få en stund i lugn och ro!

Startar dagen med en kopp varm chokla i soffan. Är inte det minsta motiverad idag. Tur att jag har arbetsmoral nog att ändå sköta mina arbetsuppgifter trots att jag är SJUK. Känner att jag inte behöver dra hur sjukan artar sig här. Blir så negativt. Istället nöjjer jag mig med att berätta att den är kvar och att det dessutom är alldeles för tidigt för att vara redo att klampa iväg till tåget. Varje morgon då jag står vid tågen (med undantag för helgerna då) chockas jag över alla människor. Hur trångt det är, hur alla stressar och hur olyckliga de flesta ser ut. Min tid i "bubblan" som mammaledig har verkligen fått mig att inse hur otroligt mycket vi har i våra liv som människor idag så varje morgon står jag där på stationen och frågar mig själv... är de lyckliga?

Undrar hur Sverige skulle se ut om en av alla föräldrar var hemma med sina barn? Om sjuka fick den hjälp och det ekonomiska stöd som krävs och om resterande del av befolkningen kanske arbetar lite mindre än 40 timmars arbetsvecka plus resväg? Skulle vi kunna göra någonting som påverkade att vi slapp trängas tillsammans med hundratals andra trötta människor varje dag? Kan vi avstå något för att få lite mer tid till att leva? En Hello Kitty topp mindre kanske är en bra början? ;)

Nu dags att slänga på sig Conversen och bege sig iväg i morgonmörkret!

Trött mamma nyligen hemkommen från jobb. Äntligen har jag fått slå mig ner i soffan. Ätit den godaste "Kinan" och mumsar smågodis till Idol samtidigt som jag ser igenom lite av mina favoritbloggar. Det är verkligen beroendeframkallande detta med bloggar eller vad säger ni?

En annan sak som är beroendeframkallande är Hello Kitty. Som många av er vet har jag sedan länge (alltid?) varit galen i rosa och då speciellt ting med Hello Kitty på. På senare tid har jag dock börjat känna mig "mätt" på detta och beslutat mig för att sluta handla sådant med undantag för om vi eventuellt skulle få en dotter en dag. ;)Helt enkelt har jag välan gått och blivit vuxen eller kanske påverkats av min älsklings lite snea blickar på mina rosa Hello Kitty set. Stackarn måste känna att han lever tillsammans med en jättebebis för om man vänder på saken hur skulle jag känna om A gick runt med Spiderman på allt han äger?

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag på senare tid funderat mycket över det här med konsumtion. Det är intressant. För vad är det som påverkar mig så starkt att jag helt plötsligt står där i kassan på HM med min bonuscheck och en topp jag egentligen inte alls tänkt handla? Idag föll jag dit helt enkelt. Jag erkänner. Att inte handla är absolut inte min starka sida men jag tänkte väga upp mitt destruktiva beteeende genom att erkänna mitt shoppingmisstag för er i hopp om att jag tänker mig en gång extra för nästa gång. Vad behöver jag egentligen? Hur mycket kostar detta ting i tid från min familj  och kanske mest spännande varför vill jag köpa just detta ting?

Dags att tvinga mig själv ner i soffan för lite välbehövlig vila nu. Svårt att varva ner efter jobb. Det har varit tungt idag. Sjukan har gjorts sig konstant påmind och jag önskade mig hem flera gånger men jag bara gjorde det och ser fram mot en lugn söndag hemma för imorgon är det en sjuk trött mama på jobb igen.

A som somnat när han nattade L kom precis ut för att göra mig sällskap i soffan så nu stänger jag ner datorn för ikväll!

Här hemma brinner massor av ljus. Liam sover gott efter en dag på dagis och en eftermiddag hos farmor och farfar. Själv sitter jag nerbäddad i soffan för att kurera mig från sjukan. Ute blåser storm och A ringde tidigare från jobb för att säga att de var strömlösa i byarna därav lyser extra många ljus här hemma ikväll utifall vi skulle bli utan el men än så länge lyser även ljusslingorna. Kanske är det mysstämningen som gör det eller att jag blev på gott humör när det i eftermiddags damp ner bonuscheckar och rabatter både från HM, Polarn och Pyret och Åhlens i brevlådan. Kanske ett knep för att få oss konsumenter att handla mer nu inför jul men väldigt positivt för en småbarnsfamilj med för tillfället stram ekonomi. Måste erkänna att jag till skillnad från tidigare inte haft något vidare julstämning i år men när jag bläddrade igenom senaste nummret av Lantliv och såg bilderna ovan började det klia i julpyntarfingrarna och ett besök på Åhlens häromdagen fick äntligen den efterlängtade julstämnigen att krypa fram.

En sak med bloggen som jag vet många av er tyckte var inspirerande var då jag visade bilder på ting vi köpt, hur vi gjort om här hemma och vad vi drömmer om att inhandla i framtiden. Tyvärr är situationen sådan idag att vi inte köpt eller gjort något på länge nu. Med en delvis arbetslös och en oviss framtid blir inga pengar över till sådant och även om det är hur kul som helst att inreda etc. måste jag medge att det är nyttigt för oss att inse vad vi egentligen behöver. Idag överkonsumerar vi något otroligt, vi påverkas något enormt av media och jobbar heltid för att kunna handla diverse ting. Detta kommer kanske inte som någon uppenbarelse för någon men jag har på senaste tiden funderat mycket över detta. Kanske införa köpstopp och vinna mer tid tillsammans? Som allting i livet gäller det att finna en balans i detta och ja i år blir balansen att inte mycket nytt kommer inhandlas till jul. Därför hoppas jag att jag kan inspirera er genom att försöka förmedla känslan av vår jul ihopa som familj istället. I slutändan är det allting som betyder något.

Tro nu inte att vi inte ska fira jul här hemma. De ska vi mer än någonsin men det blir med förra årets julpynt, sparsamt med julklappar och kanske om vi får någon krona över som inte ska sparas ett eller annat pyssel för jag skulle inte tacka nej till egensydda julstrumpor, en adventskalender, en liten julgran i trappuppgången med tillhörande zinkhink, julepaketer med vackra papper och en stor julgran som vi samlas kring på julaftonsmorgon. Vad som blir det återstår att se men det viktigaste av allt är att vi får vara tillsammans, skapa våra traditioner kring jul och att vi ska mysa i massor!

När jag slutade blogga för några månader sedan kändes det tomt men jag var nöjd med mitt beslut. Hade bestämt mig för att jag ville att vi skulle leva ett "anonymt" liv där vi hörde av släkt och vänner "in real life". Känslan då jag klickade på "ta bort bloggen" är dock att jämföra med känslan av att skiljas från en kär vän. Tomhet. Tiden gick och efter några veckor kände jag mig dock nöjd över mitt beslut. Tills jag insåg att den kontakt jag hoppades få genom att sluta med bloggen aldrig infann sig. Inte för att ni inte hörde av er utan för att jag aldrig han svara eller ringa upp. När jag bloggade kunde jag många gånger uppleva det som ni tycke jag var tradig när vi väl sågs för jag berättade sådant som ni redan läst och jag tänkte att genom att sluta blogga skulle jag bli en mer intressant människa då vi träffades men situationen blev istället att så många av er missade så mycket eftersom jag inte längre visste vem som visste vad eller helt enkelt inte hann informera er. Som arbetande mama räcker tiden inte alltid till att uppdatera alla om allt.

En annan tanke jag hade då jag avslutade bloggen var att jag inte ville dela med mig så mycket av mig själv och vårt liv. Hade många gånger svårt att inte skriva ut kanske lite för mycket personligt i bloggen. Efter att inte bloggat på några månader vet jag dock knappt vart jag ska göra av alla känslor. Bloggen hjälpte mig att reflektera över dagen vilket fick mig att släppa det negativa och istället ta vara på det som varit positivt. Utan bloggen har jag svårt att få denna stund för eftertänksamhet och istället flyger tankarna som bubblar därinne runt ända tills jag slår igen ögonlocken på kvällarna. Faktiskt har jag kännt det lite som att turen vände då jag slutade blogga. Delvis beror det på att vi tagit många tunga beslut här hemma men jag tror att mycket beror på att jag aldrig just tagit mig tid till att tänka på det som är bra. Istället har allt kännts ganska motigt och jag saknar att bloggen tog fram det bästa ur mig.

Nu vet jag knappt vart jag ska börja skriva. För jag har så mycket att berätta för er alla. Så många stunder som jag tänkt att detta vill jag dela med er och så har jag inte kunnat. Som ni säkert förstått har jag tänkt att börja blogga igen. Skulle kunna skriva långt om mitt beslut men lite kort sammanfattat är livet för kort för att inte göra det som känns rätt i hjärtat och det känns mer rätt än fel att ni får ta del av vårt liv. Till er stora glädje hoppas jag nu att HemmaPåVårGataIStan blir lika stor succè som BebisFabriken för jag har saknat er. Ni har inte gjort det lätt för mig med alla härliga kommentarer om hur mycket mitt bloggande betytt för er. Det känns stort att lilla jag kan skänka så många så mycket glädje enbart genom att skriva här. Precis hur nyfikna ni egentligen är fick jag svar på då jag hörde rykten om att jag skulle lagt ner bloggen för att jag i hemlighet påstås vänta nummer 2. Tyvärr måste jag göra er besvikna med att avfärda det ryktet men jag tackar för att jag fick känna mig som en kändis för en sekund. Graviditetsrykten. Tala om kändisstatus.

Vi ses väl imorgon?

Hälsningar M!